Book of Common Prayer

³ Du låter människan bli jord igen
    och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
⁴ Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
    som en enda timme i natten.
⁵ Du sveper bort dem,
    de är som en sömn om morgonen,
    de försvinner som gräset,
⁶ som växer upp på morgonen
    men vissnar och torkar ut innan kvällen.

⁷ Genom din vrede förgås vi,
    vi förskräcks av din vredes glöd.
⁸ Du lägger fram våra synder inför dig,
    våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
⁹ Våra dagar försvinner under din vrede,
    vi slutar våra år med en suck.
¹⁰ Vi blir sjuttio år,
    kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende^[a] år är möda och besvär.
    Snart har de försvunnit, och vi är borta.
¹¹ Vem känner din vredes styrka,
    vem fruktar att drabbas av din förbittring?^[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
    så att vi får visa hjärtan.

¹³ Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd var morgon,
    så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
¹⁵ Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
    lika många år som vi har sett det onda.
¹⁶ Låt dina tjänare få se dina gärningar
    och deras barn din härlighet.

¹⁷ Herre, vår Gud, visa oss din godhet
    och ge oss framgång i allt vad vi gör.

²⁰ Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
    eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
    och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
²¹ De ska bygga hus och bo i dem,
    plantera vingårdar och äta deras frukt.
²² De ska inte bygga hus åt andra att bo i
    och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
    och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
²³ De ska inte arbeta förgäves
    och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
    de och deras efterkommande.
²⁴ Då ska det bli så
    att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
²⁵     Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
    och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
    ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”