Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens nåd, Israels otro
106 Halleluja!
Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,
förkunna allt hans lov?
3 Lyckliga är de som bevarar det som är rätt
och alltid gör det rättfärdiga.
4 Tänk på mig, Herre,
när du visar välvilja mot ditt folk!
Kom till min hjälp med din räddning!
5 Låt mig få se det goda hos dina utvalda
och dela ditt folks glädje,
prisa dig tillsammans med dem
som är din egendom.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har handlat fel och gjort det onda.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten avgud.
20 De bytte ut sin härlighet
mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin räddare,
som gjort så stora ting i Egypten,
22 mirakel i Hams land
och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
så att han inte skulle förinta dem.
Förbundet förnyas
24 Sedan sa han till Mose: ”Kom hit upp till Herren, du, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste i Israel, och tillbe på avstånd. 2 Mose ensam ska komma nära Herren och ingen av det övriga folket får komma upp med honom.”
3 Mose kom och förkunnade för folket vad Herren hade talat och gav dem hans stadgar och hela folket svarade med en mun: ”Vi ska göra allt vad Herren har sagt.”
4 Mose skrev ner alla Herrens ord och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Han reste tolv stenstoder för de tolv stammarna i Israel. 5 Därefter skickade han några unga israeliter att frambära brännoffer och tjurar som gemenskapsoffer till Herren. 6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Sedan tog Mose förbundsboken och läste den för folket. De sa: ”Vi vill lyda och följa allt vad Herren har sagt.”
8 Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sa: ”Detta blod bekräftar det förbund Herren har ingått med er i enlighet med alla dessa ord.”
Råd till församlingsledare och ungdomar
5 Nu en förmaning till er som är ledare i församlingen. Jag är ju själv församlingsledare och vittne till Kristus lidanden och ska också få dela Kristus härlighet som kommer att uppenbaras.
2 Var herdar för Guds hjord som han har satt er att leda, och vaka över den, inte därför att ni måste utan därför att ni själva vill. Det är så Gud vill ha det. Gör det inte för egen vinning, utan därför att ni vill tjäna helhjärtat. 3 Uppträd inte som härskare över dem som anförtrotts åt er, utan gå före med gott exempel för hjorden. 4 Då ska ni, när den högsta herden uppenbarar sig, få en härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5 Ni som är unga, underordna er de äldre. Men för er alla gäller att klä er i ödmjukhet, för
”Gud står emot de stolta,
men de ödmjuka visar han nåd.”[a]
Slutord
12 Jag har skrivit detta brev till er med hjälp av Silvanus, en pålitlig, troende bror som jag anser att han är. Jag ville med dessa korta rader förmana er och vittna om denna Guds sanna nåd, som ni alltid ska hålla fast vid.
13 Församlingen i Babylon[a], som är utvald som ni, hälsar till er. Markus, min son[b], hälsar också till er. 14 Hälsa varandra med en kärlekskyss.[c]
Frid åt er alla som är i Kristus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.