Book of Common Prayer
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
16 [h]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [p]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [ae]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
8 (A) Blås i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
Fienden är efter dig, Benjamin!
9 (B) Efraim ska bli ödelagt
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag vad som är sant.
10 (C) Furstarna i Juda har blivit
lika sådana som flyttar gränser.
Över dem ska jag ösa
min vrede som vatten.
11 (D) Efraim lider förtryck,
krossad av domen,
för han har frivilligt följt
människobud[a].
12 Därför är jag som mal för Efraim
och som röta för Juda hus.
13 (E) När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
och sände bud
till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
ert sår kommer inte att läkas,
14 (F) för jag ska vara som ett lejon
mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
Jag själv river dem
och går min väg,
jag släpar bort dem
och ingen kan rädda.
15 (G) Jag går min väg,
jag återvänder till min boning
tills de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden ska de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 (H) ”Kom, låt oss vända om till Herren!
För han har rivit oss,
han ska också hela oss.
Han har slagit oss,
han ska också förbinda oss.
2 (I) Efter två dagar gör han oss
levande igen,
på tredje dagen låter han oss
uppstå,[b]
så att vi får leva
inför hans ansikte.
3 (J) Låt oss lära känna Herren,
låt oss sträva efter att
lära känna honom.
Han ska träda fram
lika visst som gryningen
och komma till oss som ett regn,
som ett vårregn
som vattnar jorden.”
4 (K) Vad ska jag göra med dig, Efraim?
Vad ska jag göra med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondiset,
som dagg som fort försvinner.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 (A) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet[a] och orenat denna heliga plats!" 29 (B) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor[b]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 (C) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen[c]. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 (D) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
Jesus är sabbatens Herre
6 (A) En sabbat hände det att Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax[a] som de gnuggade i händerna och åt. 2 (B) Men några av fariseerna sade: "Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 3 (C) Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde[b] när han och hans män var hungriga? 4 (D) Han gick in i Guds hus och tog skådebröden[c] och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta." 5 Sedan sade han: "Människosonen är sabbatens Herre."
6 (E) En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. 7 (F) De skriftlärda och fariseerna vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för.
8 Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stå upp och ställ dig i mitten." Då reste han sig och gick fram. 9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att[d] göra ont? Att rädda liv eller att döda?" 10 Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck fram din hand." Mannen gjorde så, och hans hand var nu återställd.
11 Men de fylldes av vrede[e] och började diskutera med varandra vad de skulle göra med Jesus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation