Chronological
Job avslutar sitt svar på Bildads första tal
10 Jag är utled på livet, jag vill släppa loss min klagan,
jag talar i min själs bedrövelse.
2 Jag vill säga till Gud: Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina över de ogudaktigas rådslag?
4 Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min missgärning
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 Dina händer har format mig och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 Tänk på hur du formade mig som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman av ben och senor.
12 Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
- jag vet att du tänkte så -
14 att om jag syndade, skulle du vakta på mig
och inte lämna min missgärning ostraffad.
15 Ve mig, om jag är skyldig!
Om jag är oskyldig, kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
ty jag fylls av skam och skådar min ofärd.
16 Och höjde jag huvudet skulle du jaga mig som ett lejon
och åter utföra din makts under på mig.
17 Nya vittnen mot mig skulle du föra fram
och alltmer låta mig känna din vrede.
Du skulle sända här efter här mot mig.
18 Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött innan något öga såg mig,
19 om jag ändå aldrig hade varit till,
utan förts från moderlivet till graven!
20 Min tid är kort,
låt mig vara, lämna mig i fred,
så att jag får en stunds glädje,
21 innan jag går bort för att aldrig komma åter,
till mörkrets och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring,
där ljuset är som djupaste natt.
Sofars första tal
11 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt
och en sådan mångordig man få rätt?
3 Skall ditt tomma prat få män att tiga,
skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
4 Du säger: "Min undervisning är ren,
och utan fläck är jag inför dina ögon".
5 Om ändå Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig,
6 uppenbara för dig visdomens hemligheter,
ty han äger förstånd i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
7 Kan du utforska Guds djuphet?
Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
8 Hög som himlen är den - vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
9 Dess längd sträcker sig längre än jorden,
och bredden överträffar havet.
10 Om han far fram och fängslar någon,
och kallar till doms - vem kan hindra honom?
11 Ty han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd
då kan en vildåsna födas till människa.
13 Om du rätt bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer till honom,
14 om du skaffar undan dina händers fördärv
och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
15 då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,
du står trygg och har inget att frukta.
16 Ty du skall glömma ditt elände,
minnas det likt bortrunnet vatten.
17 Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset,
och mörkret skall vara som morgonljuset.
18 Du skall vara trygg, ty det finns hopp.
Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
19 Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig,
och många skall söka vinna din gunst.
20 Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort,
för dem skall ingen tillflykt finnas,
deras hopp skall vara att få ge upp andan.
Jobs svar på Sofars första tal
12 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är ni det rätta folket,
och med er kommer visheten att dö ut!
3 Men jag har förstånd så gott som ni,
inte står jag tillbaka för er,
ty vem känner inte till detta?
4 Jag har blivit till åtlöje för min vän,
jag som ropade till Gud och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar föraktas olyckan,
den står redo för dem vilkas fötter vacklar.
6 Våldsverkarnas tält åtnjuter frid,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen, den skall undervisa dig,
fåglarna under himlen, de skall ge dig svar,
8 tala till jorden, den skall undervisa dig,
fiskarna i havet skall ge dig besked.
9 Vem av dessa känner inte till att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 I hans hand är allt levandes själ
och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall inte örat pröva orden,
liksom munnen prövar matens smak?
12 Vishet hör de gamla till,
förstånd dem som har levat länge.
13 Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 Se, han river ner och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,
han släpper dem lösa och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
17 Rådsherrar för han bort barfota,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort,
och störtar mäktiga män.
20 Han fråntar de trogna förmågan att tala
och tar bort de äldstes insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han låter folkslag växa och förgör dem,
han utvidgar deras gränser och för dem bort.
24 De ledande på jorden berövar han förståndet,
han låter dem irra i väglösa ödemarker.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
Fortsättning av Jobs svar
13 Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.
2 Vad ni vet, vet också jag,
jag står inte tillbaka för er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,
jag önskar försvara mig mot Gud.
4 Ni däremot spinner ihop lögn,
ni är alla värdelösa läkare.
5 Om ni ändå ville tiga helt,
det skulle vara er vishet!
6 Hör nu på mitt försvar,
lyssna till mina läppars inlägg.
7 Vill ni försvara Gud med orättfärdigt tal
och i hans sak tala falskhet?
8 Visar ni er partiska för honom,
är det Guds sak ni försvarar?
9 Kan det sluta väl när han rannsakar er?
Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?
10 Han skall sannerligen straffa er
om ni visar en dold partiskhet.
11 Skall inte hans majestät förskräcka er,
skräck för honom falla över er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,
ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,
sedan må vad som helst hända mig.
14 Varför skulle jag ta mitt kött mellan tänderna
och lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han må döda mig, jag väntar inget annat.
Då får jag försvara min vandel inför hans ansikte.
16 Detta skulle också bli min frälsning,
ty ingen gudlös kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,
låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,
jag vet att jag har rätt.
19 Finns någon som kan anklaga mig?
Om så är fallet vill jag tiga och dö.
20 Skona mig endast från två ting,
sedan skall jag inte gömma mig för ditt ansikte:
21 Låt inte din hand drabba mig
och låt inte skräck för dig förfära mig.
22 Kalla på mig och jag skall svara,
eller jag skall tala och du svara mig.
23 Hur många är mina missgärningar och synder?
Visa min överträdelse och synd.
24 Varför döljer du ditt ansikte
och ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma ett bortvirvlande löv,
förföljer du ett torrt halmstrå?
26 Du nertecknar bittra ting mot mig
och låter mig ärva min ungdoms missgärningar.
27 Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar
och märker ut stegen för mina fötter.
28 Människan tärs bort likt ruttet trä,
likt ett malätet klädesplagg.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln