Old/New Testament

David hos Akish i Gat och Siklag

27 David sade till sig själv: "En dag kommer jag i alla fall att mista livet genom Sauls hand. Det är bäst att jag flyr till filisteernas land. Då måste Saul upphöra att längre söka efter mig över hela Israels område, och så kommer jag undan hans hand." ² David bröt upp och drog med sina sexhundra man över till Akish, Maoks son, kungen i Gat. ³ Han stannade hos Akish i Gat med sina män, var och en med sitt husfolk, David med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka. ⁴ När man berättade för Saul att David hade flytt till Gat, sökte han inte längre efter honom.

⁵ David sade till Akish: "Om jag har funnit nåd för dina ögon så låt mig bo i någon av landsortsstäderna och uppehålla mig där. Varför skulle din tjänare bo i kungastaden hos dig?" ⁶ Då gav Akish honom samma dag Siklag och därför hör Siklag än i dag till Juda kungar. ⁷ Den tid David bodde i filisteernas land var ett år och fyra månader.

⁸ Men David drog ut med sina män och de plundrade i gesureernas, girsiternas och amalekiternas land. Dessa stammar bodde sedan gammalt där i landet, fram emot Shur och ända till Egyptens land. ⁹ När David härjade i landet, lät han varken män eller kvinnor leva, men får, nötboskap, åsnor, kameler och kläder tog han med sig och vände därefter tillbaka och kom till Akish. ¹⁰ När då denne frågade: "Har ni gjort något plundringståg i dag?" svarade David: "Ja, i den del av Negev som tillhör Juda", eller: "I den del av Negev som tillhör jerachmeeliterna", eller: "I den del av Negev som tillhör keniterna." ¹¹ Men David lät varken män eller kvinnor leva och komma till Gat, för han tänkte: "De skulle annars kunna förråda oss och säga: Så och så har David gjort, så har han betett sig under hela den tid han har bott i filisteernas land." ¹² Därför trodde Akish på David och tänkte: "Han har nu gjort sig förhatlig hos sitt folk Israel och kommer att bli min tjänare för alltid."

David i filisteernas här

28 Vid den tiden samlade fili- steerna sina krigshärar för att strida mot Israel. Akish sade till David: "Du vet väl att du med dina män måste dra ut med mig i krig." ² David svarade Akish: "Då skall du själv få se vad din tjänare kan uträtta." "Då så", svarade Akish, "du skall bli min livvakt för alltid."

Saul hos andebesvärjerskan i En-Dor

³ Samuel var nu död och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad, i Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet.

⁴ Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Sunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa. ⁵ Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan. ⁶ Saul bad Herren om råd, men Herren svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter. ⁷ Då sade Saul till sina tjänare: "Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så skall jag gå till henne och fråga henne." Hans tjänare svarade: "Det finns en andebesvärjerska i En-Dor."

⁸ Och Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. "Spå åt mig genom anden", sade han, "och mana upp åt mig den jag säger dig." ⁹ Men kvinnan sade till honom: "Du vet själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv för att döda mig?" ¹⁰ Då svor Saul henne en ed vid Herren och sade: "Så sant Herren lever, i denna sak skall ingen skuld drabba dig."

¹¹ Kvinnan frågade: "Vem skall jag då mana fram åt dig?" Han svarade: "Mana fram Samuel åt mig." ¹² Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: "Varför har du lurat mig? Du är ju Saul." ¹³ Kungen sade till henne: "Frukta inte. Vad är det du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden." ¹⁴ Han frågade henne: "Hur ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, klädd i en mantel." Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.

¹⁵ Samuel sade till Saul: "Varför har du stört mig och manat fram mig?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit från mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra." ¹⁶ Samuel svarade: "Varför frågar du mig, när Herren har vikit ifrån dig och blivit din fiende? ¹⁷ Herren har gjort vad han har sagt genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det åt en annan, åt David. ¹⁸ Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte lät Amalek känna hans brinnande vrede, har Herren nu gjort dig detta. ¹⁹ Herren skall ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du och dina söner vara hos mig. Ja, också Israels läger skall Herren ge i filisteernas hand."

