Book of Common Prayer
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!
27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!
28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!
29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.
31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!
32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.
33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.
35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.
36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.
37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.
38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.
39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.
40 Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.
41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.
43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!
44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.
47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!
48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.
24 När Faraos dotter hade flyttat från Davids stad, den gamla befästa delen av Jerusalem, till palatset Salomo hade byggt åt henne, uppförde han de stenlagda terrasserna på sluttningarna runt staden.
25 Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och tackoffer på det altare som han hade byggt, och där tände han också rökelse, allt enligt Herrens instruktioner.
26 Kung Salomo hade också ett skeppsvarv i Esjon-Geber, nära Elot vid Röda Havet i Edoms land, där han byggde en fartygsflotta.
27-28 Även kung Hiram bidrog med erfaret sjöfolk, som tjänstgjorde i Salomos besättningar. De seglade till Ofir, och där hämtade de för Salomos räkning mer än 14.000 kilo guld.
Drottningen av Saba på besök
10 När ryktet om Salomo och hans vishet nådde drottningen av Saba, bestämde hon sig för att besöka honom och sätta honom på prov.
2 Hon kom till Jerusalem med en lång karavan av kameler, lastade med kryddor, guld och juveler, och hon talade med Salomo om allt hon hade på hjärtat.
3 Salomo besvarade alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för honom att förklara.
4 Hon insåg snart att allt som hon hade hört om hans stora visdom var sant. Hon beundrade och lät sig imponeras av det vackra palatset som han hade byggt,
5 den läckra maten som serverades av tjänare och uppassare i dyrbara dräkter och av de många offer som Salomo bar fram till Herren.
6 Allt jag har hört i mitt hemland om din visdom och om vad du har uträttat är sant! utbrast hon.
7 Jag skulle aldrig kunnat tro på det om jag inte själv fått se det! Inte ens hälften har man berättat! Din vishet och din rikedom är mycket större än jag kunnat föreställa mig.
8 Ditt folk måste vara lyckligt, och dina rådgivare verkar nöjda. Hur skulle de kunna vara annat, när de får stå här dag efter dag och lyssna till din visdom!
9 All ära till Herren, din Gud, som har utvalt dig och satt dig på Israels tron! Vad Herren måste älska Israel, som har låtit dig bli dess kung för att bevara rätt och rättfärdighet!
10 Sedan gav hon kungen 4.000 kilo guld som gåva och stora mängder av välluktande kryddor och ädla stenar. Leveransen av kryddor är den största kända någonsin.
11 (När kung Hirams fartyg anlände med guld från Ofir till Salomo, förde de också med sig stora mängder algumträ och ädla stenar.
12 Salomo använde algumträ till inredningen i templet och kungapalatset och till harpor och psaltare för sina körer. Så mycket algumträ har varken förr eller senare funnits i landet.)
13 Som tack för gåvorna från drottningen av Saba gav kung Salomo henne allt hon önskade sig, förutom vad han redan tidigare hade tänkt ge henne. Sedan återvände hon och hennes tjänare till sitt land.
Tänk på vad du säger
1-2 Kära bröder, inte många av er bör bli lärare. Vi gör alla misstag, och när de görs av en lärare, som ju bör veta bättre, blir straffet desto hårdare.Om någon kan behärska sin tunga, så visar det att han har fullständig kontroll över sig själv på alla andra områden.
3 Vi kan få en häst att vända och gå dit vi vill genom ett litet betsel i hans mun.
4 Och ett litet roder kan styra fartyget precis dit styrmannen önskar, även om vindarna är starka.
5 Tungan är inte stor, men tänk vilken fruktansvärd skada den kan åstadkomma! En stor skog kan bli övertänd av en enda liten gnista.
6 Och tungan är en eldslåga. Den är fylld av ondska och den förgiftar varje del av kroppen. Tungan tänds av helvetet självt och kan förvandla våra liv till en flammande eld som vållar förstörelse och olycka.
7 Människor har tämjt, eller kan tämja, alla slags däggdjur och fåglar, ormar och fiskar.
8 Men ingen människa kan tämja tungan. Den är alltid beredd att sprida sitt dödliga gift.
9 Ena stunden lovprisar den vår himmelske Far, och i nästa stund svär den ve och förbannelse över människor, som är skapade till Guds avbild.
10 Ur samma mun kommer det alltså både välsignelser och förbannelser. Kära bröder, det kan naturligtvis inte vara rätt!
11 Inte ger väl en källa först friskt vatten och sedan bittert vatten?
12 Inte kan man plocka oliver från ett fikonträd eller fikon från en vinstock? Nej, och inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2 Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.
3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?
5 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
6 Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.
7 En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.
8 Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9 Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?
10 (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)
11 Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®