Chronological

De andliga gåvorna

12 Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. ² Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. ³ Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren"^[a] annat än i kraft av den helige Ande.

⁴ Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. ⁵ Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. ⁶ Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. ⁷ Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. ⁸ Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. ⁹ En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ¹⁰ en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. ¹¹ Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.

¹² Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. ¹³ I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. ¹⁴ Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. ¹⁵ Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. ¹⁶ Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. ¹⁷ Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? ¹⁸ Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. ¹⁹ Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? ²⁰ Men nu är lemmarna många och kroppen en. ²¹ Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." ²² Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. ²³ Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, ²⁴ något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, ²⁵ för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. ²⁶ Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.

²⁷ Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. ²⁸ Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. ²⁹ Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? ³⁰ Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? ³¹ Men sträva efter^[b] de nådegåvor som är störst.

Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra:

Kärlekens väg

Profetians gåva är större än tungomålstalets

14 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. ² Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. ³ Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. ⁴ Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. ⁵ Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

⁶ Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? ⁷ Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna? ⁸ Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? ⁹ Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. ¹⁰ Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. ¹¹ Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. ¹² Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.

Tungomålstalet måste uttydas

¹³ Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. ¹⁴ Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. ¹⁵ Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet. ¹⁶ Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. ¹⁷ Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. ¹⁸ Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. ¹⁹ Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

Tungomålstalet är ett tecken för dem som inte tror

²⁰ Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. ²¹ Det står skrivet i lagen:^[f] Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren. ²² Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende,^[g] under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror. ²³ Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? ²⁴ Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. ²⁵ Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"

Ordningen vid gudstjänsten

²⁶ Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. ²⁷ Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. ²⁸ Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. ²⁹ Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. ³⁰ Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. ³¹ Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. ³² Och profeternas andar underordnar sig profeterna. ³³ Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar ³⁴ skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.^{[h] 35} Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. ³⁶ Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?

³⁷ Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. ³⁸ Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.^{[i] 39} Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. ⁴⁰ Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.