Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁸ Men då fick Egypten en ny kung^[a], en som inte kände till Josef. ⁹ ”De där israeliterna blir för många och för starka för oss”, sa han till sitt folk. ¹⁰ ”Vi måste handla klokt, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.”

¹¹ Därför satte de slavdrivare över israeliterna för att kuva dem med hårt arbete. De tvingades bygga upp faraos förrådsstäder Pitom och Ramses. ¹² Men ju mer israeliterna förtrycktes, desto mer ökade de i antal och bredde ut sig, så att egypterna började frukta dem. ¹³ De tvingade dem till slavarbete ¹⁴ och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och all sorts arbete på fälten, alltihop påtvingat slitgöra.

¹⁵ Kungen i Egypten talade till de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua ¹⁶ och befallde dem att när de hjälpte de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, skulle de se efter om det var en pojke och då döda honom fast låta flickorna leva. ¹⁷ Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som kungen hade sagt. De lät även pojkarna få leva. ¹⁸ Då kallade kungen dem till sig och frågade: ”Varför gör ni så här, låter pojkarna leva?”

¹⁹ ”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka och föder sina barn snabbt”, svarade de honom. ”Barnmorskan hinner aldrig fram i tid.”

²⁰ Gud beskyddade barnmorskorna, och folket fortsatte att föröka sig och blev allt fler. ²¹ Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, gav han dem också egna familjer.

²² Då befallde farao hela sitt folk att kasta alla nyfödda pojkar i Nilen men låta flickorna leva.

Gud kallar Mose

Mose föds

2 Vid denna tid gifte sig ett par som båda tillhörde Levi stam. ² Hon blev gravid och födde en son som hon märkte var vacker. Hon gömde honom i tre månader. ³ Men när hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av papyrus och tätade den med jordbeck och tjära. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden. ⁴ Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.

⁵ En prinsessa, en av faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. ⁶ Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken grät och hon blev rörd. ”Det måste vara ett av de hebreiska barnen”, sa hon.

⁷ Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: ”Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att amma barnet åt dig?” ⁸ ”Ja, gör det!” svarade prinsessan. Då gick flickan och hämtade pojkens mamma. ⁹ ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig”, sa prinsessan, ”så ska jag betala dig för det.” Då tog kvinnan hand om barnet och ammade honom.

¹⁰ När han blivit äldre, gick hon till faraos dotter med honom och han blev adopterad som prinsessans son. Prinsessan kallade honom Mose^[b], för hon sa: ”Jag har dragit upp honom ur vattnet.”

Tacksägelse för befrielse ur nöden

124 En vallfartssång. Av David.

Att leva för att tjäna Gud

12 Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst. ² Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka, så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.

Ödmjuk tjänst i Kristus kropp

³ Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. ⁴ Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. ⁵ På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra.

⁶ Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro. ⁷ Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa. ⁸ Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.

Petrus kallar Jesus för Messias

(Mark 8:27-30; Luk 9:18-21)

¹³ När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi^[a] frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” ¹⁴ De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, några säger Elia och andra Jeremia eller någon annan av profeterna.”

¹⁵ Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?” ¹⁶ Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”

¹⁷ ”Du är lycklig, Simon, Jonas son”, sa Jesus, ”för min Fader i himlen, och inte någon människa av kött och blod, har visat detta för dig. ¹⁸ Jag säger dig att du är Petrus^[b], och på den klippan ska jag bygga min församling. Inte ens dödsrikets portar ska kunna besegra den. ¹⁹ Jag ska ge dig nycklarna in till himmelriket. Allt du binder på jorden blir bundet i himlen och allt du löser på jorden blir löst i himlen.^[c]”

²⁰ Sedan förbjöd han sina lärjungar att berätta för någon att han var Messias.