Book of Common Prayer
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Herrens storhet och nåd
111 [a][b]Halleluja!
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
i de ärligas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar,
de begrundas av alla
som älskar dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 Han gör så att man minns
hans under,
nådig och barmhärtig är Herren.
5 [c]Han ger mat åt dem
som vördar honom,
han minns sitt förbund för evigt.
6 Sina gärningars kraft
visade han sitt folk
när han gav dem
hednafolkens arvedel.
7 [d]Hans händers verk
är sanning och rätt,
alla hans befallningar
är orubbliga[e].
8 De står fasta för alltid
och för evigt,
fullbordade med sanning
och rättvisa.
9 [f]Han har sänt sitt folk befrielse
och grundat sitt förbund
för evig tid.
Heligt och vördat är hans namn.
10 [g]Att vörda Herren
är början till vishet,
gott förstånd får alla
som handlar så.
Hans lov består för evigt.
Salig är den som vördar Herren
112 [h][i]Halleluja!
Salig är den som vördar Herren
och har stor glädje i hans bud.
2 [j]Hans ättlingar
blir mäktiga på jorden,
de ärligas släkte blir välsignat.
3 [k]Rikedom och välstånd
råder i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 [l]För de ärliga går han upp
som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 [m]Det går väl för[n] den
som är barmhärtig och lånar ut,
som sköter sina saker
med rättfärdighet.
6 [o]Han ska aldrig vackla,
den rättfärdige blir ihågkommen
för evigt.
7 [p]Han är inte rädd för olycksbud,
hans hjärta är frimodigt
och litar på Herren.
8 [q]Hans hjärta är tryggt
och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 [r]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet består
för evigt.
Hans horn ska höjas högt med ära.
10 [s]Den gudlöse ser det
och grämer sig,
han gnisslar tänder
och tynar bort.
De gudlösas begär
blir det ingenting av.
Herrens omsorg om den ringe
113 [t][u]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [v]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [w]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [x]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [y]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [z]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[aa]?
7 [ab]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [ac]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [ad]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Res dig och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 (A) Hör Herrens anklagelse, ni berg,
ni jordens fasta grundvalar,
för Herren anklagar sitt folk
och går till rätta med Israel.
3 (B) Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och hur har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 (C) Jag förde dig upp ur Egyptens land,
jag befriade dig
ur träldomshuset.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 (D) Mitt folk, kom ihåg
vad Moabs kung Balak tänkte
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var
mellan Shittim och Gilgal[a]
så att du förstår
Herrens rättfärdiga gärningar.
6 (E) Med vad ska jag komma inför Herren
och böja mig för Gud i höjden?
Ska jag träda fram inför honom
med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 (F) Gläder sig Herren åt tusentals bockar,
åt tiotusen floder av olja?
Ska jag ge min förstfödde
för min överträdelse,
min livsfrukt som syndoffer
för min själ?
8 (G) Han har sagt dig, du människa,
vad som är gott.
Vad begär Herren av dig
annat än att du gör det rätta,
älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud?
9 (A) Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10 (B) Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 (C) Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. 12 (D) Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, 13 (E) när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag.[a]
14 (F) Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. 15 (G) För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16 (H) Därför ber jag: bli mina efterföljare.
En kanaaneisk kvinnas tro
21 (A) Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon. 22 Då kom en kanaaneisk[a] kvinna från den trakten och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23 Men han svarade henne inte med ett ord.
Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar." 24 (B) Han svarade: "Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus." 25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27 Hon sade: "Jo, Herre, för också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28 (C) Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill." Och från den stunden var hennes dotter botad.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation