Book of Common Prayer
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!
74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.
75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.
78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.
79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!
80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.
81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.
82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?
83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.
84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?
85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!
87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!
89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.
90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.
92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.
93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.
94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.
95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.
96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.
Job svarar Herren
42 Då svarade Job Gud:
2 Jag vet att du kan göra precis vad du vill och att ingen kan hindra dig.
3 Du frågar vem det är som så dåraktigt har förnekat din omtanke. Det är jag. Jag talade om saker som jag inte visste någonting om och inte förstod, sådant som var alltför underbart för mig.
4 Du sa: 'Lyssna, så ska jag tala! Låt mig ställa en fråga till dig och se om du kan besvara den! '
5 Men nu säger jag: 'Förut har jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig,
6 och jag avskyr mig själv och ångrar mig i stoft och aska.'
7 Sedan Herren avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman:Jag är arg på dig och dina två vänner. Ni har inte haft rätt i vad ni har sagt om mig, vilket däremot min tjänare Job har haft.
8 Ta nu sju unga tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte förgöra er, som jag borde, eftersom ni har syndat och inte talat sanning om min tjänare Job.
9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren lyssnade till de böner Job bad för dem.
Herren välsignar Job mer än förut
10 När Job bad för sina vänner, gav Herren honom upprättelse och skänkte honom rikedom och lycka. Ja, Herren gav honom dubbelt så mycket som han hade haft tidigare.
11 Sedan kom alla hans bröder och systrar och forna vänner och firade med honom i hans hem. De tröstade honom efter alla sorger och bedrövelser som Herren hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver och en guldring.
12 Herren välsignade Jobs sista år av livet mer än hans första, så att han kom att få 14.000 får, 6.000 kameler, 1.000 par oxar och 1.000 åsninnor.
13-14 Gud gav honom också sju söner och tre döttrar. Den äldsta dottern kallade han Jemima, nästa fick heta Kesia och den yngsta gav han namnet Keren-Happuk.
15 Ingen flicka i hela landet kunde i skönhet mäta sig med Jobs döttrar. Job gav dem till och med arvsrätt tillsammans med sönerna.
16 Job levde 140 år efter detta och fick se både barnbarn och barnbarnsbarn.
17 Hans liv blev långt och innehållsrikt.
En fångvaktare i Filippi blir frälst
16 När vi en dag var på väg till det ställe vid floden där vi brukade be, mötte vi en andebesatt slavflicka. Hon hade en spådomsande i sig och tjänade mycket pengar åt sina arbetsgivare.
17 Flickan följde efter oss och ropade: De här männen är Guds tjänare, och de har kommit hit för att tala om för er hur ni kan få era synder förlåtna.
18 Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onde anden i henne: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne. Och genast lämnade den onde anden henne.
19 När hennes ägare såg att deras förtjänstmöjligheter gått upp i rök, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför domarna på marknadsplatsen.
20-21 De här judarna vänder upp och ner på vår stad, skrek de. De lär folket att göra sådant som är mot den romerska lagen.
22 Hela folkmassan tog parti mot Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle klä av dem till midjan och piska dem med spön.
23 Gång på gång ven slagen över deras bara ryggar, och efteråt blev de kastade i fängelset. Fångvaktaren, som riskerade livet om de flydde,
24 tog därför inga risker, utan placerade dem i den innersta fängelsecellen och låste fast deras ben i stockar.
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Några greker, som kommit till Jerusalem för att vara med om påskfirandet,
21 besökte Filippos, han som var från Betsaida och sa: Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.
22 Filippos talade om det för Andreas, och de gick tillsammans till Jesus för att berätta det för honom.
23-24 Jesus svarade att tiden var inne att han skulle återvända till sin härlighet i himlen, och han tillade: Jag måste dö precis som vetekornet faller i jorden och dör. Om jag inte dör kommer jag att förbli ensam som ett enda sädeskorn. Men min död kommer att skapa många nya vetekorn, en rik skörd av nya liv.
25 Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som utan förbehåll ger det till Gud ska vinna det och få evigt liv.
26 Men om dessa greker vill bli lärjungar till mig, så säg till dem att de ska komma och följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Och om de följer mig ska Fadern ära dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®