Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 25

En bön om nåd, ledning och förlåtelse

25 Av David.

Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
    du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
    och låt inte mina fiender triumfera över mig.
Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
    Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.

Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar!
Led mig i din sanning och undervisa mig,
    du min frälsnings Gud.
    Jag hoppas på dig, alltid.
Herre, tänk på din barmhärtighet
    och nåd som du alltid har visat.
Tänk inte på min ungdoms synder,
    mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
    tänk på mig i din godhet, Herre.

Herren är god och rättsinnig,
    därför visar han syndarna vägen.
Han vägleder de ödmjuka rätt,
    han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
    för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
    förlåt min synd, för den är stor.

12 Vem det än är som fruktar Herren,
    honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
    och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
    och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
    för han frigör min fot ur nätet.

16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
    för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
    Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
    Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
    och hur våldsamt de hatar mig!

20 Bevara mitt liv och rädda mig!
    Låt mig inte komma på skam,
    för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
    för mitt hopp står till dig.

22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!

Psaltaren 9

Tacksägelse över segern

För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]

Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
    och berätta om alla dina under.
Jag vill vara glad och jubla i dig.
    Jag vill lovsjunga ditt namn,
    du den Högste.

Mina fiender drar sig tillbaka,
    vacklar och förgås inför dig.
Du har försvarat min rätt och min sak,
    du har satt dig på tronen
    som en rättfärdig domare.
Du har tillrättavisat folken
    och gjort slut på de ogudaktiga
    och utplånat deras namn för all framtid.
Fienden är borta, utplånad för evigt.
    Du ödelade städerna,
    man ska inte ens komma ihåg dem.

Men Herren regerar för all framtid.
    Han har ställt fram sin tron för att döma.
Han dömer världen i rättfärdighet,
    han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
    en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
    förtröstar på dig, Herre,
    för du överger inte dem som söker dig.

12 Lovsjung Herren,
    honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13     Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14 Herre, var nådig mot mig,
    se hur jag får lida för dem som hatar mig,
    du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar
    och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
    och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
    han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
    Higgajón[d]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
    alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
    Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
    Låt folken veta att de är bara människor! Séla

Psaltaren 15

Ett rättfärdigt liv

15 En psalm av David.

Herre, vem får bo i ditt tält?
    Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?

Den som lever ett oklanderligt liv,
    gör det som är rättfärdigt
    och talar sanning av hjärtat,
den som inte förtalar andra,
    den som inte skadar sin granne
    eller vanärar sin medmänniska,
den som föraktar den förkastlige
    men ärar dem som fruktar Herren,
    den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
den som inte lånar ut pengar mot ränta
    och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.

    Den som gör så kommer aldrig att vackla.

2 Krönikeboken 6:32-7:7

32 Om en främling, som inte tillhör ditt folk Israel, kommer från ett avlägset land, för ditt stora namns, din mäktiga hands och din utsträckta arms skull, och de kommer och ber vända mot detta tempel, 33 hör då från himlen, där du bor, och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och inse att detta tempel, som jag har byggt, är kallat efter ditt namn.

34 Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber till dig, vända mot denna stad, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, 35 hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.

36 Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till ett annat land, nära eller fjärran, 37 och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda, 38 och om de då, där i sitt fångenskapsland, vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 39 hör då från himlen, där du bor, deras bön och vädjan, och skaffa dem rätt! Förlåt ditt folk som har syndat mot dig!

40 Min Gud, låt dina ögon se och dina öron höra alla böner som bes på denna plats!

41 Herre, Gud, res dig och gå till din viloplats,
    du och din makts ark!
Låt dina präster, Herre Gud, få vara klädda i räddning,
    och låt dina fromma få glädjas över din godhet!
42 Herre Gud, förkasta inte din smorde.
    Tänk på din nåd gentemot din tjänare David!”

Herrens härlighet fyller templet

(1 Kung 8:62-66)

När Salomo hade slutat att be, kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren. Herrens härlighet uppfyllde templet. Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde det. När alla israeliterna såg hur elden och Herrens härlighet kom ner över templet, föll de ner med ansiktet mot marken och tillbad och prisade Herren:

”Han är god
    och hans nåd varar i evighet!”

Kungen och allt folket frambar offer till Herren. Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får och getter. Så invigde kungen och hela folket Guds hus. Prästerna intog sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument, som kung David gjort för tacksägelse och själv använt för att prisa Herren: ”Hans nåd varar i evighet.” Prästerna, som stod mitt emot leviterna, blåste i sina trumpeter, och alla israeliterna stod upp.

Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför Herrens hus, och där offrade han brännoffer och matoffer och fettstycken av gemenskapsoffer, då kopparaltaret som Salomo gjort inte kunde rymma allt brännoffer och matoffer och fettstyckena.

Jakob 2:1-13

Behandla alla människor lika

Mina syskon, ni tror ju på vår förhärligade Herre Jesus Kristus, så favorisera ingen människa.

Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och in kommer en man med en guldring på fingret och klädd i fina kläder, likaså en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då genast fäster er blick på den finklädde och erbjuder honom den bästa platsen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig”, pågår det då inte en diskriminering bland er, och fäller ni inte orätta domar?

Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon till att vara rika i tron och ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Ändå föraktar ni de fattiga. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol? Är det inte de som hånar hans härliga namn, hans som kallade er?

Om ni följer den kungliga lagen,[a] den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”[b], då gör ni rätt. Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den. 10 Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud har brutit mot allt. 11 Han som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap” har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.”[c] Så om du mördar någon har du brutit mot lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap.

12 Tala och handla som de som ska dömas efter frihetens lag. 13 Domen blir obarmhärtig för den som inte har visat barmhärtighet, medan barmhärtigheten triumferar över domen.

Markus 14:53-65

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

53 De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. 54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[a] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.

Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[b]

63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![c]” Och tjänarna gav honom örfilar.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.