Book of Common Prayer

^2 (A) Till dig, Herre, tar jag min tillflykt.
    Låt mig aldrig behöva skämmas,
        rädda mig i din rättfärdighet.
^3 (B) Vänd ditt öra till mig,
        skynda till min räddning!
    Var min fasta klippa,
        en borg till min frälsning,
^4 (C) för du är min klippa och min borg.
    Du ska leda och föra mig
        för ditt namns skull,
^5 (D) du ska lossa mig ur nätet
        de lagt ut för mig,
    för du är mitt beskydd.
^6 (E) I din hand^[a] överlämnar jag
        min ande.
    Du har friköpt mig, Herre,
        du trofaste Gud.

^7 (F) Jag hatar^[b] dem som håller fast
        vid tomma avgudar,
    jag litar på Herren.
^8 (G) Jag vill jubla och glädjas
        över din nåd,
    att du ser mitt lidande
        och känner min själ i nöden.
^9 (H) Du utlämnar mig inte
        i fiendens hand,
    du ställer mina fötter
        på rymlig plats.

^10 (I) Förbarma dig över mig, Herre,
        jag är i nöd!
    Grämelse förtär mitt öga,
        min själ och min kropp.
^11 (J) Mitt liv försvinner i sorg,
        mina år i suckan.
    Min kraft är bruten
        genom min synd^[c],
    mina ben^[d] förtärs
^{12         (K)} för alla mina fienders skull.
    Jag har blivit en skam
        för mina grannar
    och en skräck
        för dem som känner mig.
    De som ser mig på gatan
        flyr för mig.
¹³ Jag är glömd och borta
        ur deras hjärtan, som död,
    jag har blivit som ett krossat kärl.
^14 (L) Jag hör vad många viskar,
        skräck från alla håll!
    De gaddar ihop sig mot mig,
        smider planer för att ta mitt liv.

¹⁵ Men jag litar på dig, Herre,
    jag säger: "Du är min Gud."
^16 (M) Min tid är i dina händer.
    Rädda mig från mina fienders hand,
        från dem som förföljer mig.
^17 (N) Låt ditt ansikte lysa
        över din tjänare,
    fräls mig genom din nåd.
^18 (O) Herre, låt mig inte
    behöva skämmas,
        jag ropar till dig!
    Låt de gudlösa få skämmas,
        låt dem tystna i dödsriket.
¹⁹ Låt lögnarnas läppar förstummas,
    de som talar fräckhet i högmod
        och förakt mot den rättfärdige.

^20 (P) Hur stor är inte din godhet,
    som du sparar åt dem
        som vördar dig
    och visar i människors åsyn
        mot dem som flyr till dig!
^21 (Q) Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
        mot människors intriger,
    du gömmer dem i din hydda
        undan elaka tungor.

^22 (R) Lovad är Herren!
    Han har visat mig
        sin underbara nåd
    i en belägrad^[e] stad.
^23 (S) Jag sade i min ångest:
        "Jag är avskuren från dina ögon!"
    Men du hörde min bön om nåd
        när jag ropade till dig.

^24 (T) Älska Herren,
        alla ni hans trogna!
    Herren bevarar de trofasta,
        men den som handlar i högmod
            straffar han strängt.
^25 (U) Var starka och modiga i era hjärtan,
    alla ni som hoppas på Herren!

Herre, kämpa mot dem
        som kämpar mot mig,
    strid mot dem
        som strider mot mig!
² Grip sköld och skydd
    och kom till min hjälp,
³ dra fram spjutet
    och spärra vägen
        för mina förföljare.
    Säg till min själ:
        "Jag är din frälsning!"

^4 (A) Låt dem som vill ta mitt liv
        få skam och vanära,
    låt dem som planerar min olycka
        tvingas tillbaka med skam.
^5 (B) Låt dem bli som agnar för vinden,
    låt Herrens ängel driva bort dem.
^6 (C) Låt deras väg bli mörk och hal,
    låt Herrens ängel förfölja dem.
^7 (D) Utan orsak dolde de sin nätgrop
        för att fånga mig,
    utan orsak grävde de den
        för att ta mitt liv.
^8 (E) Låt fördärvet drabba dem oväntat,
        låt dem fastna i nätet de lagt ut
    och falla i gropen
        till sitt eget fördärv.

^9 (F) Min själ ska jubla i Herren
    och glädjas över hans frälsning.
¹⁰ Varje ben i min kropp ska säga:
        "Herre, vem är som du?
    Du räddar den svage
        från hans överman,
    den svage och fattige
        från den som plundrar honom."

^11 (G) Falska vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
^12 (H) De lönar mig med ont mot gott,
    min själ är övergiven.

^13 (I) Men jag gick i sorgdräkt
        när de var sjuka,
    jag späkte min själ med fasta
        och bad med böjt huvud^[a].
¹⁴ Jag gjorde som för min vän,
        som för min bror,
    jag gick sorgklädd och böjd
        som när man sörjer sin mor.

^15 (J) Men när jag faller
        gläder de sig och gaddar ihop sig,
    uslingar jag inte känner
        gaddar ihop sig mot mig.
    De river i mig utan uppehåll.
^16 (K) Bland gudlösa som hånar
        för en kaka bröd^[b]
    gnisslar de tänder mot mig.

^17 (L) Herre, hur länge ska du se på?
    Befria min själ från deras härjningar,
        mitt dyrbara liv från lejonen.
^18 (M) Jag ska tacka dig
        i den stora församlingen,
    prisa dig bland mycket folk.

^19 (N) Låt inte mina svekfulla^[c] fiender
        få triumfera över mig,
    låt inte dem som hatar mig
        utan orsak
    få blinka med ögonen.
²⁰ Det är inte frid de talar,
    de tänker ut svekfulla ord
        mot de stilla i landet.
^21 (O) De spärrar upp sina gap mot mig,
    de säger: "Haha, haha!
        Vi har sett det med egna ögon!"

^22 (P) Du ser det, Herre.
    Var inte tyst, Herre,
        var inte långt från mig.
^23 (Q) Vakna, res dig till mitt försvar,
    ta dig an min sak,
        min Gud och Herre!
^24 (R) Döm mig efter din rättfärdighet,
        Herre min Gud!
    Låt dem inte triumfera över mig,
²⁵ låt dem inte få säga i sina hjärtan:
        "Haha! Precis som vi ville!"
    Låt dem inte få säga:
        "Vi slukade honom!"
^26 (S) Låt alla som gläds åt min olycka
        få skämmas och blygas,
    låt dem som förhäver sig över mig
        kläs i skam och vanära.

^27 (T) Men låt dem som unnar mig min rätt
        få jubla och glädjas,
    låt dem alltid få säga:
        "Herren är stor,
            han unnar sin tjänare frid!"
^28 (U) Då ska min tunga
    förkunna din rättfärdighet,
        ditt lov dagen lång.