²⁰ Då föll Saul genast raklång till jorden i förfäran över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, eftersom han inte hade ätit någonting på ett helt dygn. ²¹ Kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg hur förskräckt han var, sade hon till honom: "Se, din tjänarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om. ²² Så lyssna nu också du till vad din tjänarinna har att säga: Låt mig sätta fram lite mat åt dig, så att du kan äta och hämta krafter innan du går din väg." ²³ Men han vägrade och sade: "Jag vill inte äta." Då bad både hans tjänare och kvinnan honom så enträget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp från marken och satte sig på bädden. ²⁴ Kvinnan hade en gödd kalv i huset och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det. ²⁵ Sedan satte hon fram det åt Saul och hans tjänare, och de åt. Därefter reste de sig och gick samma natt sin väg.

David visas bort av filisteernas hövdingar

29 Filisteerna samlade nu alla sina härar i Afek, medan israeliterna hade slagit läger vid källan i Jisreel. ² Filisteernas furstar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen man, och David och hans män tågade fram sist tillsammans med Akish. ³ Då sade filisteernas furstar: "Vad har dessa hebreer här att göra?" Men Akish svarade dem: "Det här är David, den israelitiske kungen Sauls tjänare. Han har nu varit hos mig mer än ett år och jag har inte funnit något ont hos honom från den dag han gick över till mig ända till nu." ⁴ Då blev filisteernas furstar förargade på honom och sade till honom: "Låt den där mannen vända tillbaka till den plats du har anvisat honom. Han får inte dra ut i strid med oss, han kan ju under striden bli vår motståndare. På vad sätt skulle han bättre kunna glädja sin herre än genom dessa mäns huvuden? ⁵ Är det inte den David som man under dansen sjöng om:

⁶ Då kallade Akish till sig David och sade till honom: "Så sant Herren lever, du är en hederlig man och att du går ut och in här hos mig i lägret gläder mig, för jag har inte funnit något ont hos dig från den dag du kom till mig ända till denna dag. Men furstarna ser inte på dig med blida ögon. ⁷ Vänd därför nu tillbaka och gå i frid, så att du inte gör något som filisteernas furstar ogillar." ⁸ "Vad har jag då gjort?" frågade David. "Vad har du funnit hos din tjänare från den dag jag kom i din tjänst ända till denna dag, eftersom jag inte får gå ut och strida mot min herre konungens fiender?" ⁹ Akish svarade David: "Jag vet, du är lika god i mina ögon som en Guds ängel. Men filisteernas furstar säger: Han får inte dra ut i strid med oss. ¹⁰ Stig därför nu upp tidigt i morgon tillsammans med din herres tjänare, som har kommit hit med dig, och när ni har stigit upp i morgon, bör ni ge er i väg så snart det blir ljust.

¹¹ Då steg David tidigt upp tillsammans med sina män för att på morgonen vända tillbaka till filisteernas land. Men filisteerna drog upp till Jisreel.

Omvänd er

13 Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. ² Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? ³ Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. ⁴ Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? ⁵ Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt

⁶ Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. ⁷ Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? ⁸ Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. ⁹ Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det."

Jesus botar en kvinna på sabbaten

¹⁰ En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. ¹¹ Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. ¹² När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", ¹³ och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. ¹⁴ Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten." ¹⁵ Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den? ¹⁶ Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?" ¹⁷ Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.

Senapskornet

¹⁸ Därefter sade han: "Vad är Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? ¹⁹ Det är likt ett senapskorn, som en man tar och lägger i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."

Surdegen

²⁰ Vidare sade han: "Vad skall jag likna Guds rike vid? ²¹ Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat."

Den smala vägen

²² På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade.