Book of Common Prayer
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
Herren håller vad han lovat
1-2 Halleluja, prisa Herren! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta för alla som tillhör honom, ja för hela församlingen! Allt det han gör är stort och väldigt och alla som ser det försöker att förstå det,
3 för hans under bevisar hans ära, majestät och eviga godhet.
4 Vem kan glömma de under han gör, under fyllda av barmhärtighet och nåd?
5 Han ger mat till dem som ärar honom. Han glömmer aldrig det förbund han ingått med Israel.
6 Han har bevisat hur mäktig han är genom att ge dem deras land, fastän landet hade varit ett hem för många andra folk.
7 Allt han gör är rätt och gott, och hans lagar kan man lita på.
8 De förlorar aldrig sin giltighet utan består. Han har gett dem till oss för att visa oss vad sanning och rättfärdighet är.
9 Han befriade sitt folk och slöt ett evigt förbund med dem. Vilket heligt och respektingivande namn han har!
10 Hur kan människor bli visa? Enda sättet att lära sig vishet är att ta Gud på allvar, för man växer i vishet genom att lyda hans lagar. Prisa hans namn i evighet!
Gud välsignar den som lever för honom
112 Halleluja, prisa Herren! Alla som fruktar honom och litar på honom får välsignelser som inte kan uttryckas i ord. Ja, den människa är lycklig, som med glädje lever efter hans befallningar.
2 Hans barn kommer att hedras överallt, för sönerna till goda människor får på ett särskilt sätt del av Guds gåvor.
3 Själv ska han bli rik, och allt det goda han gör kommer aldrig att glömmas.
4 Ja, även i de mörka stunderna kommer ljus att bryta fram för den som är god och barmhärtig.
5 Allt går väl för den som är vänlig och gärna hjälper den som är fattig och som rättar sig efter Guds bud i allt han gör.
6 Ingenting får en sådan människa på fall, och han kommer att göra ett djupt intryck på alla.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter och lever inte heller i fruktan för vad som kan hända. Han är övertygad om att Herren kommer att ta hand om honom.
8 Inte heller låter han sig skrämmas, för han vet att han kommer att besegra sina fiender.
9 Han är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek. Han får inflytande och blir respekterad.
10 De ogudaktiga kommer att bli rasande och skära tänder när de ser allt detta. De smyger bort då de inser att alla deras drömmar går upp i rök.
Gud hjälper de svaga
113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
2 Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
3 Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!
4 Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
5 Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
6 Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.
7 De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna
8 och sätter dem bland sitt folks furstar!
9 Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!
David företar en folkräkning
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.
2 Kungen sa till Joab och de andra officerarna: Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!
11 Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:
12 Säg till David att han får välja mellan tre saker.
13 Gad gick till David och sa: Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig.
14 Detta är ett svårt val, svarade David. Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors.
15 Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.
16 Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.
17 När David såg ängeln, sa han till Herren: Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!
18 Den dagen kom Gad till David och sa till honom: Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge.
19 Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.
20 När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:
21 Men varför har du kommit hit? David svarade: Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten.
22 Ta vad du behöver, sa Arauna då. Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.
23 Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!
24 Men kungen sa till Arauna: Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något. David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.
25 Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.
23 Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.
24 Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.
25 Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.
Guds barn med rätt att ärva
26 Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.
27 Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.
28 Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.
29 Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.
4 Tänk därför efter: Om en far dör och lämnar en stor rikedom efter sig åt sin omyndige son, så är det ingen skillnad mellan honom och en slav medan han växer upp, trots att han faktiskt äger allt som tillhör fadern.
2 Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, tills han blir så gammal att han får rätt till sin egendom.
3 Så var det också för oss innan Kristus kom. Vi var utlämnade till denna världens makter.
4 Men när den rätta tidpunkten kom, den tid som Gud hade bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en judisk kvinna, och är alltså själv underställd lagen.
5 Han skulle köpa oss fria som var slavar under lagen, så att han kunde adoptera oss som sina egna söner.
6 Därför är vi nu Guds barn, och han har gett oss sin Sons Ande så att vi nu med full rätt kan säga att Gud är vår älskade Far.
7 Nu är vi inte längre slavar, utan Guds egna barn. Och eftersom vi är hans barn, tillhör allt vad han äger oss, för så har han bestämt.
Jesus - världens ljus
12 Senare sa Jesus till människorna: Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.
13 Fariseerna svarade: Nu talar du om dig själv igen, och det är inget bevis!
14 Jesus sa till dem: Även om jag uppträder som mitt eget vittne så säger jag er sanningen. För jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men ni vet det inte.
15 Ni dömer mig utan att känna till fakta. Jag dömer inte er nu.
16 Men om jag skulle göra det, så skulle det vara en absolut rättvis dom på alla områden, för jag är inte ensam utan min Far är med mig, han som har sänt mig.
17 Säger inte er egen lag att om två män vittnar samstämmigt så gäller deras vittnesmål?
18 Jag är det ena vittnet, och min Far som sände mig är det andra.
19 Var är din Far? frågade de.Jesus svarade: Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.
20 När Jesus sa detta befann han sig i den del av templet som kallades skattkammaren. Men han blev inte arresterad, för hans stund hade ännu inte kommit.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®