The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Davids regering
(11:1—29:30)
David blir kung över hela Israel
(2 Sam 5:1-3; 5:6-10)
David intar Jerusalem
11 Hela Israel samlades hos David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod, 2 och redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren, din Gud, har sagt till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”
3 Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel, precis som Herren hade talat genom Samuel.
4 Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuséerna bodde. 5 Men jevuséerna sa till David: ”Här kommer du inte in!” David intog då Sions borg, Davids stad, 6 och sa: ”Den som anfaller jevuséerna blir överbefälhavare!” Joav, Serujas son, gick upp först och blev så överbefälhavare. 7 David bosatte sig i borgen, och därför kallades den Davids stad. 8 Han byggde staden runt borgen, från Millo och vidare runt omkring, medan Joav restaurerade återstoden av staden. 9 David blev allt mäktigare, för härskarornas Herre var med honom.
Davids hjältar
(2 Sam 23:8-39)
10 Dessa är de förnämsta bland Davids hjältar, som tillsammans med hela Israel gav hans kungadöme starkt stöd och gjorde honom till kung över hela landet, som Herren hade talat till Israel.
11 Detta är förteckningen över Davids hjältar: Jishbaal, son till en man av Hakmonis släkt, den förnämste bland de trettio[a], som vid ett tillfälle dödade 300 man med sitt spjut.
12 Närmast honom i rang var Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var en av de tre hjältarna. 13 Han var med David vid Pas Dammim, när filistéerna hade samlats till strid. Där fanns en åker full med korn. Israeliterna flydde för filistéerna. 14 De ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna, och genom honom utförde Herren en stor räddning.
15 En annan gång gick tre av de trettio förnämsta kämparna ner för klippan till David i Adullams grotta, medan filistéerna hade slagit läger i Refaimdalen, 16 David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
17 David sa längtansfullt: ”Ack om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 18 De tre bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren 19 och sa: ”Nej, Gud förbjude att jag skulle göra något sådant! Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv för att hämta det?” Eftersom de riskerat sina liv för att hämta vattnet, ville han inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
20 Avishaj, Joavs bror, var befälhavare för de trettio[b]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som de tre. 21 Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
22 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[c]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 23 En annan gång dödade han en storväxt egypter som var 2,5 meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 24 Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre[d] hjältarna. 25 Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
26 De tappra hjältarna var:
Asael, Joavs bror,
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
27 Shammot från Harod, Heles från Pelet,
28 Ira, Ickeshs son från Tekoa, Avieser från Anatot,
29 Sibbekaj av Hushas släkt, Ilaj av Achoachs släkt,
30 Mahraj från Netofa, Heled, Baanas son, från Netofa,
31 Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, Benaja från Piraton,
32 Huraj från Nachale Gaash, Aviel från Arava,
33 Asmavet från Bachurim, Eljachba från Shaalvon,
34 Hashem från Gison, Jonatan, Shages son, från Harar,
35 Achiam, Sakars[e] son, från Harar[f], Elifal, Urs son,
36 Hefer från Mekera, Achia från Gilo,
37 Hesro från Karmel, Naaraj, Esbajs son,
38 Joel, bror till Natan, Mivchar, Hagris son,
39 Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
40 Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt,
41 hettiten Uria, Savad, Achlajs son,
42 Adina, Shisas son, av Rubens släkt, Shisas son, som var överhuvud för Rubens stam, tillsammans med trettio andra,
43 Hanan, Maakas son, Joshafat från Meten,
44 Ussia från Ashtarot, Shama och Jeiel, söner till Hotam från Aroer,
45 Jediael, Shimris son, och hans bror Jocha från Tis,
46 Eliel från Machanajim, Jerivaj och Joshavja, Elnaams söner, Jitma från Moab,
47 och Eliel, Oved och Jaasiel från Sova.
Fler ansluter sig till David
12 Dessa är de som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul, Kishs son. De var bland de kämpar som bistod honom i striden. 2 De var beväpnade med bågar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De var benjaminiter, liksom Saul.
3 Ledaren var Achieser och därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, 4 Jishmaja från Givon, en av de trettio och deras ledare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, 5 Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, 6 Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla från Korachs släkt, 7 och Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.
8 Några gaditer gick också över till David i bergfästet i öknen. De var alla tappra män, skickliga krigare, som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och snabba som gaseller i bergen.
9 Eser var den främste,
Obadja den andre, Eliav den tredje,
10 Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte,
11 Attaj den sjätte, Eliel den sjunde,
12 Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde,
13 Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte.
14 Dessa män tillhörde Gads stam och var de främsta i hären. Den svagaste av dem kunde jämföras med hundra andra, och den starkaste med tusen. 15 De gick över Jordan i den första månaden, när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både i öster och väster.
16 Andra av Benjamins män och några från Juda kom också till David i bergfästet. 17 Han gick ut och mötte dem och sa till dem: ”Om ni har kommit i fredliga avsikter för att hjälpa mig, är jag villig att förena mig med er. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender, fastän jag inte gjort något orätt, då ska våra förfäders Gud se det och döma er.”
18 Då kom Anden över Amasaj, den främste bland de trettio, och han svarade:
”Vi tillhör dig, David,
vi är med dig, Jishajs son!
Välgång och framgång för dig
och för alla som står upp för dig,
för din Gud är din hjälp!”
David tog alltså emot dem och lät dem bli ledare för sin trupp.
Paulus på Malta
28 När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta. 2 Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa och tog hand om oss alla, för det hade börjat regna och var kallt. 3 Paulus samlade ett fång grenar och då han lade det på elden, lockades en huggorm fram av värmen och högg sig fast i hans hand. 4 När öborna såg ormen hänga där, sa de till varandra: ”Han är säkert en mördare! Han lyckades rädda sig ur havet, men rättvisans gudinna vill inte låta honom leva.”
5 Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd. 6 Alla väntade att han skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.
7 Nära denna plats fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss och gav oss mat och husrum i tre dagar. 8 Hans far låg sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och lade sina händer på honom och botade honom. 9 Efter detta kom alla sjuka på ön dit och blev botade. 10 De visade sedan sin tacksamhet på många sätt. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
Paulus anländer till Rom
11 Det dröjde tre månader innan vi seglade iväg, nu med fartyget ”Tvillinggudarna”[a] från Alexandria som hade övervintrat på ön. 12 Vi lade först till i Syrakusa där vi stannade i tre dagar. 13 Därifrån for vi över till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind och kom efter två dagar fram till Puteoli. 14 Där fann vi några troende som bad oss att stanna hos dem i en vecka vilket vi gjorde. Så kom vi till Rom.
15 De troende i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii[b] och Tres Tabernae[c] och när Paulus såg dem, tackade han Gud och fick nytt mod.
16 När vi till slut kom fram till Rom, fick Paulus lov att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som vaktade honom.
Paulus tal till judarna i Rom
17 Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna och när de var samlade, sa han till dem:
”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till romarna, trots att jag inte hade gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner. 18 Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig eftersom det inte fanns något skäl att döma mig till döden. 19 Men judarna protesterade och jag blev därför tvungen att vädja till kejsaren. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk. 20 Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan träffas och talas vid. Jag är bunden med dessa kedjor för Israels hopp.”
21 De svarade: ”Vi har inte fått några brev från Judeen eller några som helst dåliga rapporter om dig av de bröder som kommit hit. 22 Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det vi vet om denna sekt är att den stöter på motstånd överallt.”
23 De kom därför överens om att träffas en annan dag och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att vittna och undervisa om Guds rike och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna övertyga dem om Jesus.
24 Några av dem blev övertygade av vad han sa men andra trodde inte. 25 Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt och Paulus skickade med dem ett sista ord:
”Den heliga Anden hade rätt när han talade genom profeten Jesaja till era förfäder:
26 ’Gå och säg till det här folket:
”Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget.
Ni tittar och tittar men ser inget.”
27 Det här folkets hjärta är hårt.
Deras hörsel är avtrubbad,
så att de inte kan höra,
och de har slutit sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron.
Därför kan de inte förstå i sitt hjärta
och inte vända om och bli botade av mig.’[d]
28 Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att lyssna.”[e]
30 Paulus bodde sedan i hela två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök 31 och förkunnade Guds rike och undervisade frimodigt om Herren Jesus Kristus och ingen försökte hindra honom.
Tacksägelse över segern
9 För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]
2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5 Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6 Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7 Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8 Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9 Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12 Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
19 Det är bättre att vara fattig och oförvitlig
än att vara en dåre som ljuger.
2 Att vara ivrig men sakna kunskap för inget gott med sig,
den som bara rusar iväg missar målet.
3 En människas dumhet förstör hennes liv,
men ändå rasar hon mot Herren.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.