Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herrens ära och makt

29 ^(A) En psalm av David.

^3 (A) Men Samuel sade till alla israeliterna: ”Om ni av hela ert hjärta vill vända om till Herren, så gör er av med de främmande gudarna och ashtarterna och vänd era hjärtan till Herren och tjäna endast honom. Då ska han rädda er från filisteernas hand.” ^4 (B) Då gjorde Israels barn sig av med baalerna och ashtarterna och tjänade endast Herren.

^5 (C) Sedan sade Samuel: ”Samla hela Israel till Mispa^[a], så ska jag be till Herren för er.” ^6 (D) Då samlades de i Mispa och öste upp vatten och hällde ut det inför Herren och fastade den dagen och sade: ”Vi har syndat mot Herren.” Och Samuel dömde^[b] Israels barn i Mispa.

⁷ När filisteerna hörde att Israels barn hade samlats i Mispa, drog filisteernas furstar upp mot Israel. Israeliterna fick höra det och blev rädda för filisteerna. ⁸ Israels barn sade till Samuel: ”Sluta inte ropa till Herren vår Gud för oss, så att han räddar oss från filisteernas hand.” ⁹ Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer åt Herren. Samuel ropade till Herren för Israel och Herren bönhörde honom. ^10 (E) Medan Samuel offrade brännoffret ryckte filisteerna fram till strid mot Israel. Men Herren lät ett starkt åskväder dundra över filisteerna på den dagen och förvirrade dem, och de blev slagna av Israel. ¹¹ Och Israels män drog ut från Mispa och förföljde filisteerna och nergjorde dem ända till trakten nedanför Bet-Kar.

^12 (F) Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Shen^[c] och gav den namnet Eben-Ezer,^[d] och han sade: ”Ända till nu har Herren hjälpt oss.” ¹³ Så blev filisteerna kuvade och kom inte in i Israels land mer. Herrens hand var emot filisteerna så länge Samuel levde. ¹⁴ Städerna som filisteerna hade tagit från Israel kom alla tillbaka till Israel, från Ekron ända till Gat. Även det tillhörande området räddade Israel tillbaka från filisteerna, och det blev fred mellan Israel och amoreerna^[e].

¹⁵ Samuel var domare i Israel så länge han levde. ¹⁶ Varje år reste han omkring mellan Betel, Gilgal och Mispa. På alla dessa platser dömde han Israel. ¹⁷ Sedan brukade han vända tillbaka till Rama, som var hans hem, och dömde Israel där. Han byggde där ett altare åt Herren.

¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar Jesus

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ^22 (A) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, ^24 (B) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter^[a] muren i en korg.

^26 (C) När han kom till Jerusalem^[b] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ^30 (D) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.

^31 (E) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.