Book of Common Prayer
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
3 Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir i landet Edom.
4 Säg så här till min herre, Esau, sa Jakob. Detta är en hälsning från din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med vår morbror Laban tills nu, och
5 jag äger oxar, åsnor, får och har många tjänare, både män och kvinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att du ska veta att jag är på väg till dig, och jag hoppas att du kommer att vara vänligt inställd mot oss.
6 Budbärarna återvände med nyheten att Esau var på väg för att möta Jakob tillsammans med en armé på 400 man!
7 Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper.
8 Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly, tänkte han.
9 Sedan bad Jakob: Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig.
10 Jag är ovärdig den kärleksfulla omsorg som du har visat mig gång på gång, precis som du lovade mig. När jag lämnade hemmet ägde jag ju ingenting utom en vandringsstav, och nu, nu har jag två hela arméer!
11 Herre, rädda mig från att behöva gå under för min bror Esaus hand, för jag är rädd, fruktansvärt rädd att han ska komma och döda mig och dessa mödrar med mina barn.
12 Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, alltför många för att man ska kunna räkna dem.
13-15 Jakob stannade där han var under natten och förberedde en gåva åt sin bror Esau: 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 30 kameler och deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsnor och 10 åsneföl.
16 Han sa till sina tjänare att fösa djuren framför sig, varje grupp för sig, och att hålla avstånd mellan varje grupp.
17 Han instruerade också männen som drev den första gruppen: När ni möter Esau och han frågar: 'Vart är ni på väg? Vems tjänare är ni? Vems djur är dessa?'
18 så ska ni svara: 'Dessa tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva till hans herre Esau! Han kommer själv strax efter oss!'
19 Jakob gav samma instruktion till varje tjänare.
20 Han tänkte nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte! Kanske kommer han att vara vänlig mot oss, hoppades Jakob.
21 Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.
Antikrist kommer
18 Kära barn, den här världens sista timme är slagen. Ni har hört om att Antikrist ska komma - han som är emot Kristus. Många som representerar honom har vi redan sett. Det gör oss ännu mer övertygade om att tidens slut är nära.
19 Dessa kristusfientliga människor har varit medlemmar i våra församlingar, men var egentligen aldrig en del av oss. Genom att lämna oss bevisade de att de inte alls tillhör oss.
20 Men ni är inte sådana, för den helige Ande har kommit till er, och ni känner till sanningen.
21 Därför skriver jag inte till er som jag skulle göra till dem som behöver lära känna sanningen, men jag vill varna er, eftersom ni kan skilja mellan sant och falskt.
22 Vem är den störste lögnaren? Är det inte den som säger att Jesus inte är Kristus. Det är Antikrist, som därmed förnekar både Fadern och Sonen.
23 Den som inte tror på Jesus Kristus, Guds Son, kan inte heller ha gemenskap med Fadern. Men den som har gemenskap med Sonen har det också med Fadern.
24 Fortsätt därför att tro det som ni har blivit undervisade om från början. Då kommer ni alltid att leva i nära gemenskap både med Gud Fadern, och med hans Son.
25 Då har vi också del i hans löfte till oss om evigt liv.
26 Dessa anmärkningar om Antikrist är riktade särskilt till dem som gärna vill binda för era ögon och leda er vilse.
27 Men ni har tagit emot den helige Ande, och när han bor i er behöver ni ingen annan som talar om för er vad som är rätt. Han undervisar er nämligen om allt, och han är Sanningen. Se till att han får leva i er och att ni gör vad han har sagt.
28 Ja, mina kära barn, lev kvar i gemenskap med Kristus. Då vet ni att allt står rätt till med er när han kommer och att vi inte behöver skämmas för att möta honom utan med glädje kan se honom i ögonen.
29 Eftersom vi vet att Gud alltid är god och bara handlar rätt, så kan vi med all rätt veta att alla som handlar rätt är hans barn.
19 När han sa detta råkade de judiska ledarna om igen i luven på varandra.
20 En del av dem sa: Han är besatt av en ond ande eller också är han galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?
21 Andra sa: Så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen öppna ögonen på blinda människor?
De judiska ledarna trängs omkring Jesus
22-23 Det var vinter och Jesus var i Jerusalem, när tempelinvigningsfesten firades. Han gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelargång.
24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: Hur länge ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias så säg det öppet.
25 Det har jag redan sagt er, men ni tror det inte, svarade Jesus. De under jag gör i Faderns namn bevisar det.
26 Men ni tror mig inte för ni tillhör inte min fårhjord.
27 Mina får känner igen min röst, och jag känner dem, och de ska följa mig.
28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig gå under. Ingen ska ta dem ifrån mig
29 för min Far har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan. Ingen kan stjäla dem från mig.
30 Jag och Fadern är ett.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®