Book of Common Prayer
Kungens bön
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, lyssna till mitt rop!
Hör min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
4 Du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Jag vill för alltid bo i ditt tält
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
6 Du har hört mina löften, Gud,
och du har gett mig deras arv som fruktar dig.
7 Ge kungen ett långt liv,
många år från generation till generation.
8 Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
Låt din nåd och trofasthet bevara honom.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
3 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
4 Hur länge ska ni ansätta en människa,
kasta er över honom allesammans,
som mot en lutande vägg,
eller en mur som snart störtar samman?
5 De tänker störta ner honom från hans höga plats,
och de gillar lögn.
Med sin mun välsignar de,
men i sitt inre förbannar de. Séla
6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
8 Min frälsning och min ära finns hos Gud.
Han är min tillflykt, min starka klippa.
9 Förtrösta alltid på honom, du folk!
utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla
10 Människobarnen är bara en vindpust,
även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
ja, mindre än luft.
11 Sätt inte er tillit till våld
eller ert hopp till stöldgods.
Om er rikedom växer,
fäst inte ert hjärta vid den.
12 Ett har Gud talat, två saker har jag hört:
att Gud har styrkan,
13 och att du, Herre, är nådig
och lönar var och en efter vad han gjort.
Guds ära och makt
68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.
2 Gud reser sig och hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr från honom.
3 Liksom rök förs bort av vinden
blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
utplånas de onda inför Gud.
4 Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5 Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
Gläd er inför honom!
6 En far för de faderlösa,
en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[c] fick slå sig ner där,
i din godhet tog du dig an de fattiga.
12 Herren har gett sina befallningar,
stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[d]?
Duvans vingar är täckta med silver,
dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
föll det snö på Salmon.
16 Ett Guds berg är Bashan,
ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
där Gud har valt att bo,
där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[e]
20 Välsignad är Herren!
Dag efter dag bär han vår börda.
Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
och framför musikanterna går flickor
som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Visa din makt, Gud!
Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[f]
skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[g]
33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
17 Men då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: 18 ”Gå och sök upp Israels kung Achav i Samaria. Han är vid Navots vingård och håller på att lägga beslag på den. 19 Säg till honom: ’Så säger Herren: ”Har du både mördat en man och tagit hans arv i besittning?” Så säger Herren: ”Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Navots blod!” ’ ”
20 ”Jaså, min fiende har hittat mig!” sa Achav till Elia. ”Ja”, svarade Elia. ”Jag har funnit dig, för att du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon. 21 ’Jag kommer att låta olycka drabba dig, utplåna dig, och jag ska inte låta någon manlig ättling till Achav, vare sig slav eller fri, få överleva. 22 Jag tänker låta det gå med din familj på samma sätt som kung Jerobeams, Nevats sons, och kung Bashas, Achias sons, familjer, för du har gjort mig vred genom att locka Israel till synd.’ 23 Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska äta upp Isebel. 24 De medlemmar av Achavs familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar.”
25 Det var ingen som hade sålt sig till ondskan så som Achav och som uppmuntrades av sin hustru till det. 26 Särskilt avskyvärt handlade han genom att tillbe avgudar, precis som amoréerna hade gjort, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.
27 När Achav hörde dessa ord rev han sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.
28 Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: 29 ”Ser du hur Achav har ödmjukat sig inför mig? Därför att han ödmjukat sig så ska jag inte låta olyckan komma medan han lever, utan den kommer i stället att drabba hans ätt.”
20 Så var finns nu de visa? Och de skriftlärda och denna tidsålderns tänkare? Har inte Gud gjort denna världens vishet till dårskap? 21 I sin vishet lärde inte världen känna Gud i hans vishet, och därför bestämde Gud att genom dårskapen i vår förkunnelse rädda dem som tror. 22 Judarna kräver tecken och grekerna söker vishet. 23 Men vi förkunnar den korsfäste Kristus, som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, vare sig de är judar eller greker, är Kristus Guds kraft och Guds vishet. 25 Guds dårskap är visare än människorna och hans svaghet starkare än människorna.
26 Syskon, tänk på hur det var när ni själva blev kallade. Det var inte många av er som mänskligt sett räknades som visa, inte många som hade inflytande eller kom från en fin familj. 27 Nej, Gud valde ut det som är dåraktigt i världens ögon, för att de visa skulle få skämmas, och Gud valde ut det som är svagt i världens ögon, för att de starka skulle få skämmas. 28 Det som har låg status och som världen ser ner på, det som inte är något, det utvalde Gud, för att göra om intet det som anses vara något, 29 för att ingen ska kunna skryta inför Gud.
30 Det är tack vare honom som ni är i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet, vår befrielse, 31 som det står skrivet: ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”[a]
Jesus talar till folket i Galileen
(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)
12 När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. 14 Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
15 ”Sebulons land och Naftalis land,
sjövägen, landet bortom Jordan,
de främmande folkens Galileen –
16 det folk som lever i mörkret
såg ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
har ett ljus gått upp.”[a]
17 Från och med nu började Jesus tala till folket och säga: ”Vänd om, för himmelriket är nära!”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.