Chronological

Trons människor

11 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ³ Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁴ Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. ⁵ Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. ⁶ Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom. ⁷ I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

⁸ I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. ⁹ I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. ¹⁰ Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. ¹¹ Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig.^[a] Hon litade på honom som hade gett löftet. ¹² Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.

¹³ I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. ¹⁶ Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.

¹⁷ I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. ¹⁸ Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.^{[b] 19} Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.^{[c] 20} I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. ²¹ I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. ²² I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

²³ I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. ²⁴ I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. ²⁵ Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. ²⁶ Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. ²⁷ Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. ²⁸ I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. ²⁹ I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de. ³⁰ Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar. ³¹ Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.

³² Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. ³³ Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, ³⁴ släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. ³⁵ Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. ³⁶ Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. ³⁷ De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. ³⁸ Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. ³⁹ Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. ⁴⁰ Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.

Maning till uthållighet

12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. ² Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. ³ Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

⁴ Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

⁷ Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. ⁹ Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. ¹¹ För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

¹² Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. ¹⁴ Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. ¹⁶ Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.^{[e] 17} Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak^[f] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, ¹⁹ inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. ²⁰ Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.^{[g] 21} Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.^{[h] 22} Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, ²³ till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. ²⁴ Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet^[i] som talar starkare än Abels blod.

²⁵ Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. ²⁶ Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.^{[j] 27} Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. ²⁸ Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. ²⁹ Ty vår Gud är en förtärande eld.

Förmaningar

13 Bröder, bli kvar i broderskärleken. ² Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det. ³ Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp.

⁴ Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma. ⁵ Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.^{[k] 6} Därför kan vi frimodigt säga:

⁷ Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. ⁸ Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. ⁹ Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom föreskrifter om mat. Dessa har inte varit till någon nytta för dem som har befattat sig med sådana. ¹⁰ Vi har ett altare^[m] från vilket tabernaklets tjänare^[n] inte har rätt att äta. ¹¹ Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. ¹² Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. ¹³ Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. ¹⁴ Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma. ¹⁵ Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. ¹⁶ Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

¹⁷ Lyd era ledare och rätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avlägga räkenskap. Se till att de kan göra detta med glädje och inte med tungt hjärta, för det skulle inte vara lyckligt för er.

¹⁸ Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt. ¹⁹ Så mycket mer ber jag er om detta, för att jag fortare skall få komma tillbaka till er.

²⁰ Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, ²¹ han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

Sluthälsningar

²² Jag ber er, bröder: lyssna tåligt till mina förmaningar. Jag har ju skrivit kortfattat till er. ²³ Jag kan tala om för er att vår broder Timoteus har blivit frigiven. Om han kommer snart, skall jag besöka er i hans sällskap. ²⁴ Hälsa till alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er. ²⁵ Nåden vare med er alla.