Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.^[a]

42 För körledaren. Maskil^[b]. Av Korachs ättlingar^[c].

⁹ Då sa Herren till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett kompakt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.” När Mose hade återvänt till Herren med folkets svar, ¹⁰ sa Herren till honom: ”Gå nu ner och låt folket helga sig idag och imorgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder. ¹¹ I övermorgon ska de vara beredda när Herren stiger ner på berget Sinai inför deras ögon. ¹² Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: ’Ni får inte gå upp på berget eller för nära dess fot. Den som rör vid berget ska dödas. ¹³ Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas till döds. Varken människor och djur som gör det får leva.’ När vädurshornet ljuder, ska de gå upp på berget^[a].”

¹⁴ Mose gick då ner till folket och lät folket helga sig och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Han sa till dem: ”Förbered er för i övermorgon och ha inget sexuellt umgänge.”

Folkets olydnad

¹⁶ På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. ¹⁷ Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. ¹⁸ Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. ¹⁹ Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. ²⁰ När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.

²¹ Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. ²² Till och med prästerna^[b], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”

²³ Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”

²⁴ Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”

²⁵ Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem^[c].

² Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”

³ Några av de skriftlärda sa då för sig själva: ”Han hädar^[a] ju!” ⁴ Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? ⁵ Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ” ⁶ ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” ⁷ Och mannen reste sig och gick hem.

⁸ När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.