Chronological

² Hör mina ord, Herre,
    tänk på mina suckar^[a]!
³ Lyssna när jag ropar,
        min kung och min Gud!
    Till dig går min bön.
^4 (A) Herre, om morgonen
        hör du min röst,
    om morgonen vänder jag mig
        till dig och väntar.

^5 (B) Du är inte en Gud
        som älskar ondska,
    den som är ond
        får inte bo hos dig.
⁶ De övermodiga består inte
        inför dina ögon,
    du hatar alla förbrytare.
^7 (C) Du förgör dem som ljuger,
    Herren avskyr den som är
        blodtörstig och falsk.
⁸ Men genom din stora nåd
        får jag gå in i ditt hus,
    jag får tillbe i vördnad för dig,
        vänd mot ditt heliga tempel.

^9 (D) Herre, led mig i din rättfärdighet
        för mina förföljares skull,
    jämna din väg för mig.
^10 (E) Det finns ingen sanning
        i deras mun.
    Deras inre är fördärv,
        deras strupe är en öppen grav
            och sin tunga gör de hal.
^11 (F) Döm dem skyldiga, Gud,
        låt deras planer bli deras fall!
    Driv bort dem
            för deras många brott,
        eftersom de gör uppror mot dig.

^12 (G) Men alla som flyr till dig
    ska få glädjas,
        de ska jubla i evighet.
    Du beskyddar dem,
        de som älskar ditt namn
            ska få fröjdas i dig,
^13 (H) för du, Herre,
        välsignar den rättfärdige.
    Du täcker honom med nåd
        som en sköld.

^2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
    tukta mig inte i din glöd!
^3 (B) Dina pilar har träffat mig,
    din hand har drabbat mig.
⁴ Jag har inget helt i min kropp
        på grund av din vrede,
    ingen frid i mina ben
        på grund av min synd.

^5 (C) Min syndaskuld
        går mig över huvudet,
    den tynger mig
        som en alltför tung börda.
⁶ Mina sår stinker och rinner
    på grund av min dårskap.
^7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
⁸ Mina höfter är fulla av brand,
    jag har inget helt i min kropp.

⁹ Jag är maktlös och helt krossad,
    jag ropar i mitt hjärtas ångest.
¹⁰ Herre, du känner all min längtan,
    mina suckar är inte dolda för dig.
¹¹ Mitt hjärta slår häftigt,
        min kraft har lämnat mig.
    Mina ögons ljus är också borta.

^12 (E) Mina nära och kära
        håller sig borta från min plåga,
    mina närmaste stannar på avstånd.
¹³ De som vill ta mitt liv lägger snaror,
    de som söker min olycka
        talar om min undergång.
    Ständigt tänker de på svek.

^14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
    en stum som inte öppnar sin mun.
¹⁵ Jag liknar en man som inte hör,
    en vars mun saknar svar,
^16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
    Du ska svara, Herre min Gud.
¹⁷ Jag tänker:
    Låt dem inte triumfera över mig
        eller förhäva sig över mig
            när min fot vacklar,
¹⁸ för jag är nära att falla,
    jag känner ständigt min smärta.

¹⁹ Jag bekänner min skuld,
    jag sörjer över min synd.
^20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
    många hatar mig utan orsak.
^21 (I) De lönar gott med ont,
        de är emot mig
    för att jag strävar efter det goda.

^22 (J) Överge mig inte, Herre!
    Min Gud, var inte långt ifrån mig.
²³ Skynda till min hjälp,
    Herre, min frälsning!

^2 (A) Salig är den som bryr sig om
        den fattige!
    Herren ska befria honom
        på olyckans dag.
^3 (B) Herren ska bevara honom
    och hålla honom vid liv,
        han ska skattas lycklig i landet.
    Du utlämnar honom inte
        åt hans fienders vilja.
^4 (C) Herren stöder honom
        vid sjukbädden,
    under hans sjukdom
        förvandlar du helt hans läge.

^5 (D) Jag säger:
        Herre, förbarma dig över mig!
    Bota min själ,
        för jag har syndat mot dig.
⁶ Mina fiender säger elakt om mig:
    "När ska han dö
        och hans namn försvinna?"
⁷ Kommer någon och besöker mig
        talar han tomma ord,
    han samlar på skvaller
        och går sedan och sprider det.
^8 (E) Alla som hatar mig
        viskar till varandra om mig,
    de tänker det värsta om mig:
⁹ "Han har drabbats av något dödligt,
    han ligger där
        och reser sig aldrig mer."
^10 (F) Även min vän som jag litade på,
        han som åt mitt bröd,
    lyfter sin häl mot mig^[a].

¹¹ Men du, Herre,
    förbarma dig över mig
        och upprätta mig,
    så ska jag ge dem vad de förtjänar.
¹² Jag vet att du älskar mig,
    för min fiende
        triumferar inte över mig.
^13 (G) Du stöder mig i min oskuld
    och låter mig stå inför ditt ansikte
        för evigt.

¹⁴ Välsignad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!
        Amen, amen.

² Som hjorten längtar till vattenbäckar,
    så längtar min själ efter dig, o Gud.
^3 (I) Min själ törstar efter Gud,
        efter den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram
        inför Guds ansikte?

^4 (J) Mina tårar är min mat
        dag och natt.
    Ständigt säger man till mig:
        "Var är din Gud?"
⁵ Jag utgjuter min själ
    och minns hur jag gick
        bland folket,
    hur jag vandrade med dem
        till Guds hus,
    med jubelrop och tacksägelse
        i skaran av högtidsfirare.

^6 (K) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^7 (L) Min själ är bedrövad i mig.
    Därför tänker jag på dig
        i Jordans land
    och på Hermons höjder,
        på Misars berg^[c].^[d]
8 (M) Djup ropar till djup
        i dånet av dina vattenfall.
    Alla dina svallande böljor
        sköljer över mig.

^9 (N) Om dagen sänder Herren sin nåd,
    och om natten
        är hans sång hos mig,
    en bön till mitt livs Gud.

^10 (O) Jag vill säga till Gud, min klippa:
        "Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag gå sörjande,
        trängd av fiender?"
^11 (P) Det är som att man krossar mina ben
        när mina fiender hånar mig
    och ständigt frågar mig:
        "Var är din Gud?"

^12 (Q) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.