The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Joash regerar i Juda
(2 Kung 11:21—12:3)
24 Joash var sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2 Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada levde. 3 Jojada valde två hustrur åt honom och han fick söner och döttrar.
Joash reparerar templet
(2 Kung 12:4-16)
4 En tid senare beslutade Joash att restaurera Herrens hus 5 och sammankallade präster och leviter och sa till dem: ”Gå runt till alla städer i Juda och samla in pengar år för år från alla israeliter för underhåll av er Guds hus. Gör det utan dröjsmål!” Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
6 Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: ”Varför har du inte sett till att leviterna drivit in skatten från Juda och Jerusalem, som Herrens tjänare Mose och Israels församling bestämt för förbundstecknets tält?”
7 Den ogudaktiga Ataljas söner hade brutit sig in i Guds hus och också använt för baalsgudarna det som var helgat åt Herren. 8 På kungens befallning tillverkades en kista som sattes utanför porten till Herrens hus. 9 Sedan gick ett påbud ut i Juda och Jerusalem, att alla skulle komma till Herren med den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel i öknen. 10 Alla furstarna och allt folket kom med sina bidrag med glädje och lade dem i kistan tills den blev full.
11 När tiden var inne bars kistan genom leviternas försorg till särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna, och de såg att det var mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den tillbaka till sin plats. Så gjorde de dagligen och samlade in mycket pengar. 12 Kungen och Jojada gav pengarna till de män som utförde arbetet i Herrens hus. De anställde stenhuggare och timmermän för restaureringen av Herrens hus, samt järn- och kopparsmeder för dess reparationsarbeten.
13 Arbetarna satte igång med arbetet, och reparationerna utfördes väl genom deras försorg. De återställde Guds hus till dess ursprungliga skick och förstärkte det. 14 När de var färdiga, bar de fram pengarna som var över till kungen och Jojada. Av dem gjordes föremål till Herrens hus, för gudstjänsten och offren, skålar och andra guld- och silverföremål.
Så länge Jojada levde offrades dagligen brännoffer i Herrens hus. 15 Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog vid 130 års ålder. 16 Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott i Israel, för Gud och för hans tempel.
Guds dom drabbar Joash
(2 Kung 12:17-21)
17 Men efter Jojadas död, kom furstarna i Juda till kungen och visade vördnad, och han lyssnade till dem. 18 De övergav Herren, sina fäders Gud, och tillbad asheror och avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av denna deras skuld. 19 Herren sände profeter för att föra dem tillbaka till honom, och de varnade dem, men folket ville inte lyssna.
20 Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han ställde sig framför folket och talade till dem: ”Så säger Gud: ’Varför är ni olydiga mot Herrens bud, till er egen olycka? Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.’ ”
21 De formade en sammansvärjning mot honom och på kungens befallning stenade de honom till döds på förgården till Herrens hus. 22 Kung Joash tänkte inte på den välvilja Sakarjas far Jojada hade visat mot honom, utan dödade hans son. När han dog sa han: ”Må Herren se detta och göra dem ansvariga!”
23 Vid årsskiftet kom den arameiska hären mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem, dödade alla folkets ledare, och allt sitt krigsbyte skickade de till kungen i Damaskus. 24 Den arameiska hären hade bara kommit med en liten skara, men Herren lät en mycket större armé falla i deras händer. Eftersom de hade övergett Herren, sina fäders Gud, verkställdes domen över Joash.
25 När araméerna drog sig tillbaka, lämnade de Joash svårt sårad. Då sammansvor sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade dödat prästen Jojadas son. De dödade honom i hans säng. Så dog han, och han begravdes i Davids stad, men inte i kungagravarna. 26 De som sammansvurit sig mot honom var Savad, son till ammonitiskan Shimat, och Josavad, son till moabitiskan Shimrit.
27 Om Joash söner och de många profetiorna över honom och om renoveringen av Guds hus finns skrivet i tilläggsskriften till boken om kungarna.
Hans son Amasja blev kung efter honom.
Amasja regerar i Juda
(2 Kung 14:1-6)
25 Amasja var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte helhjärtat.
3 När hans kungamakt var säkrad, avrättade han de män som mördat hans far kungen. 4 Men han dödade inte deras barn, utan handlade i enlighet med Herrens befallning i Moses lagbok: ”Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.”
5 Amasja samlade judéerna och ställde upp dem familjevis under befäl av högre och lägre officerare från hela Judas och Benjamins stammar. Han mönstrade dem som var tjugo år eller äldre och fann att det var 300 000 utvalda vapenföra män som kunde hantera spjut och sköld. 6 Dessutom lejde han 100 000 tappra soldater från Israel för tre och ett halvt ton[a] silver.
7 Men då kom en gudsman till honom och sa: ”O kung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några från Efraim. 8 Gå du frimodigt ut i strid, men Gud ska överlämna dig åt fienden, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.”
9 ”Men vad händer med de tre och ett halvt ton silver jag betalade för den israelitiska styrkan?” frågade Amasja gudsmannen. Gudsmannen svarade: ”Herren har makt att ge dig mycket mer än så!”
10 Amasja skickade alltså hem den trupp som kommit till honom från Efraim. De blev ursinniga på Juda och gav sig iväg kokande av vrede. 11 Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10 000 man från Seir. 12 Ytterligare 10 000 togs till fånga levande av judéerna. De förde dem upp på toppen av en klippa och störtade ner dem, så att de alla krossades.
13 Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med honom till kriget, anföll Judas städer från Samaria till Bet Horon. De dödade 3 000 där och tog med sig ett stort byte.
14 När Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edoméerna, förde han med sig de gudar som folket hade i Seir. Han satte upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem. 15 Då blev Herren vred på Amasja, och han sände en profet till honom som frågade: ”Varför rådfrågar du gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?”
16 Men medan han fortfarande talade, frågade Amasja honom: ”När gjorde vi dig till kungens rådgivare? Sluta genast, annars blir du dödad!” Profeten slutade men sa: ”Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har gjort så här och inte lyssnat till mitt råd.”
Amasjas krig med Israel
(2 Kung 14:8-14)
17 Kung Amasja i Juda höll rådslag och sände bud till Israels kung Joash, Joachas son och Jehus sonson, och utmanade honom: ”Kom, låt oss mötas öga mot öga!”
18 Israels kung Joash skickade detta svar till Juda kung Amasja: ”En törnbuske på Libanon sände bud till en ceder på Libanon: ’Ge din dotter till hustru åt min son.’ Men ett vilddjur på Libanon kom och trampade ner busken. 19 Du säger stolt att du har erövrat Edom, du är högmodig och vill vinna mer ära. Stanna hemma! Varför söka efter olycka och riskera att du går under och Juda med dig?” 20 Men Amasja ville inte lyssna. Det kom nämligen från Gud, för att de skulle ges i fiendens hand, därför att de hade sökt Edoms gudar.
21 Då attackerade Israels kung Joash, och han och Juda kung Amasja möttes öga mot öga vid Bet Shemesh i Juda. 22 Juda blev besegrat av Israel, och var och en flydde hem till sig. 23 Israels kung Joash tog till fånga Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, vid Bet Shemesh och förde honom till Jerusalem. Där rev han ner tvåhundra meter av stadsmuren, från Efraimsporten till Hörnporten. 24 Han tog allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus hos Oved-Edom, liksom alla skatter från kungapalatset. Han tog också gisslan och återvände sedan till Samaria. 25 Men Juda kung Amasja, Joashs son, överlevde kung Joash av Israel, Joachas son, med femton år.
26 Amasjas historia i övrigt är nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar. 27 Från den tid då Amasja vände sig bort från Herren, anstiftades en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de skickade dit män efter honom och dödade honom. 28 De hämtade honom sedan med häst tillbaka till Jerusalem och begravde honom bland sina fäder i Judas[b] stad.
Att leva för att tjäna Gud
12 Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst. 2 Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka, så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.
Ödmjuk tjänst i Kristus kropp
3 Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. 4 Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. 5 På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra.
6 Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro. 7 Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa. 8 Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.
Aktiv kärlek
9 Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. 10 Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. 11 Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.
12 Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt. 13 Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.
14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna, förbanna dem inte. 15 Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter. 16 Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt.
17 Hämnas inte på den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor. 18 Gör allt ni kan för att leva i frid med alla. 19 Det är inte ni som ska utdöma straff, mina kära. Lämna plats åt Guds vrede, för det står skrivet: ”Hämnden är min, och jag ska straffa, säger Herren.”[a] 20 Nej,
”om din fiende är hungrig, ge honom något att äta.
Om han är törstig, ge honom något att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud.”[b]
21 Låt inte det onda segra över dig, utan besegra det onda med det goda.
19 De delar mina kläder mellan sig,
och kastar lott om min klädnad.
20 Herre, var inte så långt borta,
du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från svärdet,
mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
22 Rädda mig från lejonens gap
och från vildoxarnas horn.
Du svarar mig.[a]
23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, ni ättlingar till Jakob!
Bäva för honom, Israels ätt!
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
han har inte dolt sitt ansikte för honom,
utan hört hans rop om hjälp.
26 Från dig kommer min lovsång
i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
och han regerar över folken.
30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
de som inte kan hålla sig själva vid liv.[b]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
och de ska få höra om Herren.
8 En kung som sitter på domarsätet
sållar med blicken bort allt ont.
9 Vem kan påstå: ”Jag har ett rent samvete,
jag är fri från synd?”
10 Två olika vikter och två olika mått
är båda lika avskyvärda för Herren.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.