Book of Common Prayer
Tacksamhet och bön
40 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
4 han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på Herren.
5 (C) Salig är den som har Herren
till sin trygghet[a]
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögn.
6 (D) Herre min Gud,
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
7 (E) Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron[b] –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
8 (F) Därför säger jag:
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."[c]
10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 (I) Du, Herre, tar inte
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
13 (J) för jag är omgiven av
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem[d].
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
16 (L) Låt dem häpna av skam,
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
17 (M) Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
18 (N) Jag är betryckt och fattig,
men Herren tänker på mig.
Du är min hjälp och befriare.
Min Gud, dröj inte!
Räddning från fiender
54 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David, 2 (A) när sifiterna kom[a] och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.
14 (F) Låt mig åter få glädjas
över din frälsning
och håll mig uppe
med en villig[c] ande.
15 Jag ska lära överträdarna dina vägar
så att syndare omvänder sig
till dig.
16 (G) Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.
18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.
19 (I) Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
brännoffer och heloffer.
Då ska tjurar offras på ditt altare.
Israels synd och tjänarens lydnad
50 (A) Så säger Herren:
Var finns er mors
skilsmässobrev
som jag förskjutit henne med?
Eller till vilken
av mina fordringsägare
har jag sålt er[a]?
Se, för era missgärningar
blev ni sålda,
och för era brott
blev er mor förskjuten.
2 (B) Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen
när jag ropade?
Är min arm för kort
för att friköpa er,
eller har jag ingen kraft
till att rädda?
Se, genom min befallning
torkar jag ut havet
och gör strömmar till öken.
Deras fiskar ruttnar
av brist på vatten och dör av törst.
3 (C) Jag klär himlen i mörker
och ger den sorgdräkt att bära.
4 (D) Herren Gud har gett mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att hjälpa den trötte
med mina ord.
Han väcker varje morgon mitt öra,
väcker det till att lyssna
som lärjunge.
5 (E) Herren Gud har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte dragit mig undan.
6 (F) Jag höll fram min rygg
åt dem som slog mig
och mina kinder
åt dem som ryckte ut
mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte
för hån och spott.[b]
7 Herren Gud ska hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte
hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 (G) Den som förklarar mig rättfärdig
är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Låt oss träda fram tillsammans.
Vem är min motpart?
Låt honom komma fram till mig.
9 (H) Se, Herren Gud kommer
att hjälpa mig.
Vem ska då döma mig skyldig?
De ska alla slitas ut som kläder,
mal ska förtära dem.
10 Vem bland er fruktar Herren
och hör hans tjänares röst?
Även om han vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11 Men se, alla ni som tänder eld
och omger er
med brinnande pilar,
vandra ni i lågorna från er eld
bland de brinnande pilar ni tänt!
Av min hand ska detta drabba er:
ni ska ligga i plågor.
Lagen upphäver inte löftet
15 (A) Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 (B) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.[a] 17 Vad jag menar är detta: ett testamente[b] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare[c], så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 (C) För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.
19 (D) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand[d]. 20 (E) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en[e].
21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 (F) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.
47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48 Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten[a] kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag[b]. Var inte rädda." 51 (A) Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.
Jesus botar sjuka i Gennesaret
53 (B) När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. 54 Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, 55 och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen[c] på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska[d].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation