Chronological

5 ¹ Vi vet att om vårt jordiska tält^[a] rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. ² Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ³ ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. ⁴ Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. ⁵ Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.

⁶ Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. ⁷ Ty vi lever här i tro, utan att se. ⁸ Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. ⁹ Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. ¹⁰ Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Försoningens tjänst

¹¹ Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. ¹² Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. ¹³ Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. ¹⁴ Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. ¹⁵ Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. ¹⁶ Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt.^[b] Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. ¹⁷ Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. ¹⁸ Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ¹⁹ Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. ²⁰ Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. ²¹ Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.^[c] 6 ¹ Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. ² Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. ^[d] Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

Prövningen och glädjen i tjänsten

³ Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. ⁴ Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, ⁵ under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, ⁶ i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, ⁷ med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, ⁸ under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. ⁹ Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, ¹⁰ vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.

¹¹ Vi talar helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. ¹² Hos oss har ni det inte trångt, men hos er är det trångt. ¹³ Gör som vi! Jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan.

¹⁴ Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? ¹⁵ Hur kan Kristus och Beliar^[e] komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? ¹⁶ Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. ^{[f] 17} Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, ^{[g] 18} och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. ^[h] 7 ¹ Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande^[i] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.

Apostelns glädje över korintiernas ånger

² Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. ³ Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss. ⁴ Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd. ⁵ När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro. ⁶ Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst, ⁷ och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.

⁸ Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. ⁹ Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. ¹⁰ Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ¹¹ Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. ¹² När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som hade gjort orätt eller med tanke på den som hade lidit orätt, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. ¹³ Därför har vi blivit tröstade.

Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. ¹⁴ Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant. ¹⁵ Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad. ¹⁶ Jag är glad att jag kan lita på er i allt.

Insamlingen till församlingen i Jerusalem

8 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. ² Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika^[j] på uppriktig hängivenhet. ³ De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. ⁴ Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. ⁵ Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. ⁶ Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. ⁷ När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.

⁸ Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. ⁹ Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. ¹⁰ Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. ¹¹ Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. ¹² Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. ¹³ Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. ¹⁴ Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, ¹⁵ som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. ^[k]

¹⁶ Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet^[l] för er. ¹⁷ Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. ¹⁸ Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. ¹⁹ Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. ²⁰ Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. ²¹ Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. ²² Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. ²³ När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud^[m] till Kristi ära. ²⁴ Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem. 9 ¹ Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ² Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta. ³ Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda. ⁴ Annars får vi - för att inte säga ni - stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda. ⁵ Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.

⁶ Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. ⁷ Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.^{[n] 8} Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.^{[o] 9} Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. ^{[p] 10} Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. ¹¹ Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. ¹² Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. ¹³ När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴ De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.