Book of Common Prayer
Herren är hela världens Herre
97 Bara Herren är kung! Låt hela jorden brista ut i jubel! Också de många öarna långt borta ska glädja sig.
2 Moln och mörker omger honom. Han regerar med rättfärdighet och rättvisa.
3 Eld går ut från honom och bränner upp alla hans fiender.
4 Hans blixtar lyser upp hela världen. Jorden ser det och darrar.
5 Bergen smälter som vax inför hela världens Herre.
6 Himlarna vittnar om hans rättfärdighet. Ja, alla folk ser hans makt och härlighet.
7 Låt alla dem som tillber dessa värdelösa avgudar, och också skryter med det, stå där med sin skam, för alla andra gudar måste böja sig inför honom!
8-9 Glädje råder på berget Sion, och människorna i Juda städer jublar inför dig, för du dömer med rättvisa. De är glada för att du regerar över hela jorden och att du är större och mäktigare än alla andra gudar.
10 Herren älskar dem som hatar ondskan. Han räddar sitt folk undan det onda.
11 Han sprider ljus och glädje över de gudfruktigas liv.
12 Därför har de orsak att vara glada i Herren och tacka hans heliga namn.
Tillbe Gud den helige!
99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.
2 Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.
3 Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.
4 Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.
5 Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.
6 När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.
7 Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.
9 Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.
En jublande lovsång
100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!
2 Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!
3 Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.
4 Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.
5 Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Jakob återvänder hem
31 Men Jakob fick reda på att Labans söner klagade: Han har tagit allt min far ägde, och sin rikedom har han fått på vår bekostnad.
2 Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.
3 Herren talade nu till Jakob och sa till honom: Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.
4 Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han var med hjordarna,
5 för att få tala med dem.Er far har vänt sig mot mig, sa han till dem, men mina förfäders Gud har varit med mig.
6 Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far,
7 men han har varit fullständigt samvetslös och tio gånger har han ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig!
8 Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga!
9 På så sätt har Gud gjort mig rik på er fars bekostnad.
10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga.
11 I min dröm kallade sedan Guds ängel på mig
12 och sa till mig att jag skulle para de vita getterna med de brokiga, spräckliga och strimmiga getterna. 'Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig
13 'Jag är den Gud du mötte i Betel
14 Rakel och Lea svarade: Det passar oss utmärkt! Det finns ingenting för oss här - vi kommer i vilket fall som helst inte att få något av vår fars rikedom!
15 Han har bara gett oss den rätt som tillhör de främmande kvinnorna. Han har sålt oss, och vad han fick för oss har han förbrukat.
16 De rikedomar som Gud har gett dig från vår far tillhörde egentligen oss och våra barn från början! Gör därför precis som Gud har sagt till dig.
17-20 En dag medan Laban var ute och klippte fåren, lyfte Jakob upp sina fruar och söner på kameler och flydde utan att berätta för Laban vad han tänkte göra. Han drev hjordarna framför sig - de hjordar som han fått i Paddan-Aram - och tog med sig allt han ägde och begav sig av hemåt till sin far Isak i Kanaans land.
21 På så sätt flydde han med alla sina ägodelar, och gick över floden Eufrat och begav sig till Gileads land. Rakel stal sin fars husgudar och tog dem med sig, och Jakob bedrog också Laban genom att ge sig iväg utan förvarning.
22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare.
23 Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar.
24 Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. Se upp med vad du säger till Jakob, sa Gud till honom. Du ska varken välsigna eller förbanna honom!
2 Mina kära barn, jag berättar detta för er för att ni ska hålla er borta från synden. Men om ni syndar, finns det någon som ber för er inför Fadern. Hans namn är Jesus Kristus, den ende som är alltigenom god och som helt gör Guds vilja.
2 Det var han som tog straffet för våra synder på sig och förde oss in i gemenskap med Gud. Genom honom får vi förlåtelse för våra synder, och inte bara vi, utan hela världen.
3 Hur kan vi vara säkra på att vi tillhör honom? Jo, genom att hålla hans bud. Försöker vi då verkligen göra vad han vill att vi ska göra?
