Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Vatten ur klippan
(4 Mos 20:1-13)
17 Hela Israels menighet lämnade öknen Sin och vandrade på Herrens befallning i etapper till Refidim. Men när de slog läger där, fanns det inget vatten att dricka. 2 Då började folket klaga på Mose och krävde: ”Ge oss vatten!” Mose frågade: ”Varför anklagar ni mig? Tänker ni sätta Herren på prov igen?”
3 Men plågade av sin törst fortsatte de att klaga mot Mose: ”Varför förde du oss ut ur Egypten, så att vi skulle behöva dö här med våra barn och vår boskap?”
4 Då ropade Mose till Herren: ”Vad ska jag göra med detta folk? De är färdiga att stena mig.” 5 Herren sa till Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Ta också med dig den stav du hade när du slog på Nilen. 6 Jag ska stå framför dig där på klippan vid berget Horeb[a]. Slå på klippan med din stav, så ska vatten komma fram ur den. Då ska folket få att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 Han kallade platsen Massa och Meriva[b] för det var där israeliterna klagade på Mose och prövade Herren genom att säga: ”Är Herren mitt ibland oss eller inte?”
Lovprisning till historiens Herre
78 Maskil. Av Asaf.
Mitt folk, lyssna till min undervisning!
Vänd era öron till vad jag säger!
2 Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter från gamla tider.
3 Vad vi har hört och känner till,
vad våra fäder har berättat för oss,
4 vill vi inte dölja för deras barn.
Vi vill förkunna för nästa generation Herrens väldiga gärningar,
hans makt och de under som han utfört.
12 Han gjorde under inför deras fäder
i Egyptens land, på Soans slätter.
13 Han delade havet och ledde dem rakt igenom det.
Han lät vattnet stå som en vägg.
14 På dagen ledde han dem med ett moln
och på natten med ett eldsken.
15 Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten ur djupet.
16 Strömmar lät han bryta fram från klippan,
han lät vatten flyta fram som en flod.
2 Om det finns tröst hos Kristus, uppmuntran genom kärlek och gemenskap i Anden, om det finns ömhet och medkänsla, 2 gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål.
3 Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov.
5 Ha samma inställning som Kristus Jesus hade.
6 Fastän han till sin natur[a] var Gud,
ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid.
7 Nej, han avstod från allt,
antog en tjänares gestalt och blev lik en människa.
Till det yttre blev han människa,
8 han gjorde sig ödmjuk och lydde
ända in i döden, döden på ett kors.
9 Därför har Gud upphöjt honom över allt annat
och gett honom det namn som står över alla andra namn,
10 för att alla ska böja knä för Jesus namn,
både i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla bekänna att Jesus Kristus är Herren[b],
så att Gud, vår Fader, blir ärad.[c]
Var ljus för världen
12 Därför, mina kära, så som ni alltid har varit lydiga, arbeta nu med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara när jag är hos er utan desto mer när jag är borta. 13 Det är ju Gud som verkar i er, så att ni av vilja och i gärning gör det han vill.
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)
23 När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” 24 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” 25 ”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”
De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26 Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” 27 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Liknelsen om de två sönerna
28 ”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29 ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30 Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31 Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”
Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. 32 Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.