Chronological

^2 (B) Herre, hur många är inte
        mina fiender!
    Många reser sig mot mig,
³ många säger om min själ:
    "Han får ingen frälsning
        hos Gud." Sela^[b]

^4 (C) Men du, Herre, är en sköld
        runt omkring mig.
    Du är min ära,
        du lyfter mitt huvud.
^5 (D) Jag ropar högt till Herren,
    och han svarar mig
        från sitt heliga berg. Sela

^6 (E) Jag lade mig ner och somnade,
    jag vaknade igen,
        för Herren stöder mig.
^7 (F) Jag fruktar inte tiotusen man
    som omringar mig från alla håll.

^8 (G) Res dig, Herre!
        Fräls mig, min Gud!
    Du slår alla mina fiender på kinden^[c],
        du krossar de gudlösas tänder.
^9 (H) Frälsningen finns hos Herren.
    Låt din välsignelse vila
        över ditt folk! Sela

² Svara mig när jag ropar,
        min rättfärdighets Gud!
    När jag är trängd ger du mig rum.
        Förbarma dig över mig
            och hör min bön!

³ Höga herrar,
    hur länge ska ni kränka
        min heder?
    Hur länge ska ni älska tomhet
        och jaga efter lögn? Sela

⁴ Ni ska veta hur underbart
        Herren tar till sig sin trogne,
    Herren hör när jag ropar
        till honom.
^5 (I) Grips ni av vrede, synda inte!
    Tänk efter i era hjärtan på er bädd
        och var stilla. Sela

^6 (J) Bär fram rätta offer
    och lita på Herren.
^7 (K) Många säger:
        "Vem kan visa oss det goda?"
    Låt ditt ansiktes ljus
        lysa över oss, Herre!
⁸ Du har gett mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin
        i mängd.
^9 (L) I frid kan jag lägga mig ner
        och sova^[d],
    för bara du, Herre,
        låter mig bo i trygghet.

^2 (A) Fräls, Herre!
    De fromma är borta,
        de trofasta är försvunna
            bland människors barn.
^3 (B) De ljuger för varandra,
    de talar med hala läppar
        och dubbelt hjärta.
^4 (C) Herre, utrota alla hala läppar
    och tungan som talar stora ord,
^5 (D) dem som säger:
    "Med vår tunga har vi makt,
        våra läppar är med oss.
    Vem är herre över oss?"^[b]

^6 (E) "De svaga förtrycks
        och de fattiga klagar –
    nu griper jag in", säger Herren,
        "jag ska ge frälsning
            åt den som längtar efter det^[c]."
^7 (F) Herrens ord är rena ord,
    silver luttrat i degel av jord,
        renat sju gånger.
⁸ Du, Herre, ska bevara dem,
    du ska för evigt beskydda dem^[d]
        från detta släkte.
⁹ Runt omkring går gudlösa fram,
    när det usla hålls högt
        bland människors barn.

^2 (G) Hur länge, Herre?
        Ska du glömma mig för evigt?
    Hur länge ska du
        dölja ditt ansikte för mig?
^3 (H) Hur länge ska jag ha oro i min själ
    och ångest i mitt hjärta
        dag efter dag?
    Hur länge ska min fiende
        triumfera över mig?

⁴ Se mig, svara mig,
        Herre min Gud!
    Ge mina ögon ljus
        så att jag inte somnar in i döden.
^5 (I) Låt inte min fiende säga:
        "Jag besegrade honom!"
    eller mina ovänner jubla
        när jag vacklar.

^6 (J) Men jag litar på din nåd,
    mitt hjärta jublar
        över din frälsning.
    Jag vill sjunga till Herren,
        för han är god mot mig.

Till dig, Herre, ropar jag.
    Min klippa, var inte stum
        mot mig!
    Om du är tyst mot mig,
        blir jag som de
            som går ner i graven.
^2 (B) Hör min bön om nåd
        när jag ropar till dig,
    när jag lyfter mina händer
        mot det allra heligaste
            i din helgedom.

^3 (C) Släpa inte bort mig
        med gudlösa och förbrytare,
    med dem som talar vänligt
        med sin nästa
    men har ondska i sitt hjärta.
^4 (D) Löna dem för deras handlingar,
        för deras onda gärningar.
    Löna dem för deras händers verk,
        ge dem för det de har gjort,
^5 (E) för de bryr sig inte om
    Herrens gärningar,
        hans händers verk.
    Därför ska han riva ner dem
        och inte bygga upp dem.

⁶ Lovad är Herren,
    för han har hört mina böner
        om nåd!
^7 (F) Herren är min styrka
        och min sköld.
    På honom litar mitt hjärta,
        jag får hjälp
            och mitt hjärta jublar.
    Honom vill jag tacka
        med min sång.

^8 (G) Herren är sitt folks styrka,
    han är ett frälsningens värn
        för sin smorde.
^9 (H) Fräls ditt folk
        och välsigna din arvedel!
    Var deras herde
        och bär dem för evigt.

² Lyssna, Gud, till min bön,
    göm dig inte när jag ber om nåd,
³ hör på mig och svara mig!
    Jag är rastlös av mitt bekymmer
        och våndas
⁴ när fienden ropar
        och den gudlöse skränar,
    för de vräker ondska över mig
        och jagar mig i vrede.

^5 (A) Mitt hjärta grips av ångest
        i mitt inre,
    dödens fasor faller över mig.
⁶ Fruktan och bävan drabbar mig,
    skräck lamslår mig
⁷ och jag säger:
    Tänk om jag hade^[a] vingar
        som duvan!
    Då skulle jag flyga bort
        och söka mig ett bo,
^8 (B) ja, fly långt bort
    och stanna i öknen. Sela
⁹ Jag skulle skynda mig
        att söka skydd
    mot vinande vind och storm.

^10 (C) Förvirra dem, Herre,
        splittra deras tungor,
    för jag ser våld och bråk i staden.
¹¹ Dag och natt går de runt den
        uppe på murarna,
    ondska och olycka råder därinne.
¹² Den är full av fördärv,
    förtryck och svek viker inte
        från dess torg.

¹³ Det är inte en fiende som hånar mig,
        det kunde jag bära.
    Det är inte min ovän
        som förhäver sig mot mig,
    för honom kunde jag
        gömma mig.
^14 (D) Nej, det är du, min like,
    min vän och förtrogne –
¹⁵ vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
    vi som gick till Guds hus
        i högtidsskaran!
^16 (E) Låt döden drabba dem,
    låt dem gå levande ner
        i dödsriket,
    för ondskan råder i deras boning,
        mitt ibland dem.^[b]

¹⁷ Men jag ropar till Gud,
    och Herren ska frälsa mig.
^18 (F) Afton, morgon och middag
        vill jag sucka och klaga,
    och han ska höra min röst.
^19 (G) Han friköper min själ
        och fredar mig
    så att de inte kan närma sig^[c],
        för det är många
            som är emot mig.
^20 (H) Gud ska höra mig
        och förödmjuka dem,
    han som från urminnes tid
        sitter på sin tron. Sela
    De ändrar sig inte,
        de fruktar inte Gud.

^21 (I) Han bär hand på sina vänner,
    han kränker sitt förbund.
^22 (J) Hans mun är halare än smör,
        men han har strid i sitt hjärta.
    Hans ord är lenare än olja,
        men de är dragna svärd.

^23 (K) Kasta din börda på Herren,
        han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig
        den rättfärdige vackla.
^24 (L) Du, Gud, ska störta dem ner
        i fördärvets grop.
    Blodtörstiga och bedragare
        når inte ens halva sin ålder.
    Men jag förtröstar på dig.