Book of Common Prayer
49 Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,
du har gett mig hopp.
50 Det du sagt ger mig tröst i lidandet
och håller mig vid liv.
51 Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,
men jag viker inte från din lag.
52 Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,
jag finner tröst i dem.
53 Jag grips av vrede
när de gudlösa förkastar din lag.
54 Dina bud är min lovsång
överallt där jag går fram.
55 Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,
och jag vill hålla din lag.
56 Det har blivit mig förunnat
att lyda dina stadgar.
57 Du, Herre, är min del!
Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.
58 Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:
var mig nådig, som du har sagt.
59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv
och håller mig till dina befallningar.
60 Jag vill skynda mig och inte dröja
att hålla dina bud.
61 De gudlösa vill snärja mig,
men jag glömmer inte din lag.
62 Mitt i natten går jag upp
för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.
63 Mina vänner är alla de som fruktar dig
och lyder dina stadgar.
64 Din nåd, Herre, fyller jorden.
Lär mig dina bud.
65 Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,
som du har sagt.
66 Ge mig god insikt och kunskap,
för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
men nu lyder jag vad du säger.
68 Du är god och gör det som är gott.
Lär mig dina bud!
69 De oförskämda smutskastar mig med lögner,
men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.
70 Deras sinnen är okänsliga som fett,
men jag gläder mig över din lag.
71 För mig var det bra att jag fick lida,
så att jag lärde mig dina bud.
72 Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig
än stora mängder av silver och guld.
Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom
49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2 Hör, alla folk!
Lyssna, alla världens invånare,
3 hög och låg,
rik och fattig.
4 Min mun talar visdomsord,
ur mitt innersta kommer förstånd.
5 Jag böjer mitt öra till visdomsord,
jag förklarar min gåta till harpospel.
6 Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
när mina bedragares ondska omger mig?
7 De litar på sin rikedom
och skryter med hur mycket de äger.
8 Men ingen kan betala för någon annans liv,
och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
9 Priset för ett liv är högt,
och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
förgås som dåren och den oförnuftige,
och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
deras boning generation efter generation,
fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.
13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
hon är som djuren som förgås.
14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 Men människan i all sin rikedom består inte,
hon är som djuren som förgås.[d]
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 14)
53 För körledaren.[a] Mahalát. Maskil.[b] Av David.
2 Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
3 Från himlen ser Gud ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
4 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.
5 Förstår de då ingenting, de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Gud?
6 Men de ska bli skräckslagna,
när ingenting finns att frukta.
Gud strör omkring deras ben som lägrar sig mot dig.
Du låter dem komma på skam, för Gud förkastar dem.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Gud återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
Översteprästen Josua
3 Sedan visade han mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och på hans högra sida stod Anklagaren[a] med anklagelser mot honom. 2 Herren sa till Anklagaren: ”Herren ska tillrättavisa dig, Anklagare. Ja, Herren ska tillrättavisa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Men Josua var klädd i orena kläder, då han stod inför ängeln. 4 Då sa ängeln till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.”
Sedan sa han till Josua: ”Jag har tagit bort din synd och ska nu klä dig i högtidskläder.”
5 Då sa han[b]: ”Sätt en ren turban på hans huvud!” Då satte de en ren turban på hans huvud och klädde honom, medan Herrens ängel stod där.
6 Herrens ängel försäkrade Josua: 7 ”Så säger härskarornas Herre: ’Om du vandrar på mina vägar och håller mina förordningar, ska du få råda över mitt hus och vakta mina förgårdar. Jag ska ge dig en plats bland dessa som står här.
8 Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[c], komma. 9 Se på stenen som jag lagt framför Josua! På denna enda sten med sju ögon ska jag rista en inskrift, säger härskarornas Herre. Jag ska utplåna detta lands skuld på en enda dag.
10 På den dagen, säger härskarornas Herre, ska ni var och en kunna bjuda in era grannar under vinrankan och fikonträdet.’ ”
Tillbedjan inför Guds tron i himlen
4 Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen. Och rösten som jag först hade hört, den som lät som en trumpetstöt, sa: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste hända i framtiden!”
2 I samma ögonblick var jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på den. 3 Han som satt på tronen såg ut som en ädelsten, likt jaspis och karneol. Kring tronen var en regnbåge som lyste som smaragd, 4 och i en ring runt tronen stod tjugofyra andra troner, där det satt tjugofyra äldste. De var klädda i vita kläder och hade kransar av guld på sina huvuden. 5 Från tronen kom det blixtar och mullrande åska, och alldeles framför tronen brann sju facklor, som är Guds sju andar[a]. 6 Framför tronen låg något som liknade ett hav av glas, klart som kristall. Fyra levande varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill, stod mitt framför, mitt bakom och på båda sidor om tronen. 7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en ung tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en flygande örn. 8 Varje varelse av dessa fyra hade sex vingar och var helt täckt med ögon, till och med på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:
”Helig, helig, helig
är Herren Gud, den Allsmäktige,
han som var, som är och som kommer.”
45 Vem är en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? 46 Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. 47 Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. 48 Men om det är en ond tjänare som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, 49 och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka med druckna, 50 då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. 51 Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med hycklarna. Där ska man gråta och skära tänder.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.