Book of Common Prayer
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
3 Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!
4 Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!
5 När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.
6 Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?
7 Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!
8 Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.
9 Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.
10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.
11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.
12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.
13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!
26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.
27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.
29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
Absalom får dåliga råd
17 Ahitofel sa till Absalom: Jag skulle vilja välja ut tolv tusen män och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David.
2-3 Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Då kommer han och hans trupper att gripas av panik och fly. Jag tänker bara döda kungen och låta alla som är med honom leva och föra dem tillbaka till dig.
4 Absalom och alla Israels styresmän godkände planen,
5 men Absalom sa: Fråga arkiten Husai vad han tycker om detta.
6 När Husai kom dit, berättade Absalom för honom vad Ahitofel hade sagt.Vad är din åsikt? frågade Absalom. Ska vi följa Ahitofels råd? Om du inte håller med så säg ifrån!
7 Husai svarade: Den här gången tror jag att Ahitofel har begått ett misstag.
8 Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Som soldat är din far gammal och erfaren, och han tillbringar knappast natten bland trupperna.
9 Han har nog redan gömt sig i en grotta eller klyfta. Om han anfaller först, och några av dina män stupar, blir det panik bland dina trupper, och alla kommer att tro att det är ute med dig.
10 Då kommer till och med de verkliga kämparna att drabbas av tvivel och fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.
11 Jag föreslår att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända bortifrån Dan och Beer-Seba, så att du får en stor här. Jag tycker dessutom att du personligen bör leda trupperna.
12 När vi sedan finner David, kan vi övermanna honom och se till att ingen överlever.
13 Och om David skulle fly till en stad, kan du med en enda befallning få dit hela Israels armé. Vi kan med rep släpa stadens murar till närmaste dal så att inte en enda sten blir kvar.
14 Då sa Absalom och Israels män: Husais råd är bättre än Ahitofels. Herren hade nämligen sett till att Ahitofels råd inte skulle antas och att olycka skulle drabba Absalom.
15 Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.
16 Skynda er! sa han till dem. Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!
17 Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.
18 Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.
19 Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.
20 När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.
21 Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. Det är bråttom! sa de till honom. Gå över Jordanfloden i kväll. Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.
22 David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.
23 När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.
6 Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.
7 Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.
8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.
10 Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.
11 Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.
12 Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.
13 Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.
14 Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.
30 Men jag dömer ingen utan att lyssna till min Far. Och min dom är absolut rättvis. Jag dömer inte efter min egen vilja utan efter Guds. Det är ju han som har sänt mig.
Jesus bevisar vem han är
31 När jag påstår något om mig själv så tror man mig inte,
32-33 men också Johannes döparen påstår detta om mig. Ni har hört honom predika, och jag kan försäkra er att det han säger om mig är sant.
34 För min del behöver jag inte något vittnesbörd av människor, utan jag säger detta för att ni ska tro mig och bli frälsta.
35 Johannes var ett skinande ljus som lyste klart under en tid, och det ljuset hade ni alla stor glädje av.
36 Men om mig vittnar det som har större kraft än Johannes vittnesbörd. Se på de under jag gör! Min Far har gett mig i uppdrag att göra dem och de bevisar att han har sänt mig.
37 Och Fadern själv har också vittnat om mig, även om han inte visat sig personligen för er eller talat direkt till er.
38 Men hans ord gör inte intryck på er, och ni vill inte tro på den som är sänd till er med Guds budskap.
39 Ni forskar i Skrifterna för ni tror att de ger er evigt liv. Men Skrifterna pekar på mig och
40 ändå vill ni inte komma till mig så att jag får ge er evigt liv.
41-42 Vad ni tycker spelar egentligen ingen roll för jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er.
43 Jag vet det för jag har kommit till er för att representera min Far, och ni vägrar att ta emot mig. Däremot tar ni genast emot dem som inte är sända av honom, utan bara representerar sig själva.
44 Inte undra på att ni inte kan tro för ni ärar gärna varandra, men bryr er inte om den ära som kommer från den ende Guden!
45 Ändå är det inte jag som ska anklaga er för detta inför min Far. Mose kommer att göra det! Ja, just Mose, till vars lagar ni ställer ert hopp om himlen.
46 Om ni verkligen trodde på Mose så skulle ni också tro det jag säger, för det är om mig han har skrivit.
47 Men eftersom ni inte tror på vad han skrev, så är det inte att undra på att ni inte heller tror på mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®