Chronological

Hälsning

1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan ² och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. ³ Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. ⁴ Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.

Titus uppgift på Kreta

⁵ När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. ⁶ En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. ⁷ Församlingsledaren^[a] skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, ⁸ utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. ⁹ Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. ¹⁰ Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. ¹¹ Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

¹² En av deras egna, en profet, har sagt: "Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata." ¹³ Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron ¹⁴ och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. ¹⁵ För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. ¹⁶ De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

Förmaningar till skilda grupper i församlingen

2 Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran: ² äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod. ³ Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott, ⁴ så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, ⁵ att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.

⁶ Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, ⁷ och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. ⁸ Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. ⁹ Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, ¹⁰ att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.

Guds nåd har uppenbarats

¹¹ Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹² Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, ¹³ medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. ¹⁴ Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. ¹⁵ Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig. 3 ¹ Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, ² att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. ³ Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

⁴ Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, ⁵ frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, ⁶ som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. ⁷ Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. ⁸ Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. ⁹ Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. ¹⁰ En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, ¹¹ eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

Avslutning

¹² När jag nu sänder Artemas och Tykikus till dig, så skynda dig att komma till mig i Nikopolis. Jag har beslutat mig för att stanna där över vintern. ¹³ Juristen Zenas och Apollos skall du utrusta ordentligt, så att de inte saknar något. ¹⁴ Också de våra skall lära sig att utföra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte blir utan frukt. ¹⁵ Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåd vare med er alla.