Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 125
Herren beskyddar sitt folk
1 En vallfartssång.
De som förtröstar på Herren är som Sions berg.
Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
2 Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 Ogudaktighetens spira skall inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga inte skall räcka ut
sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, Herre, mot de goda,
mot dem som har uppriktiga hjärtan.
5 Men dem som viker av på krokiga vägar
skall Herren föra bort
tillsammans med ogärningsmännen.
Frid över Israel!
Visheten talar om sig själv
8 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Den står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna, höjer den sitt rop:
4 Till er, ni män, vill jag ropa,
min röst skall nå ut till människors barn.
5 Lär klokhet, ni oförståndiga,
ni dårar, lär förstånd.
6 Lyssna, ty om höga ting vill jag tala,
från mina läppar kommer vad rätt är.
7 Ja, sanning skall min mun tala,
mina läppar avskyr ogudaktighet.
8 Rättfärdiga är alla min muns ord,
i dem finns inget falskt eller förvänt.
9 De är alla sanna för den förståndige
och rätta för dem som har funnit kunskap.
10 Tag emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
jag har kunskap och goda råd.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Högfärd, högmod, ett ont leverne
och en falsk mun, det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och sann insikt.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare och hövdingar,
alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig, de finner mig.
18 Rikedom och ära finns hos mig,
skatter som består och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld,
ja, finaste guld,
det jag ger är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig
och fylla på deras förråd.
22 Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg,
före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag,
innan källorna flödade av vatten.
25 När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns,
då föddes jag,
26 innan han gjort land och fält
och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen var jag där,
när han välvde en sfär över djupen,
28 när han fäste skyarna i höjden
och djupets källor bröt fram med kraft,
29 när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam vid hans sida.
Jag var hans glädje dag efter dag,
alltid jublande inför honom.
31 Jag jublade över hans värld,
jag gladdes över människorna.
En kanaaneisk kvinnas tro
21 Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. 22 Då kom en kanaaneisk kvinna[a] från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23 Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." 24 Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." 25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27 Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28 Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
Jesus botar sjuka
29 Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln