Chronological
35 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Tror du det är rätt att säga:
"Min rättfärdighet är större än Guds",
3 eftersom du säger: "Vad gagnar den mig?
Har jag mer nytta av den än av min synd?"
4 Jag skall svara dig och dina vänner.
5 Blicka upp mot himlen och se,
lägg märke till skyarna högt över dig.
6 Om du syndar,
vad tillfogar du då honom?
Om dina överträdelser är många,
vad skadar det honom?
7 Om du är rättfärdig,
vad ger du honom,
vad får han ta emot av din hand?
8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig,
och din rättfärdighet människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
man ropar om hjälp mot de mäktigas arm.
10 Men ingen frågar: "Var är Gud, som skapat mig,
han som låter lovsånger ljuda i natten,
11 han som ger oss mer insikt än jordens djur
och mer vishet än himlens fåglar?"
12 Man ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas högmod.
13 Sannerligen, Gud hör ej på tomma böner,
den Allsmäktige bryr sig ej om dem.
14 Även när du säger
att du inte ser honom,
ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15 Men nu, då han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket om synden,
16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal,
utan insikt hopar han ord.
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har ännu något att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta från fjärran,
och hävda att min skapare är rättfärdig.
4 Sannerligen, mina ord är inte falska,
en man med full insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga.
De får trona i kungars krets,
de är för alltid upphöjda.
8 Om de läggs bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka överträdelser de i trots har begått.
10 Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om från synden.
11 Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
skall de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De skall dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande
och genom nöd öppna hans öra.
16 Han vill också föra dig ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord med utsökta rätter.
17 Men du är fylld av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte din vrede uppegga dig till att håna[a]
och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
19 Skall ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 Längta inte efter den natt
då folken skall ryckas från sin plats.
21 Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska,
som du valt i stället för lidande.
22 Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga: "Du har gjort orätt"?
24 Kom ihåg att upphöja hans gärningar,
dem som människorna sjunger om,
25 som alla människor ser på,
som de skådar, om än i fjärran.
26 Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utrannsaka.
27 Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn ner från dimman.
28 Från skyarna strömmar det
och dryper ner över många människor.
29 Kan någon förstå hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig
och döljer havets djup.
31 Ty genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtarnas ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
också boskapen vet vad som är på färde.
37 Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
2 Lyssna noga till dundret från hans röst,
till dånet som går ut från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar med sin väldiga röst,
och på blixtarna spar han ej
då han låter sin röst höras.
5 Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och outgrundliga ting.
6 Snön befaller han: "Fall ner till jorden!",
och regnet: "Fall tunga skurar av regn!"
7 På alla människors händer sätter han ett insegel,
så att alla skall lära känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar då in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 Stormen kommer från sin kammare,
och med nordanvinden följer köld.
10 Gud sänder frost med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln vida omkring.
12 De driver i alla riktningar efter hans rådslut
och utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
13 Han låter dem komma för att straffa
eller för att gagna hans land
eller för att visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, du Job,
stanna och ge akt på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när marken blir stilla under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,
fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala?
Ingen begär väl att bli uppslukad?
21 Men inte kan någon nu se på ljuset,
strålande som det är i skyarna,
sedan vinden har gått fram och renat dem.
22 Från norr kommer en glans av guld,
ett fruktansvärt majestät omger Gud.
23 Den Allsmäktige kan vi ej finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln