Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

⁵ Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,

⁶ så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.

⁷ Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.

⁸ Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.

¹⁷ Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.

¹⁸ De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.

^19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?

²¹ Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel

²² därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.

²³ Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster

²⁴ och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!

²⁵ Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.

²⁶ Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.

²⁷ Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.

²⁸ Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,

²⁹ och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,

Glöm inte Herren

8 Ni måste hålla alla de bud som jag ger er i dag. Om ni gör det ska ni inte bara få leva, utan ni ska föröka er och lägga under er det land som Herren lovade era förfäder.

² Tänk på hur Herren ledde er genom öknen i fyrtio år, hur han förödmjukade och prövade er för att se hur ni skulle reagera och se om ni verkligen skulle lyda honom!

³ Ja, han förödmjukade er genom att låta er gå hungriga, för att sedan mätta er med manna. Han gjorde detta för att lära er och era förfäder att inse att människan lever inte enbart av bröd utan av varje ord som kommer ur Herrens mun.

⁴ Under dessa fyrtio år blev inte era kläder slitna, och era fötter fick inga blåsor eller svullnader.

⁵ Ni måste förstå att Herren fostrar er som en man fostrar en kär son.

⁶ Lyd Herrens, er Guds, lagar! Vandra på hans vägar och respektera honom,

⁷ för Herren, er Gud, leder er in i ett gott land med bäckar, friska vattenkällor, dalar och höjder.

⁸ Det är ett land där det finns vete och korn, druvor och fikon, granatäpplen, oliver och honung.

⁹ Det är ett land där det finns gott om bröd och där ingenting saknas. Det är ett land där det finns järn i klipporna och koppar i bergen.

¹⁰ När ni har mat i överflöd kommer ni att tacka Herren, er Gud, för det goda land som han har gett er.

Det finns en oerhörd kraft i evangeliet

⁸ Låt mig först av allt säga att vart jag än reser hör jag talas om er, för er tro på Gud är känd runt om i världen. Jag tackar verkligen Gud för ert goda rykte och för var och en av er.

⁹ Gud själv vet hur ofta jag ber för er. Dag och natt nämner jag er inför honom som jag tjänar med allt vad jag är och har genom att berätta de goda nyheterna om hans Son för andra.

¹⁰ Särskilt ber jag om att få tillfälle att äntligen komma och hälsa på er - om Gud vill det.

^11-12 Jag längtar efter att få besöka er, så att jag kan dela med mig av den tro som ska hjälpa er församling att växa sig stark. Jag behöver också er hjälp och bli uppmuntrad av den tro vi har gemensam. Vi kommer på så sätt att bli till glädje för varandra.

¹³ Kära vänner, jag vill att ni ska veta att jag många gånger tidigare har haft för avsikt att komma och arbeta bland er för att få se samma goda resultat hos er som jag har gjort i de andra församlingarna, men varje gång har jag blivit förhindrad.

¹⁴ Jag står i stor skuld till er och många andra, både landsmän och utlänningar, bildade såväl som obildade.

¹⁵ Därför är jag beredd att göra mitt yttersta för att också komma till er i Rom och förmedla Guds goda nyheter.