Book of Common Prayer
Tillförsikt i stället för ytlighet
37 Var aldrig avundsjuk på de ogudaktiga!
2 Snart vissnar de bort som gräset och försvinner.
3 Lita i stället på Herren. Var vänlig och god mot andra, så kommer du att få leva i trygghet i landet.
4 Gläd dig över Herren! Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta mest av allt önskar.
5 Överlåt allt du gör åt Herren och bekymra dig inte om framtiden. Lita på honom, för han ska hjälpa dig.
6 Alla kommer att se hur oskyldig du är, för Herren ska försvara dig och låta din rättfärdighet lysa som middagssolen.
7 Visa tålamod, och vänta på att Herren ska gripa in. Var inte avundsjuk på ogudaktiga människor som har framgång.
8 Låt inte din vrede ta överhanden! Och reta inte upp dig, för det gör dig bara illa.
9 De som gör ont ska Gud utrota, men de som litar på Herren ska ta landet i besittning.
10 Det dröjer inte länge innan de ogudaktiga försvinner, och förgäves kommer man att söka efter dem.
11 Men alla som litar på Herren ska bli välsignade och ärva landet. Deras lycka kommer inte att veta av några gränser.
12-13 Herren skrattar åt de gudlösas onda planer, för han vet att domens dag kommer för dem.
14 Samvetslösa människor gör allt för att avrätta fattiga och förtryckta. De är beredda att slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att riktas mot deras egna hjärtan, och alla deras vapen ska brytas sönder.
16 Det är bättre att äga lite och göra det Gud vill, än att vara rik och samtidigt förakta Gud.
17 Herren ska nämligen göra slut på de ogudaktigas maktfullkomlighet, men de som är trogna mot honom tar han hand om.
18 Dag efter dag lägger Herren märke till de goda gärningar som gudfruktiga människor gör och ger dem en evig belöning. När svåra tider kommer har han omsorg om dem.
19 Till och med när det blir hungersnöd kommer de att ha tillräckligt att äta. Men de ogudaktiga ska gå under.
20 De kommer att vissna som gräset på fälten och försvinna som rök.
21 De ogudaktiga lånar pengar men betalar inte tillbaka. De gudfruktiga däremot är generösa med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva jorden, men de som förbannas av honom kommer att dö.
23 Herren leder goda människor, och han gläder sig över varje steg de tar.
24 Om de faller blir de inte liggande, för Herren fattar dem vid handen och reser upp dem.
25 Jag är nu en gammal man, och under alla mina år har jag aldrig sett Herren överge en människa som älskar honom. Inte heller har jag sett de gudfruktigas barn gå hungriga.
26 I stället kan de gudfruktiga vara generösa och ge och låna ut till andra, och deras barn är en välsignelse.
27 Om du vill ha ett evigt hem, så överge allt ont och gör det som är gott!
28 Herren älskar ju rättvisa och ärlighet, och han överger inte sitt folk. De kommer att leva tryggt i evighet. De ogudaktigas barn ska förgås,
29 men de som älskar det goda ska få bo i landet och leva där för all framtid.
30-31 Den som fullständigt litar på Gud är vis och har rätt i det han säger. Guds bud finns alltid i hans inre och han går målmedvetet sin väg.
32 De ogudaktiga spionerar på de gudfruktiga och väntar sedan på lämpligt tillfälle att döda dem.
33 Men Herren tänker inte låta dessa ogudaktiga människor lyckas - inte heller tänker han låta de gudfruktiga bli oskyldigt dömda, när de ställs inför rätta.
34 Var inte otålig för att Herren inte gjort något än! Fortsätt på hans väg. Till slut kommer han att hedra dig och ge dig det land som han lovat dig, och du ska få se hur de onda förgås.
35-36 Jag kände en gång en stolt och ogudaktig man, en tyrann, lika lång och ståtlig som en av Libanons cedrar. Men när jag skulle besöka honom var han spårlöst borta! Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom!
37 Men med goda människor är det helt annorlunda! De goda, oskyldiga och pålitliga människorna, fridens människor, har däremot en lysande framtid framför sig. För dem blir det ett lyckligt slut,
38 men de ogudaktiga ska förgöras. Deras framtid innebär död.
39 Herren frälser de gudfruktiga! Han är deras räddning och deras tillflykt, när svårigheterna kommer.
40 Hos honom finner de hjälp och räddning, ja han skyddar dem för de ogudaktiga och står vid deras sida.
16 Mina ögon är röda av gråt, och döden har märkt mina ögonlock.
17 Ändå är jag oskyldig och min bön uppriktig.
18 Du jord, sug inte upp mitt blod! Låt det protestera å mina vägnar.
19 Redan nu har jag ett vittne till min oskuld där i himlen. Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje, men jag utgjuter mina tårar inför Gud
21 och ber att han ska lyssna till mig, som vän vädjar till vän.
22 Snart ska jag börja den vandring från vilken jag aldrig återvänder.
Job uttrycker sin nöd
17 Jag är sjuk och nära att dö. Graven är beredd att ta emot mig.
13-14 Om jag dör, går jag in i mörkret och kallar graven min far och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp? Är det någon som kan finna det?
16 Nej, mitt hopp ska följa mig i graven. Vi ska vila tillsammans i jorden!
Barnabas och Saul (Paulus) sänds ut som missionärer
13 Bland profeterna och lärarna i församlingen i Antiochia fanns Barnabas och Symeon, som också kallades den svarte mannen, Lucius, från Kyrene, Manaen, fosterbror till kung Herodes, och Saul.
2 En dag när dessa män bad och fastade sa den helige Ande: Avdela Barnabas och Saul för den speciella uppgift som jag har kallat dem till.
3 Sedan de fastat ytterligare och bett lade männen sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul (Paulus) konfronterar trollkarlen Elymas på Cypern
4 Utsända på detta sätt av den helige Ande reste de till Seleukia och seglade sedan till Cypern.
5 När de kom till staden Salamis gick de till den judiska synagogan och predikade. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.
6-7 Därefter reste de från stad till stad på hela ön och predikade. Slutligen kom de till Pafos. Där träffade de en trollkarl, en falsk judisk profet, som hette Barjesus. Han hade slagit sig ner hos landshövdingen Sergius Paulus, en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd hem Barnabas och Saul till sig, för han ville höra Guds ord.
8 Men trollkarlen Elymas, som han hette på grekiska, var emot det och uppmanade landshövdingen att inte bry sig om vad Saul och Barnabas sa. Ja, han försökte på alla sätt hindra honom från att tro på Herren.
9 Men Saul, som också kallade sig Paulus, blev då fylld av helig Ande och spände ögonen i trollkarlen och sa:
10 Du djävulens son, som är full av list och fräckhet och som är fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att göra motstånd mot Herren?
11 Nu har Gud lagt sin straffande hand på dig, och du kommer snart att bli blind.Genast sänkte sig dimma och mörker över honom, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.
12 Men när landshövdingen såg vad som hade hänt började han tro på Herren, och han blev mycket häpen över den kraft som fanns i det som sagts om Gud.
Jesus botar en man som föddes blind
9 När han vandrade längs vägen fick han se en man som var blind från födseln.
2 Herre, frågade lärjungarna, varför föddes denne man blind? Beror det på hans egna synder eller hans föräldrars?
3 Ingetdera, svarade Jesus, utan det skedde för att Guds kraft ska bli känd.
4 Så länge dagen varar måste vi utföra de uppgifter som vi fått av honom som har sänt mig. Snart är det natt, och allt arbete stannar av.
5 Men medan jag fortfarande är kvar i världen, ger jag den mitt ljus.
6 Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera och strök den på den blinde mannens ögon
7 och sa till honom: Gå och tvätta dig i Siloas damm (ordet 'Siloa' betyder 'utsänd'). Mannen lydde Jesus och gick till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och andra, som kände honom som en blind tiggare, frågade varandra: Är det här inte mannen som satt vid vägen och tiggde?
9 Jo, det är han, sa en del. Men andra sa: Nej, det är inte han, men han är lik honom.Men tiggaren sa: Jag är den mannen.
10 Sedan frågade de honom hur i all världen han kunde se. Vad hade egentligen hänt?
11 Då svarade han dem: En man, som heter Jesus, strök lera på mina ögon och bad mig gå till Siloas damm och tvätta av leran. Jag gjorde det, och nu kan jag se!
12 Var finns han nu? frågade de.Det vet jag inte, svarade han.
Fariseerna förhör mannen som varit blind
13 Då tog de mannen med sig till fariseerna.
14 Allt detta hände nämligen på sabbaten. Fariseerna förhörde honom därför om hur det hela hade gått till,
15 och han berättade för dem hur Jesus hade strukit lera på hans ögon, och hur han kunde se när han hade tvättat sig.
16 En del av dem sa då: I så fall är inte den mannen från Gud eftersom han arbetar på sabbaten.Andra sa: Men hur kan en vanlig syndare göra sådana under? Och det blev mycket delade meningar bland dem.
17 Sedan vände sig fariseerna till mannen, som hade varit blind, och frågade: Vad säger du själv om honom som öppnade dina ögon? Jag tror att han måste vara en profet sänd av Gud, svarade mannen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®