Book of Common Prayer
Herrens dom
50 En psalm av Asaf[a].
Gud, Herren Gud, har talat,
och han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion i dess fullkomliga skönhet
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
En uppslukande eld går framför honom
och en rasande storm omger honom.
4 Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
för att döma sitt folk.
5 ”Samla till mig mina fromma,
som ingår ett förbund med mig genom offer.”
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud är den som dömer. Séla
7 ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig.
Jag är Gud, din Gud.
8 Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
för dem har jag alltid framför mig.
9 Jag behöver inga tjurar från ditt stall
eller bockar ur dina fållor,
10 för alla skogens djur är mina,
likaså boskapen på de tusentals bergen.
11 Jag känner varje fågel i bergen
och allt levande på marken är mitt.
12 Även om jag var hungrig,
skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
och allt som finns på den.
13 Skulle jag äta kött från tjurar
och dricka blod från bockar?
14 Offra tacksägelse åt Gud,
och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15 Ropa till mig i nödens tid,
och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”
16 Men till den gudlöse säger Gud:
”Varför rabblar du bara upp mina bud
och talar om mitt förbund
17 du som hatar vägledning
och vänder ryggen åt mina ord?
18 När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19 Du använder din mun till det onda
och väver svek med din tunga.
20 Du talar illa om din bror
och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
och låta dig se att jag straffar dig.
22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
för att jag inte ska slita er i stycken,
och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”
Bön om beskydd vid fienders anfall
59 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.
2 Min Gud, rädda mig från mina fiender,
skydda mig för mina motståndare.
3 Befria mig från dem som gör orätt,
rädda mig från dessa blodtörstiga män.
4 Se hur de ligger och lurar på mig!
Våldsamma män gör en konspiration mot mig
utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.
5 Jag har inte gjort något fel,
och ändå är de redo att attackera mig.
Vakna! Kom till mig och se!
6 Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,
vakna och straffa folken!
Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla
7 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
8 Se vad de spyr ut ur sin mun,
med läppar som svärd,
för de tänker: ”Vem skulle höra det?”
9 Men du skrattar åt dem, Herre,
du hånler åt alla folk.
10 Gud, du är min[a] styrka!
Jag håller mig till dig, för du är min borg.
11 Min Gud går i sin nåd före mig,
Gud låter mig se mina fienders fall.
12 Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.
Använd din makt och låt dem irra omkring
och gå under, Herre, vår sköld.
13 För syndens skull som är i deras mun,
för orden på deras läppar,
låt dem fångas i sitt högmod,
för den förbannelse och lögn de talar.
14 Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!
Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla
15 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
16 De driver omkring och letar efter mat
och gnyr om de inte mättas.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd,
för du har varit min borg,
en tillflykt i min nöd.
18 Gud, du är min styrka.
Till dig sjunger jag min lovsång.
Gud är min borg, min nåds Gud.
Bön om räddning
(Ps 108:7-14)
60 För körledaren, enligt ”Förbundstecknets lilja”[b], miktam. Av David, till undervisning, 2 när han var i strid med araméerna[c] i Naharajim och i Sova och Joav kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolvtusen man.
3 Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss.
Du har varit vred, men upprätta oss igen!
4 Du har skakat landet och fått det att rämna.
Hela nu dess sprickor, för det bävar.
5 Du har låtit ditt folk erfara hårda ting,
du har gett oss vin att dricka så att vi raglar.
6 Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér
att fly till undan pilbågen. Séla
7 Befria dina älskade,
rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
”Jag ska triumfera,
dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
9 Gilead är mitt och Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
mot Edom ska jag kasta min sko,
och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”[d]
11 Vem kan leda mig till den befästa staden?
Vem kan leda mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss
och inte längre velat gå ut med våra härar?
13 Hjälp oss nu mot fienden,
för människor kan inte rädda.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna,
för han kommer att trampa ner våra fiender.
Lovprisning till Skaparen och Herren
33 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
för det hör till de rättsinniga att prisa honom!
2 Prisa Herren med lyra,
sjung lovsång till honom med tiosträngad harpa!
3 Sjung en ny sång för honom,
spela ljuvligt och ropa av glädje!
4 Herrens ord är tillförlitligt,
allt han gör sker i trofasthet.
5 Han älskar rätt och rättfärdighet.
Jorden är full av Herrens nåd.
6 Genom Herrens ord blev himlarna till,
dess här genom hans muns ande.
7 Han samlade havsvattnen till en plats,
han lade djupen där de skulle förvaras.
8 Låt alla i hela världen frukta Herren,
alla jordens invånare visa vördnad för honom.
9 För han talade, och det blev till,
han befallde, och det stod där.
10 Herren gör folkens planer om intet,
han avvisar deras målsättningar.
11 Herrens plan består för evigt,
hans avsikter från generation till generation.
12 Lyckligt är det folk vars Gud Herren är,
det folk som han har utvalt till sitt eget!
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser varje människa.
14 Han betraktar från sin boning
alla som bor på jorden,
15 han som har skapat allas hjärtan
och vakar över allt de gör.
16 Ingen kung kan räddas av en stor armé,
ingen kämpe kommer undan för sin stora styrka.
17 Stridshästar ger falska hopp om räddning.
De är starka, men de kan inte rädda någon.
18 Men Herrens ögon följer dem som fruktar honom
och hoppas på hans nåd.
19 Han räddar dem från döden
och håller dem vid liv under hungersnöd.
20 Vi väntar på Herren,
han är vår hjälp och sköld.
21 I honom har vi vår innerliga glädje.
Vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Herre, låt din nåd vila över oss,
för vi hoppas bara på dig.
Lampstället av guld
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig, som man väcker en som har sovit. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå, och sju lampor där, och sju rör till lamporna där uppe. 3 Två olivträd står där bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.”
4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
6 Då svarade han: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: ’Inte genom styrka och inte genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Herre.’
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli till jämn mark. Han ska föra fram slutstenen medan man ropar: ’Nåd, nåd över den!’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta tempel, och hans händer ska också slutföra det. Då ska du också inse att härskarornas Herre har sänt mig till er.
10 Vem föraktar de små tingens dag? De gläds när de ser stenlodet[a] i Serubbabels hand. De sju är Herrens ögon som övervakar hela jorden.”
11 Då frågade jag honom: ”Vad är de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”
12 Sedan frågade jag honom vidare: ”Vad är de två olivkvistarna bredvid de två gyllene rören som för ner den gyllene oljan?”
13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
14 Han sa: ”De är de två smorda som står inför hela jordens Herre.”
9 När dessa levande varelser ärar och hyllar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i all evighet, 10 faller de tjugofyra äldste ner och tillber inför honom som sitter på tronen och som lever i all evighet. De kastar sina kransar av guld framför tronen och säger:
11 ”Du, vår Herre och Gud,
är värdig att få härlighet, ära och makt.
Du har skapat allt,
och genom din vilja skapades det och finns till.”
Lammet och bokrullen med sju sigill
5 Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. 2 Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. 4 Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.
5 Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,[a] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”
Liknelsen om de tio brudtärnorna
25 Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor tog sina oljelampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem kloka. 3 De fem oförståndiga tog med sig lamporna men ingen olja, 4 medan de kloka hade både oljekrukor och lampor. 5 När brudgummen sedan dröjde, blev de så trötta att de somnade.
6 Men vid midnatt väcktes de av ett rop: ’Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!’
7 Alla flickorna skyndade sig genast upp och gjorde i ordning sina lampor. 8 Men de fem som inte hade någon extra olja bad att de andra skulle dela med sig, eftersom deras lampor slocknade. 9 Då svarade de andra: ’Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå iväg till dem som säljer olja och köp det ni behöver!’
10 Men medan de var borta och köpte olja, kom brudgummen. De som var beredda fick då följa med honom in till bröllopsfesten, och porten låstes.
11 Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ropade: ’Herre, Herre, öppna för oss!’ 12 Men då ropade han tillbaka: ’Sannerligen säger jag er: jag känner er inte!’
13 Håll er därför vakna, för ni vet inte dagen eller timmen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.