Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd

130 En vallfartssång.

¹⁶ Nyheten om att Josefs bröder hade kommit nådde snart farao, och både han och hans hovtjänstemän blev mycket glada.

¹⁷ Sedan sa farao till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: lasta era packdjur och far till Kanaan ¹⁸ för att hämta er far och hela er släkt, och kom hit till mig. Jag ska ge er det bästa i hela Egyptens land. Ni ska få äta av landets goda. ¹⁹ Befall dem också att göra så här: ta med er vagnar från Egypten för era barn och kvinnor, och hämta er far och kom. ²⁰ Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land ska tillhöra er.”

²¹ Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar, precis som farao hade befallt, och mat för resan. ²² Han gav dessutom nya kläder^[a] till var och en av dem, men Benjamin fick 300 siklar silver^[b] och fem uppsättningar kläder. ²³ Till sin far skickade han tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som hans far kunde behöva på resan.

²⁴ Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: ”Gräla nu inte på vägen!” ²⁵ De lämnade Egypten och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.

²⁶ ”Josef lever”, berättade de. ”Han är härskare över hela Egyptens land!” Jakob blev alldeles förstummad. Han kunde inte tro dem. ²⁷ Men när de berättade allt Josef sagt till dem, och när Jakob såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, levde han upp. ²⁸ Han sa: ”Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.”

Jesus botar en man med spetälska

(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)

8 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. ² Då närmade sig en spetälsk^[a] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.

⁴ Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,^[b] till ett vittnesbörd för dem.”

En romersk officer visar stark tro

(Luk 7:1-10; 13:28-29)

⁵ När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: ⁶ ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” ⁷ ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. ⁸ Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.^[c] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁹ Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”

¹⁰ När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. ¹¹ Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. ¹² Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”

¹³ Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.