Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with sequential stories told across multiple weeks.
Duration: 1245 days
Svenska Folkbibeln (SFB)
Version
Psaltaren 144:9-15

Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 du som ger seger åt kungarna,
    du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

12 När våra söner står i sin ungdom
    som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
    uthuggna för palats,
13 när våra lador är fyllda
    med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
    ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
14 när våra oxar går med full last,
    när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
15 saligt är det folk som har det så,
    ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.

Höga Visan 5:2-6:3

Bruden

Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
    Hör, min vän klappar på.
Han säger:
    Öppna för mig, du min syster, min älskade,
min duva, du min fullkomliga.
    Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.
Jag har tagit av mina kläder,
    skulle jag nu ta på dem igen?
Jag har tvättat mina fötter,
    skulle jag nu smutsa ner dem igen?
Min vän räckte in sin hand genom luckan,
då rördes mitt hjärta över honom.
Jag steg upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröp av myrra,
    mina fingrar av flytande myrra
som fuktade dörrens handtag.
Jag öppnade för min vän,
    men min vän var borta,
han var försvunnen.
    Min själ blev helt utom sig av hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom inte,
jag ropade på honom, men han svarade mig inte.
Väktarna fann mig
    där de gick omkring i staden.
De slog mig och sårade mig,
    de ryckte av mig manteln,
väktarna på murarna.
Jag bönfaller er,
    Jerusalems döttrar,
om ni finner min vän, så säg -
    ja, vad skall ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

Vad är din vän förmer än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är din vän förmer än andra,
    eftersom du bönfaller oss så?

Bruden

10 Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är som finaste guld,
    hans hår är lockigt och svart som korpen.
12 Hans ögon är som duvor
    vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
    insatta som ädelstenar.
13 Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar,
kullar av doftande kryddor.
    Hans läppar är som liljor,
de dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är som ringar av guld,
    infattade med krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
    som vilar på fotstycken av finaste guld.
Att se honom är som att se Libanon,
    ståtlig är han som cedrarna.
16 Hans mun är idel sötma,
    allt hos honom är ljuvlighet.
Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar.

Vännerna

17 Vart har han gått, din vän,
    du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
    Låt oss hjälpa dig att söka honom.

Bruden svarar

Min vän har gått ner till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna
    för att låta sin hjord beta i lustgårdarna
och för att plocka liljor.
Jag är min väns,
    och min vän är min,
där han för sin hjord i bet bland liljor.

Brudgummen talar om bruden

Skön som Tirsa[a] är du min älskade,
    ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en härskara.

1 Petrusbrevet 2:19-25

19 Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. 20 Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. 21 Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. 22 Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.[a] 23 När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. 25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln