Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
32 De tre männen vägrade att vidare svara Job, därför att han fortsatte att hävda att han var oskyldig.
2 Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, blev också arg på Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud.
3 Men han blev också arg på Jobs tre vänner, som han ansåg hade dömt Job utan vettiga skäl.
4 Elihu hade väntat på sin tur att tala, eftersom han var yngre än de andra.
5 Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, reagerade han
6 och började tala:Jag är ung och ni är äldre än jag. Därför tvekade jag och vågade inte säga er vad jag tänkte,
7 för man säger ju att visheten kommer med åren.
8-9 Men det är inte bara ålder och erfarenhet som gör människor visa. Även anden i människan, den Allsmäktiges Ande, gör henne förståndig.
10 Lyssna därför till mig en stund och låt mig få framföra min åsikt.
19 Jag är som en vinsäck på bristningsgränsen. Mina ord får mig nästan att sprängas.
20 Jag måste få tala, så låt mig därför ge mina svar.
21-22 Tro inte att jag kommer att vara rädd att såra någon! Inte heller kommer jag att försöka smickra någon. Jag ska vara uppriktig, för i annat fall kan Gud döda mig.
Elihu tillrättavisar Job
33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.
19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga,
20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.
21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns
22 och dras allt närmare graven.
23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'
25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.
26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.
27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.
28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.
Paulus börjar predika för andra än judar
44 Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.
45 Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.
47 För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'
48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49 På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.
50 Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.
51 Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.
52 Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.
19 När han sa detta råkade de judiska ledarna om igen i luven på varandra.
20 En del av dem sa: Han är besatt av en ond ande eller också är han galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?
21 Andra sa: Så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen öppna ögonen på blinda människor?
De judiska ledarna trängs omkring Jesus
22-23 Det var vinter och Jesus var i Jerusalem, när tempelinvigningsfesten firades. Han gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelargång.
24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: Hur länge ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias så säg det öppet.
25 Det har jag redan sagt er, men ni tror det inte, svarade Jesus. De under jag gör i Faderns namn bevisar det.
26 Men ni tror mig inte för ni tillhör inte min fårhjord.
27 Mina får känner igen min röst, och jag känner dem, och de ska följa mig.
28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig gå under. Ingen ska ta dem ifrån mig
29 för min Far har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan. Ingen kan stjäla dem från mig.
30 Jag och Fadern är ett.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®