Book of Common Prayer
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
דDaleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet.
Ge mig liv[a] efter ditt ord!
26 Jag berättade om mina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar!
27 Lär mig förstå
dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av sorg.
Upprätta mig efter ditt ord!
29 Låt lögnens väg
vara långt ifrån mig,
och skänk mig i nåd
din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domar har jag för ögonen.
31 Jag håller mig
till dina vittnesbörd.
Låt mig inte behöva skämmas,
Herre!
32 Jag vill löpa dina budords väg,
för du vidgar mitt hjärta.
הHe
33 [b]Visa mig, Herre,
dina stadgars väg,
så vill jag följa den
ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag tar vara
på din undervisning
och håller fast vid den
av hela mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
jag älskar den.
36 [c]Vänd mitt hjärta
till dina vittnesbörd
och inte till egen vinning.
37 Vänd bort mina ögon
från förgängliga ting,
ge mig liv på din väg[d].
38 Uppfyll ditt ord till din tjänare
så att han vördar dig.
39 Vänd bort den vanära
som jag fruktar,
för dina domar är goda.
40 Jag längtar
efter dina befallningar.
Ge mig liv
genom din rättfärdighet.
וWaw
41 Låt din nåd komma över mig,
Herre,
och din frälsning enligt ditt ord.
42 Då kan jag svara
den som hånar mig,
för jag litar på ditt ord.
43 Ryck aldrig sanningens ord
från min mun,
för jag hoppas på dina domar.
44 Jag vill alltid följa din undervisning,
för alltid och för evigt.
45 [e]Jag kan gå fram på rymlig plats,
för jag begrundar dina befallningar.
46 [f]Jag ska tala inför kungar
om dina vittnesbörd
och inte skämmas.
47 Jag har min glädje i dina bud
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer
mot dina bud som jag älskar,
jag begrundar dina stadgar.
Jerusalem ska bli bebott
24 (A) Så säger Herren din återlösare,
han som format dig
sedan moderlivet:
Jag, Herren,
är den som har gjort allt,
den som ensam har spänt ut himlen
och brett ut jorden.
Vem var med mig?
25 (B) Jag är den som tillintetgör
lögnprofeternas tecken
och gör spåmännen till dårar,
som låter de visa komma till korta
och gör deras kunskap
till dårskap,
26 men bekräftar sin tjänares ord
och fullbordar sina
sändebuds råd.
Jag är den som säger om Jerusalem:
"Det ska bli bebott"
och om Juda städer:
"De ska byggas upp,
jag ska resa upp deras ruiner."
27 (C) Jag är den som säger till havsdjupet:
"Bli torrt!
Jag ska torka ut dina strömmar."
28 (D) Jag är den som säger om Koresh[a]:
"Han är min herde,
han ska fullborda allt jag vill.
Han ska säga om Jerusalem:
Det ska byggas upp,
och till templet:
Din grund ska bli lagd på nytt."
Koresh som Guds verktyg
45 (E) Så säger Herren
till sin smorde[b],
till Koresh vars högra hand
jag har fattat
för att slå ner folken framför honom,
lossa bältet från kungars höfter
och öppna dörrar för honom
så att inga portar mer är stängda:
2 Jag ska gå framför dig
och jämna ut höjderna[c].
Jag ska krossa kopparportarna
och knäcka järnbommarna.
3 Jag ska ge dig skatter
som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du ska inse att jag är Herren
som kallar dig vid ditt namn,
jag är Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.
5 (F) Jag är Herren,
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spänner bältet om ditt liv,
fastän du inte känner mig,
6 (G) för att man ska förstå
både i öster och väster
att det inte finns någon utom mig.
Jag är Herren,
och det finns ingen annan.
7 (H) Jag formar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.
5 (A) Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. 2 (B) Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.
3 (C) Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 (D) Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud. 5 (E) Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. 6 (F) Låt ingen bedra er med tomma ord. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn. 7 Ha därför inget med dem att göra.
8 (G) Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, 9 (H) för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 (I) Och pröva vad som gläder Herren. 11 (J) Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 (K) Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 (L) Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, 14 (M) för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det:
"Vakna, du som sover.
Stå upp från de döda,
och Kristus ska lysa över dig."[a]
Liknelsen om såningsmannen
4 (A) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. 2 (B) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:
3 (C) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. 8 Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt[a]." 9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10 (D) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. 11 Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, 12 (E) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."[b]
Liknelsens innebörd
13 Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? 14 Såningsmannen sår ordet. 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, 17 men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. 18 Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, 19 (F) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation