Book of Common Prayer
Sions kung[a]
2 Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
2 Jordens kungar reser sig,
makthavarna samlas
mot Herren
och mot hans smorde[b].
3 ”Låt oss slita sönder deras band,
kasta av oss deras bojor!”
4 Han som bor i himlen ler,
Herren hånskrattar åt dem.
5 Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,
i sin vredes glöd förskräcker han dem:
6 ”Jag har installerat min kung
på Sion, mitt heliga berg.”
7 Jag vill förkunna Herrens beslut;
han sa till mig:
”Du är min son. Idag har jag blivit din far[c].
8 Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
och hela jorden som egendom.
9 Du ska krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor.”
10 Ni kungar, var nu förståndiga,
låt er varnas, ni härskare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan,
och gläd er i bävan![d]
12 Kyss sonen,
så att hans vrede inte uppväcks
och ni förgås på er väg!
Hans vrede kan snart upptändas.
Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!
Bön om folkets återupprättelse
85 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Herre, du har visat välvilja mot ditt land.
Du har upprättat Jakobs lycka.
3 Du lyfte av ditt folks skuld
och förlät dem deras synd. Séla
4 Du drog tillbaka ditt raseri
och släckte din vredes glöd.
5 Återupprätta oss, Gud, du vår räddare,
lägg bort ditt missnöje med oss.
6 Ska du alltid vara vred på oss?
Ska din vrede sträcka sig även till kommande generationer?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk kan glädja sig i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud säger.
Herren talar frid till sitt folk, till sina fromma,
men må de inte återvända till dårskap.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som fruktar honom,
för att hans härlighet ska bo i vårt land.
11 Nåd och trofasthet ska mötas
och rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden
och rättfärdigheten blicka ner från himlen.
13 Herren själv ska ge allt gott,
och vårt land ska ge sin skörd.
14 Rättfärdigheten ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Evig Kung och Präst, en messiansk psalm.[a]
110 En psalm av David.
Herren sa till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”
2 Herren ska sträcka ut din makts spira från Sion.
Härska bland dina fiender!
3 Villigt kommer ditt folk,
när du intar makten.
I helig prakt, ur morgongryningen
kommer den unga skaran till dig, som dagg.[b]
4 Herren har svurit och kommer inte att ändra sig:
”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.”
5 Herren står vid din sida.
Han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han dömer folken,
överallt samlas lik,
och han krossar hövdingar på hela jorden.[c]
7 Han dricker ur bäcken vid vägen
och lyfter huvudet högt.
Davids löfte, Herrens löfte
132 En vallfartssång.
2 Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
Han svor en ed inför Herren,
gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
3 ”Jag vill inte gå in i mitt hus,
och jag vill inte lägga mig i min säng,
4 inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
5 förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”
6 Vi hörde om den[a] i Efrata
och fann den på Jaars fält.
7 Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotpall.
8 Res dig, Herre, gå till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
dina fromma ska jubla av glädje!
10 För din tjänare Davids skull,
förkasta inte din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
ska jag låta sitta på din tron.
12 Om dina söner håller mitt förbund
och mina befallningar som jag ger dem,
ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”
13 För Herren har utvalt Sion,
där har han velat ha sin boning.
14 ”Detta är min viloplats för evigt.
Här vill jag bo, det är min önskan.
15 Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
och mätta dess fattiga med mat.
16 Jag ska klä dess präster i frälsning,
och dess fromma ska jubla av glädje.
17 Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;
jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men kronan på hans huvud ska stråla.”
Israels återupprättelse
(4:1—5:15)
Herrens berg
(Jes 2:2-4)
4 I de yttersta dagarna
ska berget med Herrens hus stå fast grundat,
högst av bergen,
överst bland kullarna.
Folken ska strömma dit,
2 många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
3 Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt bland mäktiga nationer långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
utan att någon skrämmer dem mer.
Härskarornas Herre har talat.
5 De andra folken vandrar
i sina gudars namn,
men vi vandrar i Herrens,
vår Guds, namn i all evighet.
2 ”Men du Betlehem i Efrata,
så oansenlig bland Judas släkter,
från dig ska det ges åt mig
en som ska härska över Israel,
en som har sitt ursprung i det förflutna,
i eviga tider.”
3 Därför ska de bli övergivna,
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som finns kvar av hans bröder
återvända till israeliterna.
4 Han ska träda fram
och vara herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds namns majestät.
De ska leva i lugn och ro,
för han ska vara stor över hela jorden.
Kärleken kommer från Gud
7 Mina kära, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Men den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek.
9 Så uppenbarades Guds kärlek bland oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. 10 Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder.
11 Mina kära, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, förblir Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. 13 Han har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. 14 Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda världen. 15 Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han i Gud. 16 Vi har lärt känna Guds kärlek gentemot oss, och vi tror på hans kärlek.
Gud är kärlek, och den som förblir i denna kärlek förblir i Gud och Gud i honom.
31 ”Han som har kommit från ovan är över alla andra. Den som kommer från jorden är av jorden och talar det jordiska. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 Men den som tar emot hans vittnesbörd, bekräftar att Gud talar sanning, 34 för den som är sänd av Gud talar Guds ord. Gud ger Anden utan mått. 35 Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen ska inte se livet, utan blir kvar under Guds dom.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.