Book of Common Prayer
97 Vad jag älskar ditt ord! Jag tänker på det hela dagen.
98 Det gör mig klokare än mina fiender.
99 Ja, när jag tänker på dina bud gör de mig visare än mina lärare.
100 De gör mig till och med visare än gamla människor med sin livserfarenhet.
101 Jag har inte lyssnat till orättfärdiga förslag, för jag vill fortsätta att vara lydig mot ditt ord.
102-103 Jag kan inte vända mig bort från vad du har lärt mig. Smaken av dina ord är sötare än honung.
104 Eftersom bara dina lagar kan ge mig vishet och förstånd, är det inte att undra på att jag avskyr all slags falskhet.
105 Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla.
106 Jag har lovat att göra allt det som du fastställt i ditt ord.
107 Jag är plågad till det yttersta, men låt mig behålla livet, som du har lovat!
108 Ta emot mitt tack som ett offer och tala om din vilja för mig!
109 Mitt liv hänger på en skör tråd, men trots det tänker jag inte sluta upp att följa dina lagar.
110 De ogudaktiga har satt ut sina fällor för mig längs vägen, men jag tänker inte gå några omvägar.
111 Dina lagar är en skatt, som jag kommer att vara glad över i all framtid.
112 Jag har bestämt mig för att följa dem tills jag dör.
113 Herre, jag avskyr dem som inte vet om de ska lyda dig eller inte. Men jag älskar din lag.
114 Du är den som beskyddar mig och försvarar mig, och dina löften är mitt enda hopp.
115 Försvinn, ni människor som vill göra mig illa! Försök inte hindra mig från att lyda Guds befallningar!
116 Herre, du har lovat att låta mig leva! Låt det aldrig få sägas att Gud svek mig!
117 För mig i säkerhet för mina fiender. Då kan jag fortsätta att följa dina lagar.
118 Men du förkastar alla som förkastar dina lagar. Och den som vill föra dig bakom ljuset bedrar sig bara själv.
119 De ogudaktiga är som slagg, som man kastar bort. Inte undra på att det bästa jag vet är att följa dina lagar!
120 Hela jag ryser av fruktan inför dig. Jag är rädd för dina domar.
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
Isak välsignar Jakob i stället för Esau
27 På äldre dagar när Isak var halvblind, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau.Min son? sa Isak.Ja, far, svarade Esau.
2-4 Isak fortsatte: Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig och laga till det på det sätt som jag tycker bäst om. Då ska jag ge dig, min förstfödde son, de välsignelser som tillhör dig, innan jag dör.
5 Men Rebecka hörde samtalet, så när Esau gick ut på fälten för att jaga efter villebråd,
6-7 ropade hon på sin son Jakob och berättade för honom vad hans far hade sagt till brodern.
8-10 Gör nu precis som jag säger till dig, sa Rebecka. Gå ut till hjorden och hämta hit två unga getter, så ska jag laga till din fars favoriträtt. Ta därefter maten till din far, och när han har njutit av måltiden kommer han att välsigna dig i stället för Esau, innan han dör.
11-12 Så lätt lurar man honom inte, sa Jakob. Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig!
13 Låt hans förbannelse komma över mig, käre son, sa Rebecka. Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!
14 Jakob följde därför sin mors råd och hämtade de två killingarna, och hon lagade till en rätt av dem som hon visste att Isak tyckte om.
15 Sedan tog hon Esaus bästa kläder, som fanns där i huset, och sa till Jakob att sätta dem på sig.
16 Hon gjorde också ett par handskar av hårigt skinn från de unga getterna och satte ett band av skinn runt hans hals.
17 Sedan gav hon honom köttet, som nu hade fått en doft av vilt, och lite nybakat bröd.
18 Jakob bar tallriken med maten till rummet där hans far låg.Far, sa han.Ja, svarade Isak. Vilken av mina söner är det, Esau eller Jakob?
19 Det är din äldste son, Esau, ljög Jakob. Jag har gjort som du sa till mig. Här är det utsökta viltet, som du bad mig om. Sitt upp och ät, så att du kan välsigna mig av hela ditt hjärta!
20 Hur kunde du fånga något så snabbt, min son? undrade Jakob.Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg, svarade Jakob.
21 Då sa Isak: Kom hit till mig. Jag vill känna på dig och vara säker på att det är Esau!
22 Jakob gick fram till sin far, som kände på honom.Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus, konstaterade Isak.
23 Men han lät övertyga sig och gav Jakob sin välsignelse.
24 Är du verkligen Esau? undrade Isak igen.Ja, naturligtvis, svarade Jakob.
25 Kom då hit med köttet, så ska jag äta det och välsigna dig av allt mitt hjärta, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av det vin som Jakob hade haft med sig.
26 Kyss mig, min son, sa Isak sedan. Jakob kysste honom på kinden, och när Isak kände lukten av hans kläder blev han slutligen övertygad och utbrast:
27-29 Lukten hos min son är den goda lukten från jorden och fälten, som Herren har välsignat. Gud ska alltid ge dig rikligt med regn för din gröda och goda skördar av säd och nytt vin. Många folk ska tjäna dig. Du ska vara dina bröders herre, och alla deras barn ska buga sig djupt inför dig. De som förbannar dig ska vara förbannade, och alla de som välsignar dig ska vara välsignade.
Livets mening
12 Och nu ber jag er, kära bröder, att ni på grund av Guds godhet gläder honom genom att ge er själva som ett levande och heligt offer till honom.
2 Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredsställer Gud.
3 Som Guds budbärare vill jag förmana er. Var ärliga i er bedömning av er själva, mät ert värde med måttet av den tro som Gud har gett er.
4-5 På samma sätt som en kropp är beroende av att alla dess delar fungerar, så är också vår gemenskap i Kristus beroende av att var och en av oss fungerar. Vi är alla delar i Kristi kropp, var och en av oss med olika uppgifter att sköta, och alla behövs för att göra den fullständig. Vi tillhör därför varandra, och var och en behöver de andra.
6 Gud har i sin nåd gett oss olika gåvor. Om Gud därför har gett dig gåvan att profetera, profetera då så ofta du kan det och så ofta som din tro är stark nog att ta emot ett budskap från Gud.
7 Om din gåva är att tjäna andra, tjäna dem väl. Om du undervisar, gör det som en god lärare.
8 Om du är den som förmanar, se till att du ger uppmuntran och tröst. Om Gud har gett dig pengar, var generös och hjälp andra. Om Gud har gett dig ledarförmåga, ta då det ansvaret på allvar. Den som tröstar andra ska göra det med glädje.
Jesus - världens ljus
12 Senare sa Jesus till människorna: Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.
13 Fariseerna svarade: Nu talar du om dig själv igen, och det är inget bevis!
14 Jesus sa till dem: Även om jag uppträder som mitt eget vittne så säger jag er sanningen. För jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men ni vet det inte.
15 Ni dömer mig utan att känna till fakta. Jag dömer inte er nu.
16 Men om jag skulle göra det, så skulle det vara en absolut rättvis dom på alla områden, för jag är inte ensam utan min Far är med mig, han som har sänt mig.
17 Säger inte er egen lag att om två män vittnar samstämmigt så gäller deras vittnesmål?
18 Jag är det ena vittnet, och min Far som sände mig är det andra.
19 Var är din Far? frågade de.Jesus svarade: Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.
20 När Jesus sa detta befann han sig i den del av templet som kallades skattkammaren. Men han blev inte arresterad, för hans stund hade ännu inte kommit.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®