Book of Common Prayer
Den troendes tröst i Herrens ord
אAlef
119 [a][b]Saliga är de som vandrar
i fullkomlighet,
som lever efter Herrens
undervisning.
2 [c]Saliga är de som tar vara
på hans vittnesbörd,
som söker honom
av hela sitt hjärta,
3 [d]som inte gör orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska hållas noga.
5 Om bara mina vägar var rätta
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte skämmas
när jag tänker på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig med ärligt hjärta
när jag lär mig dina rättfärdiga
domar.
8 Dina stadgar vill jag hålla.
Överge mig aldrig!
בBeth
9 [e]Hur kan den som är ung
hålla sitt liv rent?
Genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta.
Låt mig inte villas bort
från dina bud.
11 Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta
för att jag inte ska synda mot dig.
12 Lovad är du, Herre!
Lär mig dina stadgar.
13 Med mina läppar förkunnar jag
din muns alla domar.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag ska begrunda
dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
גGimel
17 Var god mot din tjänare,
så att jag får leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren
i din undervisning.
19 [f]Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig!
20 [g]Min själ förtärs
av ständig längtan
efter dina domar.
21 [h]Du tillrättavisar de fräcka,
de förbannade som villar bort sig
från dina bud.
22 Ta bort vanära och förakt från mig,
för jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 [i]Även om furstar sitter
och rådslår mot mig,
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Klagan över växande ondska
12 För körledaren, till sheminít.[a]
En psalm av David.
2 (A) Fräls, Herre!
De fromma är borta,
de trofasta är försvunna
bland människors barn.
3 (B) De ljuger för varandra,
de talar med hala läppar
och dubbelt hjärta.
4 (C) Herre, utrota alla hala läppar
och tungan som talar stora ord,
5 (D) dem som säger:
"Med vår tunga har vi makt,
våra läppar är med oss.
Vem är herre över oss?"[b]
6 (E) "De svaga förtrycks
och de fattiga klagar –
nu griper jag in", säger Herren,
"jag ska ge frälsning
åt den som längtar efter det[c]."
7 (F) Herrens ord är rena ord,
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
8 Du, Herre, ska bevara dem,
du ska för evigt beskydda dem[d]
från detta släkte.
9 Runt omkring går gudlösa fram,
när det usla hålls högt
bland människors barn.
I djup ångest
13 För körledaren. En psalm av David.
2 (G) Hur länge, Herre?
Ska du glömma mig för evigt?
Hur länge ska du
dölja ditt ansikte för mig?
3 (H) Hur länge ska jag ha oro i min själ
och ångest i mitt hjärta
dag efter dag?
Hur länge ska min fiende
triumfera över mig?
4 Se mig, svara mig,
Herre min Gud!
Ge mina ögon ljus
så att jag inte somnar in i döden.
5 (I) Låt inte min fiende säga:
"Jag besegrade honom!"
eller mina ovänner jubla
när jag vacklar.
6 (J) Men jag litar på din nåd,
mitt hjärta jublar
över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herren,
för han är god mot mig.
De gudlösas dårskap
14 [e](K) För körledaren. Av David.
Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och vidriga
är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
2 (L) Herren blickar ner från himlen
över människors barn
för att se om det finns
någon som förstår,
någon som söker Gud.
3 (M) Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
Herren eller avgudarna
41 (A) Var tysta inför mig,
ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram
och sedan tala.
Låt oss tillsammans
träda inför rätta.
2 (B) Vem har i öster uppväckt honom
som möts av rättfärdighet?
Vem ger folk i hans våld
och gör honom till härskare
över kungar?
Vem gör dem till stoft
för hans svärd,
till bortblåst halm för hans båge?
3 Han förföljer dem
och går trygg fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 (C) Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste
och hos de sista. Jag Är.[a]
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar darrar.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Hantverkaren styrker guldsmeden,
bleckslagaren
den som hamrar på städet.
Han säger om lödningen:
"Den är bra!"
och nitar fast avguden
så att den inte faller omkull.
8 (D) Men du Israel, min tjänare,
du Jakob som jag utvalt,
du ättling till Abraham, min vän!
9 (E) Jag har hämtat dig
från jordens ändar,
kallat dig från dess yttersta hörn
och sagt till dig:
"Du är min tjänare,
dig har jag utvalt
och inte förkastat."
10 (F) Var inte rädd, för jag är med dig,
se dig inte ängsligt om,
för jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag stöder dig
med min rättfärdighets högra hand.
11 (G) Se, alla som hatar dig
ska få skämmas och blygas.
Dina motståndare ska bli till intet
och förgås.
12 (H) Du ska söka efter dina motståndare
men inte finna dem.
De som strider mot dig
ska gå under och bli till intet,
13 (I) för jag är Herren din Gud
som tar din högra hand
och säger till dig:
Var inte rädd, jag hjälper dig.
14 (J) Var inte rädd, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare[b].
15 Se, jag gör dig till en ny trösksläde
med skarpa taggar.
Du ska tröska sönder berg
och krossa dem till stoft
och göra höjder till agnar.
16 Du ska kasta dem med kastskovel[c],
och vinden ska föra bort dem
och stormen skingra dem.
Och själv ska du jubla i Herren,
ha din ära i Israels Helige.
2 (A) Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 (B) Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. 3 (C) Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.
4 (D) Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 (E) även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! 6 (F) Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 (G) för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 (H) Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, 9 (I) inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. 10 (J) Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.
Jesus botar Petrus svärmor
29 (A) Så snart de kom ut ur synagogan gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31 Då gick han fram, tog hennes hand och reste henne upp. Febern släppte, och hon betjänade dem.
32 (B) På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 (C) Han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många onda andar. Men han tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
35 (D) Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. 36 Simon och de som var med honom skyndade efter, 37 och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." 38 Han sade: "Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har kommit." 39 Och han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
Jesus botar en spetälsk
40 (E) En spetälsk[a] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. 43 (F) Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: 44 (G) "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
45 Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation