Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Mose vill se Gud

¹² Mose sa till Herren: ”Du har sagt till mig: ’Led detta folk’, men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du känner mig vid namn och att du ser på mig med välvilja. ¹³ Om det är så, visa mig då tydligt vad du tänker, så att jag kan lära känna dig och få möta din välvilja. Glöm inte att detta folk är ditt folk!”

¹⁴ Herren svarade honom: ”Jag ska själv gå med dig. Du kan känna dig lugn.”

¹⁵ Mose sa: ”Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till, ¹⁶ för hur ska då andra kunna veta att du ser med välvilja på mig och ditt folk, och att vi är annorlunda än alla andra folk på jorden?”

¹⁷ Herren svarade Mose: ”Jag ska göra det du har bett mig om, för jag ser på dig med välvilja och känner dig vid namn.”

¹⁸ Då bad Mose: ”Låt mig få se din härlighet!” ¹⁹ Herren svarade: ”Jag ska låta min godhet gå förbi dig, och jag ska uttala mitt namn^[a] Herren för dig. Jag ska förbarma mig över vem jag vill, och jag ska visa medlidande med vem jag vill. ²⁰ Men du kan inte få se mitt ansikte, för en människa kan inte se mig och leva.”

²¹ Sedan sa Herren: ”Ställ dig här på klippan bredvid mig. ²² När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och täcka över dig med min hand tills jag har gått förbi. ²³ Sedan ska jag ta bort handen och du ska få se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

Helig men förlåtande Kung

Hälsning

1 Från Paulus, Silvanus^[a] och Timotheos.

Till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus^[b].

Nåd och frid åt er.

Paulus tackar Gud för församlingens tro

² Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er, ³ för vi tänker på allt ni gör i tron, hur ni arbetar i kärlek och håller fast vid hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Fader.

⁴ Vi vet, syskon^[c], Guds älskade, att han har utvalt er. ⁵ Det evangelium vi förkunnar kom inte till er bara med ord, utan med kraft och den heliga Anden och fullt övertygande. Ni vet ju vad vi gjorde bland er och för er. ⁶ Ni följde vårt exempel, och därmed också Herrens exempel, genom att ni var villiga att lida, då ni nu tagit emot ordet med den glädje som den heliga Anden ger. ⁷ På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia^[d], ⁸ för ni har låtit Herrens ord höras, inte bara i Makedonien och Achaia, utan er tro har blivit känd överallt. Vi behöver inte säga någonting, ⁹ för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vände er bort från avgudar för att tjäna den levande och sanna Guden ¹⁰ och vänta på hans Son från himlen – Jesus, som Gud uppväckte från de döda och som räddar oss från den kommande vreden.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Mark 12:13-17; Luk 20:20-26)

¹⁵ Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. ¹⁶ De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare^[a], och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. ¹⁷ Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”

¹⁸ Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? ¹⁹ Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, ²⁰ och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” ²¹ ”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

²² När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.