Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

¹⁰ När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, ¹² se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. ¹⁴ Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, ¹⁵ för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. ¹⁶ Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.^{[a] 17} Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. ¹⁸ Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. ¹⁹ Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.

²⁰ När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” ²¹ ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt ²² och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. ²³ Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. ²⁴ Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. ²⁵ Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga^[b] inför honom.”

Det judiska rådet planerar att döda Jesus

⁴⁵ Många av judarna som kommit ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick bort till fariseerna och rapporterade vad Jesus hade gjort.

⁴⁷ Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många tecken. ⁴⁸ Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer romarna att förstöra vårt tempel och vårt folk.”

⁴⁹ En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu förstår ni nog ingenting! ⁵⁰ Ni bör ju inse att det är bättre för er om en enda människa dör än att hela folket går under.”

⁵¹ Detta sa han inte av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året talade han profetiskt att Jesus skulle dö för folket, ⁵² och inte bara för dem, utan också för alla kringspridda Guds barn, för att samla och förena dem. ⁵³ Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.

⁵⁴ Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig bort till utkanten av öknen, till Efraim, där han stannade med sina lärjungar.

⁵⁵ Den judiska påskhögtiden närmade sig nu, och många från landet kom till Jerusalem i förväg för att gå igenom reningsceremonierna före påsken. ⁵⁶ De sökte efter Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till högtiden?” ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.