Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 19
Guds uppenbarelse i skapelsen och i Ordet
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Himlarna vittnar om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar hans händers verk.
3 Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,
4 utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte.
5 De når ut över hela jorden,
deras ord når till världens ände.
Åt solen har han gjort en hydda i dem,
6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare,
den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
7 Den går upp vid himlens ena ände
och går sin kretsgång till den andra.
Ingenting undgår dess hetta.
8 Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv.
Herrens vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
9 Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart,
det upplyser ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består i evighet.
Herrens domslut är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 De är dyrbarare än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad,
den som följer dem får stor lön.
13 Vem märker själv hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14 Bevara också din tjänare för fräcka människor,
låt dem inte ha makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår överträdelse.
15 Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och min återlösare.
21 Kungens tankar är som vattenbäckar
i Herrens hand,
han leder dem vart han vill.
2 Var och en tycker att hans vägar är rätta,
men Herren är den som prövar hjärtan.
3 Att handla rätt och rättfärdigt
är mer värt för Herren än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta
- de ogudaktigas lykta är synd.
5 Den flitiges omtanke medför idel vinst,
hastverk idel förlust.
6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga
är ett jagande efter vind
för dem som söker döden.[a]
7 De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva,
eftersom de vägrar göra det rätta.
8 Krokig väg går syndfull man,
den rene går rakt fram.
9 Bättre bo i en vrå på taket
än dela huset med en grälsjuk kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda,
hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.
11 Straffas bespottaren blir den okunnige vis,
undervisas den vise mottar han kunskap.
12 Den Rättfärdige ger akt på den ogudaktiges hus,
han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop
skall själv ropa utan att få svar.
14 Hemlig gåva dämpar vrede,
en skänk i det fördolda stillar stor förbittring.
15 Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje
men brottslingarnas skräck.
16 Den människa som far vilse från klokhetens väg
hamnar i de dödas församling.
17 Den som älskar glada dagar blir fattig,
den som älskar vin och olja blir inte rik.
Frågan om Jesu fullmakt
23 Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?" 24 Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25 Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? 26 Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet." 27 Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om de båda sönerna
28 "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. 31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln