Book of Common Prayer
En oskyldig mans bön
26 (A) Av David.
Döm mig rättvist, Herre,
jag är oskyldig!
Jag litar på Herren
utan att vackla.
2 (B) Granska mig, Herre,
och pröva mig,
rannsaka mina njurar
och mitt hjärta.
3 Jag har din nåd för ögonen
och vandrar i din sanning.
4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
och umgås inte med hycklare,
5 (D) jag hatar de ondas församling
och sitter inte hos de gudlösa.
6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
och vandrar runt ditt altare, Herre,
7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
och förkunna alla dina under.
8 (G) Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
eller mitt liv med de blodtörstiga,
10 (I) de som har ondska[a] i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig
och förbarma dig över mig!
12 (J) Min fot står på säker mark.
I församlingarna
ska jag prisa Herren.
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
Syndarens ondska och Guds godhet
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 (A) I mitt hjärta hör jag
vad synden viskar
till den gudlöse.
Han har ingen gudsfruktan
för ögonen,
3 (B) han intalar sig[a] att ingen
ska upptäcka och hata hans brott.
4 Hans muns ord är ondska och svek,
han vill inte vara förståndig
och god.
5 (C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
han går en väg som inte är god.
Han skyr inte något ont.
6 (D) Herre, till himlen räcker din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7 (E) Din rättfärdighet
är som väldiga berg,
dina domar
som det stora havsdjupet.
Både människor och djur
räddar du, Herre.
8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
Människors barn har sin tillflykt
i dina vingars skugga.
9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
av din ljuvlighets ström
ger du dem att dricka.
10 (H) Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
11 Låt din nåd bli kvar
över dem som känner dig,
din rättfärdighet över dem
som har ärliga hjärtan.
12 Låt inte de stoltas fot
trampa på mig
eller de gudlösas hand
driva bort mig.
13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
nerslagna så att de inte kan resa sig.
Människans förgänglighet
39 (A) För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 (B) Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 (C) Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 (F) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 (G) Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
Den stora vitklädda skaran
9 (A) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad[a] i sina händer, 10 (B) och de ropade med stark röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud,
som sitter på tronen,
och Lammet!"
11 (C) Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:
"Amen!
Lovsången, härligheten,
visheten, tacksägelsen,
äran, makten och kraften
tillhör vår Gud
i evigheters evighet.
Amen."
13 (D) En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14 (E) Jag svarade: "Min herre, du vet det."
Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 (F) Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält[b] över dem. 16 (G) De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, 17 (H) för Lammet mitt på tronen[c] ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."
Jesus sänder ut de sjuttio
10 (A) Därefter utsåg Herren sjuttio[a] andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 (B) Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. 3 Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 (C) Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen.
5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. 7 (D) Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er[b]. 9 (E) Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er.
10 (F) Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad torkar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta att Guds rike är nära. 12 Jag säger er: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden.
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska[c]. 14 Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni. 15 (G) Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet[d]. 16 (H) Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation