Chronological

Hälsning

1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. ² Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

All trösts Gud

³ Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, ⁴ han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ⁵ Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. ⁶ Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷ Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.

⁸ Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.^[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. ⁹ Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. ¹⁰ Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, ¹¹ när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.

Paulus ändrade resplaner

¹² Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. ¹³ Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå ¹⁴ det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. ¹⁵ Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.^{[b] 16} Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.

¹⁷ Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?^{[c] 18} Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. ¹⁹ Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. ²⁰ Ty alla Guds löften^[d] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. ²¹ Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. ²² Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.

²³ Jag för min del tar Gud till vittne^[e] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. ²⁴ Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron. 2 ¹ Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen. ² Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? ³ Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. ⁴ Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.

⁵ Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. ⁶ Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. ⁷ Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. ⁸ Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. ⁹ När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. ¹⁰ Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, ¹¹ för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Aposteln är Guds triumferande fånge

¹² När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig. ¹³ Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien. ¹⁴ Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.^{[f] 15} Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, ¹⁶ för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta? ¹⁷ Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.

Aposteln är det nya förbundets tjänare

3 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller från er? ² Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. ³ Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

⁴ En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, ⁵ inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. ⁶ Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens^[g] utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Det nya förbundets härlighet

⁷ Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. ⁸ Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? ⁹ Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet. ¹⁰ Ja, det härliga är i detta fall utan härlighet på grund av den överväldigande härligheten. ¹¹ Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet.

¹² Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga ¹³ och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. ¹⁴ Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵ Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 4 ¹ Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. ² Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. ³ Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. ⁴ Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. ⁵ Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. ⁶ Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.

Skatten i lerkärl

⁷ Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. ⁸ Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, ⁹ förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. ¹⁰ Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. ¹¹ Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. ¹² Så verkar döden i oss, och livet i er. ¹³ Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, ^[h] så tror också vi, och därför talar vi. ¹⁴ Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. ¹⁵ Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

Tron och hoppet

¹⁶ Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. ¹⁷ Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. ¹⁸ Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.