Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Längtan efter Gud, förtröstan på honom
63 En psalm av David, när han var i Juda öken.
2 Gud, min Gud, dig söker jag!
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i detta förtorkade och plågade land,
där inget vatten finns.
3 Jag har sett dig i din helgedom,
jag har sett din makt och härlighet.
4 Din nåd betyder mer än livet.
Jag vill prisa dig!
5 Så länge jag lever vill jag prisa dig
och i ditt namn lyfta mina händer.
6 Min själ mättas som av rikaste rätter.
Därför lovsjunger jag dig med jublande läppar.
7 På min bädd kommer jag ihåg dig,
i nattens timmar tänker jag på dig.
8 Eftersom du är min hjälp,
jublar jag under dina vingars skugga.
Spejarna orsakar uppror
Spejarna sänds ut
13 Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.
2 Herren talade till Mose:
17 Detta var alltså namnen på spejarna som Mose skickade iväg för att utforska landet. Mose ändrade Hoseas, Nuns sons, namn till Josua[a].
18 När Mose sände i väg dem för att utforska Kanaan, gav han följande instruktioner: ”Gå till Negev och upp i bergstrakterna 19 och se efter hur landet är. Ge akt på människorna som bor i landet, om de verkar starka eller svaga och om de är få eller många. 20 Är landet de bor i bra eller dåligt? Bor folket i läger eller i befästa städer? 21 Är det ett bördigt eller fattigt land? Finns där skog? Gör vad ni kan för att få med er tillbaka prov på landets frukter!” Det var just då dags för den första druvskörden.
22 Männen gav sig alltså i väg och undersökte landet från öknen Sin ända till Rechov i närheten av Levo-Hamat. 23 De drog först genom Negev och kom fram till Hebron. Där bodde Achiman, Shesaj och Talmaj, som var ättlingar till Anak. Hebron var byggt sju år före Soan i Egypten. 24 Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de ner en druvklase som var så stor att det behövdes två män för att bära den. De tog den på en stång mellan sig och de tog också med sig granatäpplen och fikon. 25 Platsen kom att kallas Druvdalen efter den druvklase israeliterna hade tagit med sig därifrån.
Folket gör uppror
26 Fyrtio dagar senare återvände de från sin vandring. 27 De kom till Mose, Aron och hela Israels menighet i Parans öken vid Kadesh och de gav dem en rapport och visade upp frukten från landet.
28 Så här löd deras rapport till Mose: ”Vi kom fram till landet som du ville att vi skulle undersöka och det flyter av mjölk och honung. Här har vi en del frukter därifrån. 29 Men människorna som bor där verkar vara mycket starka. Städerna är stora och har väldiga murar och vi såg ättlingar av Anak. 30 Amalekiterna bor i Negev, medan hettiterna, jevuséerna och amoréerna bor i bergstrakten och kanaanéerna bor utmed kusten och i Jordandalen.”
31 Men Kalev lugnade folket där de stod framför Mose. ”Vi ska gå och inta det här landet på en gång”, sa han. ”Vi kan göra det!” 32 ”Vi kan aldrig besegra ett så starkt folk!” sa de andra spejarna.
33 De talade alltså illa bland israeliterna om det land de utforskat: ”Landet som vi vandrat igenom och utforskat förtär sina invånare. Människorna vi såg var mycket kraftigt byggda. 34 Vi såg en del anakiter där, ättlingar till jättesläkten. Vi kände oss som gräshoppor framför dem och så var vi nog också i deras ögon.”
14 Då började folket att klaga och gråta högt och de fortsatte hela natten. 2 Israeliternas röster höjdes i en väldig klagokör mot Mose och Aron. ”Tänk om vi hade fått dö i Egypten”, klagade hela menigheten, ”eller åtminstone här i öknen! 3 Varför leder Herren oss in i det här landet? Vi kommer att dödas och våra hustrur och små barn kommer att tas som byte! Låt oss försöka komma härifrån och återvända till Egypten!”
4 De föreslog varandra: ”Vi väljer en ledare som kan föra oss tillbaka till Egypten!”
Mose ber för de upproriska
5 Då föll Mose och Aron ner på marken inför hela den församlade israelitiska menigheten med ansiktena mot jorden 6 och två av spejarna, Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, rev sönder sina kläder 7 och sa till allt folket: ”Det är ett underbart land vi har vandrat igenom och utforskat! 8 Om Herren finner behag i oss, kommer han att hjälpa oss att komma in i landet som flyter av mjölk och honung och ge oss det. 9 Gör nu inte uppror mot Herren! Ni behöver inte vara rädda för folken som bor där! De blir en munsbit för oss! Deras beskydd är borta, men Herren är med oss. Hör nu upp med att vara rädda!”
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
(Mark 9:30-32; Luk 9:43-45)
22 När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna, 23 och de kommer att döda honom. Men på den tredje dagen ska han uppstå från de döda.” Då blev hans lärjungar bedrövade.
Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk
24 När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt[a]?” 25 Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.” Sedan gick han in i huset, men innan han hann säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon[b]? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av andra?”[c] 26 ”Av andra naturligtvis”, svarade Petrus. ”Då går alltså de egna medborgarna fria”, sa Jesus.[d] 27 ”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”[e]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.