4 Någon kanske säger: Jag är kristen. Jag är på väg till himlen. Jag tillhör Jesus. Men om han inte gör vad Jesus har sagt att han ska göra, är han en lögnare.
5 Den däremot som lyder hans ord lever ett liv genomlyst av Guds kärlek. Så kan ni alltså veta om ni är kristna eller inte.
6 Den som säger att han är kristen måste leva som Kristus gjorde.
7 Kära bröder, det är inte något nytt bud jag skriver till er om. Det är ett gammalt bud, som ni alltid har haft, ända från början. Ni har hört det förut.
8 Ändå är det nytt, för genom Jesus och hans exempel blev det verklighet och så är det också i era liv. När vi älskar varandra försvinner mörkret i våra liv, och det nya ljuset från livet i Jesus Kristus har börjat lysa.
9 Den som säger att han vandrar i det ljuset men hatar sin kristne bror, han är fortfarande kvar i mörkret.
10 Men den som älskar sin kristne bror vandrar i ljuset och kan se hur han går och behöver inte snubbla i mörkret och falla i synd.
11 Den som hatar sin kristne bror vandrar däremot omkring i andligt mörker och vet inte vart han går, för mörkret har förblindat honom så att han inte kan se vägen.
18 De judiska ledarna tvivlade på att han över huvud taget varit blind och kallade därför på hans föräldrar
19 och frågade dem: Är det här er son? Föddes han blind? Om han gjorde det, hur kan han då se nu?
20 Hans föräldrar svarade: Visst vet vi att det här är vår son och att han föddes blind.
21 Men vi vet inte vad som fick honom att se eller vem som botade honom. Han är gammal nog att tala för sig själv. Fråga honom.
22-23 De sa detta av rädsla för de judiska ledarna. Dessa hade nämligen förklarat att den som sa att Jesus var Messias skulle uteslutas ur synagogan.
24 För andra gången kallade då fariseerna in mannen, som hade varit blind, och sa till honom: Låt Gud få äran och inte Jesus, för vi vet att han är en ond person.
25 Jag vet inte om han är god eller ond, svarade mannen, men en sak vet jag: Jag var blind, och nu kan jag se.
26 Men vad gjorde han? frågade de. Hur botade han dig?
27 Nu får det vara nog, ropade mannen. Jag har berättat det en gång. Lyssnade ni inte? Varför vill ni höra det om igen? Vill ni kanske också bli hans lärjungar?
28 Då förbannade de honom och sa: Du är lärjunge till honom, men vi är Moses lärjungar.
29 Vi vet att Gud har talat till Mose, men när det gäller den här mannen vet vi inget om honom.
30 Det var underligt, svarade mannen. Han kan bota blinda människor, och ändå vet ni inget om honom.
31 Men Gud lyssnar inte till onda människor, utan han lyssnar till dem som tillber honom och gör hans vilja.
32 Sedan världen kom till har det aldrig funnits någon som kunnat öppna ögonen på dem som föddes blinda.
33 Om den här mannen inte var från Gud, skulle han inte kunna göra det.
34 Du är född i synd!, ropade de. Försöker du undervisa oss? Och de kastade ut honom.
Jesus talar om andlig blindhet
35 Jesus fick höra vad som hade hänt, och när han träffade mannen frågade han: Tror du på Messias?
36 Mannen svarade: Herre, säg mig vem han är, så jag kan tro på honom.
37 Du har sett honom, sa Jesus, och han talar med dig.
38 Ja, Herre, sa mannen, jag tror. Och han föll på knä för Jesus.
39 Sedan sa Jesus till honom: Jag har kommit till världen för att ge syn åt dem som är andligt blinda och för att visa dem som inbillar sig att de ser att de inte gör det.
40 Fariseerna som stod där frågade då: Säger du att vi är blinda?
41 Om ni var blinda skulle ni inte vara skyldiga, svarade Jesus. Men er skuld står kvar eftersom ni påstår att ni vet vad ni gör.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®