Book of Common Prayer
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (I) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (K) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[c].
15 (L) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 (M) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (N) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 (O) De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (P) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (Q) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (R) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (S) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (T) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (U) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (V) Med dig slår jag ner en armé[d],
med min Gud stormar jag murar.
31 (W) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 (X) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 (Y) Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (Z) Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 (AA) Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AB) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 (AC) Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 (AD) De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[e] dem
som smuts på gatan.
44 (AE) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (AF) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AG) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AH) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[f]
51 (AI) för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt[g]
till evig tid.
17 De svaga och fattiga
söker efter vatten,
men det finns inget,
deras tunga torkar av törst.
Men jag, Herren, ska bönhöra dem,
Israels Gud ska inte överge dem.
18 (A) Jag ska låta strömmar
rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag ska göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
19 (B) Jag ska sätta cedrar och akacieträd
i öknen, med myrten och olivträd.
På hedmarken
ska jag plantera cypress
med alm[a] och buxbom,
20 för att man tillsammans
ska se och veta,
betänka och förstå
att Herrens hand har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21 För fram er sak, säger Herren,
kom med era bevis,
säger Jakobs Kung.
22 (C) Låt dem komma och berätta för oss
vad som ska ske.
Var finns era tidigare utsagor?
Lägg fram dem,
så ska vi studera dem
och se hur de har uppfyllts.
Eller låt oss höra
vad som ska komma,
23 tala om vad som ska hända
i framtiden så att vi ser
att ni är gudar.
Gör något, vad som helst,
så att vi alla häpnar när vi ser det!
24 Men se, ni är mindre än noll,
ert verk är ingenting alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
och han kommer från öster.
Han ska åkalla mitt namn.
Han ska gå fram över de styrande
som över lerjord,
lik en krukmakare
som trampar lera.
26 Vem talade om det från begynnelsen
så att vi fick veta det,
eller i förväg så att vi kunde säga:
"Han har rätt"?
Det fanns ingen som talade om det,
ingen som lät oss höra det,
ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
"Se, där är de!",
jag ger Jerusalem
en glädjebudbärare.
28 Jag ser mig om,
men här finns ingen.
Av dessa kan ingen ge besked,
ingen ge ett svar på min fråga.
29 (D) Se, de är alla förgängliga,
deras verk är ingenting,
deras avgudabilder
är vind och tomhet.
Den rivna skiljemuren
11 (A) Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. 12 (B) På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte[a]. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.
13 (C) Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. 14 (D) Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren[b], fiendskapen. I sin kropp 15 (E) har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. 16 (F) Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 (G) Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 (H) Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19 (I) Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. 20 (J) Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 (K) I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, 22 (L) och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.
Jesus förlåter synder
2 (A) Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma 2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.
3 Då kom man till honom med en förlamad som bars av fyra män. 4 När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. 5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."
6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7 (B) "Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?" 8 Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? 9 Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå? 10 Men för att ni ska veta att Människosonen[a] har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: 11 "Res dig, ta din bädd[b] och gå hem!" 12 Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation