Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

³³ Herren Gud säger: När jag renar er från era synder, ska jag leda er hem igen till Israel och bygga upp ruinerna.

³⁴ Det förstörda landet, som legat öde under de år ni levt i landsflykt, ska bli uppodlat igen. Alla som har gått förbi har varit skakade över förödelsens omfattning.

³⁵ Men när jag leder er tillbaka, kommer de att säga: 'Detta gudsförgätna land har blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner är uppbyggda, befästa med murar och fullt befolkade!'

³⁶ Då ska alla folk som finns kvar runt omkring er förstå att det är jag, Herren, som har byggt upp ruinerna och gett er rika skördar i ökenlandet, för jag, Herren, har lovat det, och jag kommer att göra det.

^37-38 Herren Gud säger: Jag är beredd att än en gång lyssna till Israels bön och ge dem vad de begär. Låt dem bara be, så ska jag föröka dem så att de blir som de hjordar som fyller Jerusalems gator vid offertiden. Ruinstäderna ska än en gång bli befolkade, och alla ska förstå att jag är Herren.

Jesus varnar för felaktig undervisning

⁵ När de kom fram till andra sidan sjön upptäckte lärjungarna att de hade glömt att ta med sig mat.

⁶ Var försiktiga, varnade Jesus dem. Se upp med den jäst som fariseerna och saddukeerna har.

⁷ De trodde att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.

⁸ Jesus förstod naturligtvis vad de tänkte och sa till dem: Vilken svag tro ni har! Varför är ni så oroliga för att ni inte har någon mat?

⁹ Ska ni aldrig lära er att förstå detta? Kommer ni inte alls ihåg de fem tusen jag mättade med fem brödstycken och de korgar som blev över?

¹⁰ Eller de fyra tusen jag mättade och all mat som blev över?

¹¹ Hur kan ni ens tro att jag talade om mat? Men jag säger till er igen: Se upp med fariseernas och saddukeernas jäst.

¹² Då förstod de äntligen att han med jäst menade fariseernas och saddukeernas falska undervisning.