Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön om beskydd, tacksägelse för räddning
28 Av David.
Jag ropar till dig, Herre.
Min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
blir jag lik dem som går ner till graven.
2 Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp
och sträcker mina händer mot det allra heligaste.
3 Släpa inte bort mig
tillsammans med de onda och de som gör orätt,
de som talar så vänligt till sina grannar
men går i onda tankar.
4 Löna dem efter deras handlingar
och efter deras onda gärningar.
Löna dem efter vad de gjort,
ge dem vad de förtjänar!
5 De bryr sig inte om Herrens gärningar,
om allt han har gjort.
Han ska riva ner dem
och inte bygga upp dem igen.
6 Välsignad är Herren,
för han har lyssnat till mina böner!
7 Herren är min styrka och min sköld.
Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig.
Glädjen bubblar nu i mitt hjärta,
och med min sång vill jag prisa honom.
8 Herren är sitt folks styrka
och en räddnings fästning för sin smorde.
9 Rädda ditt folk och välsigna din arvedel!
Led dem som en herde,
och bär dem för evigt!
29 När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.
30 Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?[a]” 31 Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32 Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”
33 Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.
36 Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
4 Gud skonade ju inte de änglar som syndade, utan kastade ner dem i den mörka avgrunden, där de nu sitter fängslade i väntan på domen.[a] 5 Han skonade inte heller den gamla världen men räddade Noa, rättfärdighetens förkunnare, och sju andra när han lät den stora översvämningen komma över de ogudaktigas värld.[b] 6 Gud dömde också städerna Sodom och Gomorra och lät dem förvandlas till askhögar. Han gjorde dem till exempel på vad som väntar de ogudaktiga. 7 Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades svårt av de laglösas omoraliska liv.[c] 8 Denne rättfärdige man som bodde där fick nämligen dag efter dag se och höra deras laglösa gärningar och plågades av detta i sin rättfärdiga själ.
9 Herren vet alltså att rädda de gudfruktiga ur frestelsen och förvara de orättfärdiga under straff ända fram till domens dag. 10 Det gäller särskilt dem som drivs av sina smutsiga begär av mänsklig natur och föraktar auktoritet[d]. De är trotsiga och högmodiga och drar sig inte för att håna himmelska väsen,[e]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.